En älvas dagbok

Tjohej!

2010-02-15T19:48:00.001+01:00

Nu flyttar jag! Följ med mig till Wordpress!

Boklista

2010-02-11T09:19:00.003+01:00

Hur kan man motstå en lista om böcker? Jag hittade den här.

Som läsare är jag: nyfiken men fördomsfull. Tvekar ofta länge innan jag tar upp en bok. Har svårt för manliga författare som Göran Tunström och Håkan Nesser, helt utan anledning. Suger i mig det mesta utom deckare som en svamp.

Som bloggare är jag: värdelös. :D Bloggar sällan och ingen läser.

Senast lästa bok: "Guccikrigen" av Jenny Gucci och "Fornnordisk religion" av Gro Steinsland. Lättuggat och fiberrikt i kombination alltså.

Senast påbörjade bok: "Snow Crash" av Neal Stephenson. Verkar lovande.

Senast köpta bok/böcker: "Is och vatten, vatten och is" av Majgull Axelsson

Favoritdeckarförfattare: Stieg Larsson. Eftersom hans deckare är de enda jag tyckt om utan förbehåll.

Jag läser allt av: Majgull Axelsson, Maria Ernestam, Neil Gaiman. Läser mycket Neal Stephenson och Margaret Atwood också.

Jag läser helst inte (genre/författare): deckare. Joyce Carol Oates. Mirja Unge. Böcker i vilka katter dör.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: dräktböcker! Böcker om religion (företrädesvis icke-kristen sådan eller sekter). Häst- resp. kattböcker går också bra. Sömnadsböcker.

Förutom svenska läser jag gärna: på engelska. Kan inte franska tillräckligt bra för att läsa böcker på språket.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: "Java Network Programming".

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: "Period Costume for Stage & Screen: Patterns for Women's Dress 1500-1800" av Jean Hunnisett

När jag går på antikvariat letar jag alltid: klassiker.

Ensamhet

2009-12-05T15:45:00.003+01:00

En av mina små laster är att köpa tidningen ToppHälsa. Inte för att jag tränar eller för att jag vill ha tips på hur man går ner i vikt, utan för att jag gillar att läsa den (helst uppkrupen i soffan under en filt med godis inom räckhåll...). I det senaste numret jag köpte fanns en artikel om hur man vänjer sig vid att vara ensam. Inte ensam som i helt utan familj, vänner och partner, utan ensam som i utan sällskap för tillfället. Jag förstod till en början inte varför, men tydligen finns det människor som inte klarar av det. Som reagerar med att till exempel bli nedstämda.

Själv behöver jag rätt mycket ensamhet. Visst blev det en aning överdrivet när maken (då fästmannen) bodde i Östersund och det kunde gå två veckor utan att vi sågs, men jag hade ändå dagar då jag kände att det var skönt att få vara hemma själv. Det värsta jag vet är varken att vara ensam eller att ha sällskap, utan att inte kunna välja vilket av dessa två tillstånd jag vill befinna mig i. Det är jobbigt att vara omgiven av människor när man vill vara ensam och vara ensam när man vill ha sällskap.

För mig kan det bli för mycket socialt liv. Då gäller det att stänga in sig och inte kommunicera överhuvudtaget.

Jag funderade en hel del över det här igår kväll, när jag var gräsänka. Efter mat och godis i soffan framför datorn (streamad tv) och mys med katterna piggnade jag till vid nio-tiotiden. Jag kom in i någon sorts andra andning, vilket resulterade i en pappersstjärna att ge bort när jag ska på glöggfest och ett rent kök. Hade jag inte varit ensam hade det varit svårt att följa dessa impulser och bara köra på. Jag är en utpräglad kvällsmänniska men maken är en utpräglad morgonmänniska, så han brukar ofta vilja gå och lägga sig tidigare än jag. Att, som igår, få pyssla på ända till klockan tolv, det var lyxigt för mig! Att få genomföra hela badrumsrutinen utan att känna mig stressad (när jag kliver in i badrummet ligger maken ofta redan i sängen och då måste jag skynda mig om jag ska hinna läsa något innan han vill släcka). Att få läsa tills jag inte orkade mer. Att få gå och lägga mig i min egen takt.

Sedan fick han en morgonlyx idag: vi vaknade samtidigt och kunde därmed äta frukost tillsammans. Det händer inte ofta!

Så, även om jag älskar att somna bredvid maken med sängen full av katter så är det mysigt att få rå om sig själv ibland också. Till och med nödvändigt.

Baconsprutan

2009-12-04T10:54:00.002+01:00

Jag besökte min vårdcentral i onsdags för att diskutera nedtrappningen av min medicin. Det gick alldeles utmärkt och när jag ändå var där passade jag på att fråga om vaccinering mot baconfeber. Jodå, nu fanns vaccinet tillgängligt för alla, och ville jag ha en spruta nu med en gång kanske?

Glad över att slippa köa och krångla på kvällstid svarade jag naturligtvis ja. Men oj vad jag har hunnit ångra mig! Inte för att jag inte vill vara vaccinerad, utan för att det gett biverkningar. Själva sprutan kändes knappt (särskilt för någon som regelbundet får transfusionsnålar i armvecket) men under onsdagen började armen göra ont och jag sov extremt dåligt natten till torsdag. Jag var rätt utslagen under hela torsdagen, med ont i huvudet och ont i kroppen. Dock kunde jag sova gott inatt (så länge ingen av katterna la sig på armen) så idag gör det bara ont i armen.

Nu bör jag i alla fall slippa oroa mig för fläskflunsan...

Sjuk eller inte?

2009-09-23T11:31:00.004+02:00

Jag blir sällan sjuk och när jag blir det är det sällan jag är ordentligt sjuk. Men att ligga hemma och vara sådär halvkrasslig i en vecka för att sedan hosta i tre suger verkligen. Då är jag hellre ordentligt sjuk i en vecka och frisk sedan.

Just nu är det hosta och halsont som gäller. Plus snuva som kan vara orsakad antingen av allergi eller förkylning. Oavsett har jag inte energi nog att göra någonting vettigt men inte samvete till att bädda ner mig i soffan med katter, sömnad och film. Fast jag tror inte att jag kommer långt i min engelska kurslitteratur just nu. Å andra sidan, hade jag varit frisk idag hade jag suttit på bussen upp till Rydbo med storstövlar på och korg på armen...

Jag kanske ska ta och bädda ner mig i soffan trots allt.

Saker jag inte förstår

2009-09-10T14:18:00.003+02:00

1. Varför folk klär sig som de gör. Vad är det för fel på att se prydlig ut? Och varför går folk omkring endast iförda skjorta och strumpbyxor? Glömmer de konsekvent kjolen hemma? Själv är jag kanske inget modelejon, men vem passar egentligen i lårkorta klänningar fulla med volanger?

2. Varför alla hatar IKEA. Jag älskar visserligen inte att vara där, men jag tycker att de har en hel del grejer som är smarta, en hel del som är snygga, och en del som faktiskt är både och. Sedan kanske jag är helt perverterad, men jag gillar faktiskt att sätta ihop IKEA-möbler.

3. Hur jag ska kunna borsta tänderna på katten. Varje dag.

4. Varför det går att köpa klänningar och kjolar som slutar precis nedanför knät. De slutar antingen precis över knät, eller så är de lårkorta. Lårkort är inte min grej.

5. Uggs. Fulare skor får man leta efter. I somras såg jag en tjej med uggs på sig. I augusti!? Jag kan åtminstone förstå att man vill vara varm om fötterna på vintern, men ullfodrade fula skor på sommaren?

6. Fejkblondiner av typen som egentligen är brunetter men som vill vara blonda och som kombinerar det sönderblonderade håret med att spackla ansiktet fullt med brunkräm och förvandlar sina ögonfransar till en enda stor klump av mascara.

Skepp ohoj!

2009-06-08T21:04:00.002+02:00

Jaha, så var man ute ur garderoben då. Jag har avslöjat vilket parti jag röstade på i valet till EU-parlamentet. Och inte lite snällt och försiktigt, för familjen, nej, jag kastade mig ut och massakrerade dörren!

Nej, riktigt så allvarligt var det väl inte. Men det är en ganska fin liten historia om jag får säga det själv. Jag hade som vanligt på radion i morse kring tjugo över nio och det var en sällsynt korkad gubbe som fick inleda "Ring P1". Han sa en hel massa struntsaker och flera av dem fick mig att alldeles gå i taket. Så jag kastade mig på telefonen, och efter några påringningar kom jag till slut fram. Lagom till det att jag skulle gå på bussen ringde producenten upp och jag fick komma ut i etern (tur för mig att det är Tomas Tengby som är programledare den här veckan - Täppas hade jag aldrig klarat av!). Efter att så här i efterhand ha lyssnat på programmet (går att göra via hemsidan) tycker jag nog att jag skötte mig rätt bra. Jag var åtminstone inte pinsam. Och på det sättet fick ett stort gäng pensionärer, föräldralediga och sådana som jag veta att Älvan, hon röstade minsann på Piratpartiet! Nu var det ju inte det som var syftet med samtalet, men det var ju en liten sidoeffekt. Och när jag lade på och adrenalinet lagt sig lite började jag fundera på om det kanske var någon som hört det och som inte borde ha fått veta (som de jag skulle på anställningsintervju hos eller så). Sedan gjorde jag som andra mycket kloka människor har gjort före mig, och konstaterade att om man känner så, då behövs det verkligen ett parti som kämpar för ens medborgerliga fri- och rättigheter!

Det finns många som anser att Piratpartiet inte hör hemma i Bryssel. Det har kallats enfrågeparti och missnöjesparti och det finns till och med de som blandar ihop det med The Pirate Bay. Själv röstade jag på dem för att det är just ett sådant parti som behövs därnere. En vakthund som börjar skälla så snart det kommer integritetskränkande förslag. Ett parti som är öppet med att de kommer att rösta med partigruppen i alla frågor där de inte har en egen linje, istället för att gå ut med en linje för varje fråga och sedan inte hålla sig till den.

Jag tror att det finns en hel del som slentrianröstar på sitt vanliga parti i EU-valet. De har nog inte riktigt greppat att Stockholm och Bryssel är olika saker. Att politiker man kanske inte vill ha på hemmaplan kan passa utmärkt i parlamentet. Själv skulle jag till exempel ogärna rösta på MP i riksdagsvalet, trots att jag faktiskt tycker att miljöfrågor är mycket viktiga (och faktiskt valde mellan dem och PP i det här valet), eftersom det även är en röst på vänstern och sossarna. Och jag skulle på samma sätt inte få för mig att rösta på moderaterna i parlamentsvalet eftersom det även är en röst på de mer högerextrema europeiska konservativa partierna. Nu skulle jag väl iofs inte rösta på moderaterna annars heller, men det är ett illustrativt exempel...

Om ni vill veta vad jag sa i radio så får ni ladda hem och lyssna.

Konstigt

2009-06-04T14:40:00.002+02:00

Ju mindre pengar jag har, desto mer sugen är jag på att läsa om folk som shoppar. Gärna för extrema summor. Är inte det väldigt konstigt? Som student är det ju en ouppnåelig dröm att få gå ut på stan och låta bli att titta på prislappen. Faktum är att jag inte ens skulle behöva köpa "roliga" saker för att det skulle vara en dröm att få glömma prislapparna. Just nu skulle jag helst av allt vilja dra in på apoteket...

Om jag får jobb i sommar finns det en stor sak som jag ska spara till. Det är faktiskt inte bröllopet, även om jag gärna skulle vilja ha pengar att lägga i den kassan också, utan katten som jag tänker på just nu. Om jag fick sommarjobb skulle jag lägga undan pengar så att hon äntligen kan få gå till veterinären och bli av med all sin tandsten. Det vore en toppenbra present att ge henne nu när vi har haft sju år tillsammans. Dessutom gör det ju att vi kan får flera härliga år ihop hon och jag, med mindre risk för problem. Bara att söka på och hålla tummarna!

Stress

2009-06-03T21:10:00.003+02:00

När närminnet försvinner för en liten älva, världen börjar kännas grå och meningslös trots sommarväder och grönska och sömnen kommer ännu oftare än vanligt, ja, då är det dags att vila upp sig. Efter bankett och tentor uppvisade jag samtliga symptom och därför har jag tagit det lugnt den här veckan. Eller åtminstone försökt. Efter två kvällar med bok i soffan känns det mycket bättre. Jobb- och framtidsångesten är inte lika påträngande och tålamodet är bra mycket bättre. Dock är saker och ting inte riktigt så bra att jag känner att fästmannen får tillräckligt stöd och hjälp med sina skuggor och spöken. Det känns viktigt att åtminstone försöka, för han är ju ett sådant fantastiskt stöd för mig och jag kan inte tänka mig hur jag skulle ha klarat mig utan honom. Jag hoppas verkligen att jag kan ge något tillbaka.

För övrigt har jag precis läst ut "Den femte systern" av Mårten Sandén. Jag ryckte åt mig den på biblioteket igår efter en anställningsintervju (inte som bibliotekspersonal dock). Den skulle förmodligen stå under barn/ungdom om den inte hade legat på ett bord för att locka till läsning. Tämligen simpel historia och rubricerad som skräck, men inte ett dugg läskig. "En skräckhistoria som inte liknar något annat du tidigare läst" står det på baksidan. En ren och skär lögn i mitt fall, för den liknar väldigt mycket som jag tidigare läst. En tämligen enkel, men rätt söt, historia. Och som vanligt undrar jag varför inte ondskan för en gångs skull kunde fått vinna.

Koncentrationssvårigheter

2009-04-22T20:57:00.006+02:00

I dräktvärlden talas det ofta om CADD - costuming ADD, vilket innebär att man inte kan koncentrera sig på en dräkt i taget, utan hela tiden startar nya projekt. Detta tillstånd kan vara både långvarigt och tillfälligt. Att jag råkar ut för detta titt som tätt är kanske inte så konstigt. Inspiration är en flyktig råvara och mycket är roligare att fantisera om än att faktiskt genomföra i verkligheten. Däremot känns det en smula oroande att jag även drabbas av det när det gäller pyssel i största allmänhet. Ena dagen vill jag sy, nästa vill jag sticka, dagen därpå vill jag bara virka/baka/rita eller göra något annat. Nu håller jag mig ganska strikt till textila tidsfördriv - mest för att det är där jag är duktigast och för att det är för den sortens aktiviteter jag har material hemma - och det ska jag nog vara tacksam för. En av de tristaste sakerna med att inte kunna hålla sig till en hobby är att man inte blir duktig på något särskilt. Bara lite sådär halvbra på mycket.

För närvarande har jag pågående projekt inom (bland annat) följande områden:

- Sömnad, förstås. Empirklänning med tillhörande underkläder, bliaut, jubelklänningen (som fortfarande inte är färdig!), fästmannens bröllopsväst...
- Stickning. Något jag tror kan bli en tröja någon gång. Eventuellt. Fast mest är det en ursäkt för att få sticka lite.
- Broderi. Det finns ett antal olika påbörjade projekt i olika lådor.
- Brickbandsvävning. Ett fint band, faktiskt. I växtfärgat garn.
- Heminredning. Tapeterna i sovrummet är rivna, nu ska det målas.

Och plötsligt är ingetdera lockande. Nu gäller det att se upp!

Hur tänkte ni nu?

2009-04-21T20:43:00.004+02:00

Jag har tagit mig igenom alla inläggen på Aftonbladets Fattigblogg (är sjuk och har inget bättre för mig). Den har fått utstå en hel del kritik men jag gillar den. Att testa att leva på socialbidrag en månad och att skriva om det har visat sig vara ett sätt att få folk att börja prata om saken och även att få de som tvingas leva på socialbidrag att berätta om hur det är. För även om det finns folk som "fuskar" och lever på socialbidrag en kortare tid för att de inte orkar annat, så är det ändå så att de flesta tvingas ta till det som en sista utväg för att överleva.

Det intressantaste med Fattigbloggen är dock inte inläggen i sig, utan kommentarerna. Jag har inte läst alla kommentarer, bara ett hundratal, men trots detta har jag stött på något som gör mig en smula förvånad. Det finns nämligen de som anser att socialbidragstagare inte ska klaga, utan tänka på de som verkligen har det svårt: studenterna!

Ursäkta, men hur tänkte ni nu? En student som tar fullt bidrag och fullt lån får i dagsläget 7820 kronor per månad. Har man dessutom haft en viss inkomst tidigare och har fyllt tjugofem finns möjligheten att ta ett tilläggslån. Studenter med barn får tillägg beräknat på antalet hemmaboende barn under en viss ålder. Dessutom finns möjligheten att arbeta extra. Som student på en teknisk utbildning vet jag att långt ifrån alla kan arbeta extra utan att det går ut över studierna men det finns åtminstone en teoretisk möjlighet att tjäna upp till drygt nittiotusen kronor om året utan att förlora studiemedel.

Ingenting av detta gäller för socialbidragstagare. Vad många också glömmer är att studielånet utbetalas med en bestämd summa varje månad, medan socialbidragets storlek beror på hyra, räkningar mm. Att byta till ett billigare boende gör alltså ingen större skillnad för den med socialbidrag, förutsatt att hyran för det dyrare boendet räknas som skälig (och därmed i sin helhet betalas av socialen). Som student däremot kan en sådan förändring göra stor skillnad.

Överlag tycker jag att det klagas alldeles för mycket på CSN och det studiemedelssystem vi har i Sverige. Visst skulle några hundralappar extra i månaden vara välkomna, men det är långt ifrån så illa som en del vill få det till om man betänker fribeloppets storlek och möjligheter till bl.a. bostadsbidrag. Som student kan du dessutom äga en bostadsrätt, ha pengar på banken och aktiekapital utan att det påverkar studielånet. Försök göra det om du måste leva på soc!

Älvan och maten

2009-04-16T22:08:00.004+02:00

En sak som blir väldigt konstig om man sover som jag är mathållningen. Om jag inte behöver vara i skolan förrän till lunch sover jag gärna länge på morgonen. Det innebär sen frukost och då hinner/orkar jag sällan äta lunch innan det är dags att gå hemifrån. Det blir lätt mystiska mellanmål eller ingen mat alls då.

När jag kommer hem från skolan är jag ofta trött och sätter mig gärna i soffan med katten, en bok och en kopp te. Sedan somnar jag och sover ofta runt tre timmar. Kommer jag hem vid sex lagar jag mat direkt, men kommer jag hem vid halv fyra-fyra, som idag, händer det ofta att det inte blir middag förrän vid åtta-nio. Det finns flera anledningar till att det inte är särskilt lyckat. Till exempel hävdar fästmannen att jag sover mindre när jag får ordentligt med mat på fasta tider. Snacka om ond cirkel!

Dessutom har jag svårt att gå och lägga mig precis efter middagen och därför sitter jag ofta uppe lite längre de kvällar då detta händer. Och då kommer jag ju i säng senare, blir ännu tröttare nästa dag och så är det kört igen!

Kan ingen ge mig en diagnos, så att jag vet vad jag ska kalla detta handikapp. Då skulle jag åtminstone kunna förbanna det ordentligt.

Sena funderingar

2009-04-13T22:06:00.004+02:00

Klockan är strax efter tio och då slår plötsligt den stora verksamhetslusten in. Fötterna gnids rastlöst mot varandra under soffbordet, på det där sättet som min pappas, farbrors och brors fötter gör. Tankarna far runt i huvudet och det kliar i fingrarna.

Så här är det ofta. Mitt i natten kan jag få idéer och infall som sällan kommer under dagtid. Det är som om min hjärna egentligen inte riktigt vaknar förrän det är dags att gå och lägga sig - om man ska följa samhällets normer vill säga. Är jag ledig vänder jag på dygnet; sover till tolv, segar till fem, är effektiv fram till klockan två. I tystnaden får jag saker gjorda. Dräkter blir sydda, kakor bakade, texter skrivna. Korsord lösta.

Jag pratade med fästmannen om det där med kreativitet idag. Han sitter fast i musikskapandet och den stora tröstlösheten strömmade in i mitt öra från Jämtland via telefonen. Han har inte hittat "sin tid" då kreativiteten rinner till och man får saker ur händerna.

Varför är det så här? Är det så att jag får mina idéer sent på kvällarna för att det då är riskfritt, för att jag oftast inte har möjlighet att agera och göra något åt dem? Oftast gör jag ju ingenting utan går och lägger mig istället.

Förhalning

2009-03-25T16:44:00.003+01:00

Sömnadsångest! Jag håller på med fästmannens bröllopsväst och har lyckats komma förbi de läskiga fickorna (hu, det var jobbigt, och det blev inte perfekt, men det är fickor i alla fall!) men nu ska jag sy ihop västen längs med slaget/kragen och sedan är det inte mycket kvar. Det är faktiskt en smula nervöst!

För övrigt är jag rätt nöjd med mina aktiviteter idag - jag klippte ut alla delar av västen förutom de i vlieseline igårkväll, så jag har gått från delar till i princip färdig väst på en dag om jag lyckas komma över denna tillfälliga feghet. Helt färdig kan den inte bli idag eftersom jag tänkte att fästmannen själv skulle få vara med och välja knappar och eftersom västen behöver provas en sista gång innan jag syr knapphålen. Egentligen är det rätt bra att ha kommit så långt som jag gjort redan nu, men det vore allt bra skönt att få det färdigt. Då kanske jag kan övergå till lite mindre komplicerade saker, som en underklänning till empirklänningen.

Natten till igår fick jag sova med sladdar och slangar kopplade till olika delar av kroppen. Det var ett led i sömnutredningen som nu är påbörjad. Dessvärre hittade läkaren ingenting som kan förklara min trötthet, men han skulle skriva två nya remisser åt mig för ytterligare undersökningar.

Lite av varje

2009-03-20T09:05:00.006+01:00

I förrgår var jag ute på stan en sväng. Solen sken, men på det där typiska Stockholmsvårsättet, dvs utan att värma och med sällskap av en iskall snålblåst. Det egentliga ärendet var att införskaffa foder och tråd till fästmannens bröllopsväst, men jag passade på att göra andra saker också. Efter att ha provat mig igenom ett antal plagg på Åhléns kunde jag konstatera att vårens/sommarens mode inte riktigt är min grej. Byxor som är stora kring höfterna och smala nedtill, klänningar som hänger som påsar kring bysten och toppar med mystiska urringningar. Det som såg så fint ut på galgen såg gräsligt ut på mig. På ett sätt är det skönt - jag har ändå inga pengar att handla för och inget större behov av nya kläder - och det här satte effektivt stopp för shoppingsuget.

På NK tittade jag på garn och stickor men det blev inte något där heller. Jag vill så gärna testa några mönster jag hittade i en av böckerna i svärmors bibliotek i lördags.

Igår var jag på källare för första gången på länge. Trevligt. Idag har jag städat. Inte lika trevligt, men bra efteråt. Dammet är borta, blommorna i vardagsrumsfönstret omarrangerade och alla hundrafemtielva papper organiserade och instoppade i rätt pärmar. Nu då? Jag har rätt många olästa böcker som väntar på mig, men jag känner mig inte sugen på någon av dem. Den där bröllopsvästen som behöver sys lockar inte heller. Och att stryka? Näej, inte ikväll. Vilka I-landsproblem jag har. Jag får väl helt enkelt fortsätta slölyssna på radioprogram från veckan som gått och slöläsa bloggar.

Haléns

2009-03-13T13:38:00.002+01:00

Nu blir ni allt förvånade va?

Det här skulle jag inte ha något emot att ha på mig. Faktum är att klänningen liknar brudklänningen jag sneglat på (läs: dreglat över) men som är så hiskeligt dyr att det är löjligt. Hade den här klänningen funnits i en cremevit variant hade den faktiskt varit ett alternativ! Att det är halterneck går ju att göra någonting åt. Samtliga saker kommer från Haléns.

Twilight

2009-03-12T20:28:00.004+01:00

Jag har ägnat en stor del av den här veckan åt att läsa. För mer än en månad sedan köpte jag första boken i en serie. Klok som jag kan vara ibland lade jag den åt sidan för senare läsning. Jag hade inte avslutat Neal Stephensons monumentala "The Baroque Cycle" och ville bli klar med den innan jag gav mig in på en ny serie.

I söndags läste jag ut "The System of the World" och i måndags drog jag fram den nya boken ur hyllan för olästa böcker. Jag slukade den i ett par tuggor. Efter mindre än tjugofyra timmar offrade jag matpengar för att köpa bok nummer två. Jag vet. Men det är bättre att läsa skräp än att äta det.

Bok nummer två tog obetydligt längre tid att tugga i sig. Bok nummer tre är påbörjad men kommer inte att gå lika fort att läsa. Jag börjar bli mätt nu. En av anledningarna till att jag, i något slags rus, formligen sög i mig första boken är nog att jag tragglat rätt länge med Stephenson. Han skriver väldigt bra, och hans böcker är fantastiska, men för någon som har engelska som andraspråk är det inte alltid helt lätt att följa honom. Särskilt inte i en så komplicerad serie som "The Baroque Cycle" är. Det var helt enkelt skönt att kunna läsa så fort och så lätt. Utan att behöva tänka.

DN recenserade serien häromdagen och jag läste naturligtvis. Jag försökte hitta recensionen på nätet men lyckades inte, så det får klara sig utan länk. Dock kan jag säga att jag i mycket håller med recensenten. Dock tycker jag att hon är orättvis mot läsarna när hon säger att vi svenskar inte förstår att språket är dåligt när vi läser dem på engelska. Jodå, det förstår vi. Eller åtminstone jag. Hon skriver enkelt, för tonåringar, men det är faktiskt ingen ursäkt för att upprepa sig så ofta!

Nåja, jag läser det, även om det är skräp. Ibland behöver man det också. Och jag är glad, uppriktigt glad, över att dessa böcker inte fanns när jag var sexton. Det hade varit en katastrof. Nu är jag äldre, klokare och har en mycket realistisk syn på kärlek, passion och äktenskap. Nu kan jag fnissa åt orimligheterna. Det hade jag inte kunnat göra då.

2009-02-23T10:38:00.003+01:00

Måndagsmorgon. Vanligtvis är inte det min favorittid, men den här måndagsmorgonen har varit ovanligt bra. Jag fick nämligen vakna av pussar från både katt och fästman. Istället för att åka tillbaka till Norrland igår tog han förmiddagsflyget idag. Det gav oss en extra kväll tillsammans, en kväll vi ägnade åt att spela spel och äta god mat tillsammans med goda vänner. En extra frukost tillsammans är inte heller fel. Det här sättet att göra saker och ting på är dessutom alldeles utmärkt för att dämpa söndagsångest. Söndagar är ju annars förknippade med att skiljas åt.

När han nu gått har jag börjat pyssla med hemmet. Tvättar, vattnar blommor, plockar undan, viker kläder. Gör det där som jag vanligtvis gör dagligen men som liksom försvinner när Han är här. Tidigare har jag alltid tänkt mig det som att jag arbetar ikapp mitt liv, att jag återställer saker och ting till det normala. Jag grämer mig lite över att jag aldrig verkar ha tid för det där viktiga: att förändra, påverka, synas, göra något. Men så läser jag någonting mycket bra hos klokaste Essa:

Vi har så mycket liv att leva att vi inte hinner berätta om det för världen.

Pinsamt sent inser jag det där som hon har förstått: Att de där strumpknorvarna på golvet, jätteatlasen på tvättmaskinen, disken och smulorna i köket, tekopparna som återfinns på mystiska ställen och gruset i hallen, det är ju det som är livet! Eller åtminstone spår av det. Visst är det även mitt liv att vara ensam, att hålla rent, pyssla, städa, tillbringa långa stunder med katt och bok i soffan. Men det är ju det som är den tillfälliga lösningen, i väntan på det där riktiga. Strumpknorvarna. Brödsmulorna. Tekopparna.

Inga överraskningar här inte

2009-01-26T11:37:00.002+01:00

Silvertejp is the shit

2009-01-18T21:07:00.003+01:00

Den senaste tiden har saker och ting här hemma börjat gå sönder. Det började med att lagningen på dammsugarslangen gick upp, fortsatte med att strykjärnet begick harakiri efter att ha smält sönder fodret på min favoritkjol och slutar förhoppningsvis med att vattenkranen i badrummet gick sönder. Den har varit konstig ända sedan vi flyttade in, och den senaste veckan har handtaget sakta sjunkit ned av sig självt och - därmed stängt av vattenflödet - när vattnet varit på.

Häromdagen köpte jag ett nytt strykjärn, och i fredags kväll lagade jag dammsugarslangen (igen).

Idag har jag lagat vattenkranen. Med silvertejp. Men först hade jag sönder den på riktigt. Nu går den att använda, men man kan inte välja vattentemperatur. Det sitter tejp i vägen, så jag får hålla tillgodo med vatten som är något varmare än iskallt.

Duktig flicka!

2009-01-15T20:37:00.004+01:00

Idag har jag varit riktigt duktig. Jag flög upp ur sängen när väckarklockan ringde (hrm, så gott som i alla fall). För att inte kunna snooza har jag satt den på soffbordet, och det fungerar faktiskt. Man orkar inte gå upp och gå runt sängen varje gång klockan ringer, och man vaknar bättre när man måste gå en bit än när man kan stänga av väckarklockan genom att sträcka ut armen.

Föreläsningen gick bra, det var inte lika lätt att förstå som igår men det var inte svårt heller. Tyvärr lyckades jag sova i ca tio minuter men det var för att föreläsaren skulle bevisa något. Det måste vara en betingad reflex hos mig, att somna så fort ordet "bevis" skrivs på svarta tavlan. Men jag vaknade när beviset var färdigt!

Jag sov hemma också, efter lunchen, men vis av erfarenhet så ställde jag väckarklockan idag. Igår sov jag nämligen nästan sex timmar mitt på dagen och även om jag faktiskt fått lite för lite sömn natten innan så är det inte riktigt bra att sova bort hela dagen. Idag blev det istället två-tre timmar.

När jag vaknat satte jag mig med morgondagens mattetal och lyckades räkna mig igenom de flesta. Jag har några små frågor angående ett par av dem, men de kan jag nog ta på nästa övning. Det betyder i så fall att jag har hela morgondagen fri till uppsatsskrivning.

Jag har lyckats äta middag också. Är det inte lite sjukt att en vuxen kvinna (Mwahaha! *harkel*) kan se det som en bedrift att lyckas studera fyra timmar på en hel dag och äta tre mål mat?!

Katten bestämde sig förresten för att väcka mig på ett mindre trevligt sätt imorse, nämligen genom att bita mig hårt i höger underarm. Visserligen gjorde det att jag vaknade såpass mycket att jag orkade gå på toaletten, men det var inte särskilt skönt. Fast jag måste erkänna att hon är skicklig - det fanns en smal fördjupning i min arm efteråt (den var åtminstone mätbart djup, dvs någon mm) men hon hade inte bitit hål. Jag fick mig ett skratt på hennes bekostnad också när hon hoppade upp på toaletten utan att registrera att locket var uppfällt. *s* Hon är förresten en av få som inte klagar över att jag somnar i soffan på eftermiddagarna. Hon gillar det skarpt, för då kan hon sova på min bröstkorg samtidigt.

Gott nytt (h)år!

2009-01-08T18:15:00.002+01:00

Det blev en rätt sen kväll igår. Efter det obligatoriska godnattsamtalet med jämtlandsbon fick jag nämligen för mig att det var dags att dokumentera hårlängden igen. Den här gången utan "flätvågor". Eftersom jag (i vissa fall) är en handlingarnas kvinna ställde jag raskt upp min fina julklapp (ett stativ!) från älsklingen och skred till verket. Referensbyxorna åkte på först, förstås. Man kan ju inte göra saker och ting hur som helst. Till sist mätte jag håret och kunde konstatera att det var 117cm långt (från hårfästet i pannan). Anledningen till att man har en så udda mätpunkt är att man då mäter från samma ställe vid varje mätning, och alltså får ett säkrare resultat än om man till exempel mäter från hjässan.

Så här långt var mitt hår igårkväll. Man kan se den obäddade sängen också. Den har vi ställt där soffan stod förut.

För er som är intresserade av en liten jämförelse finns tidigare hårlängder i detta inlägg.

För övrigt kan vi idag välkomna en liten Alexander till världen! Petras lilla pyre har äntligen kommit ut. Rapport finns hos Annelie.

Jag har förmodligen säkrat en remiss till ett sömnlabb i och med dagens läkarbesök. Jag gillade den här läkaren, hon var lätt att prata med. Dessutom så kollade hon själv för säkerhets skull att det inte fanns några direkt fysiska fel på mig, och ställde en väldig massa frågor. Nu ska hon bara undersöka vart hon ska skicka remissen... Jag är helt klart nöjd, även om det var riktigt jobbigt att gå upp klockan sju. Jag har kämpat mot sömnen ända sedan jag satte mig i soffan för att vila ut efter att ha rivit tapeter, men nu har jag lyckats få i mig middag vid en vettig tidpunkt och kan därför somna med gott samvete :)

Degdag

2009-01-07T21:37:00.005+01:00

Jag trodde att den här dagen skulle bli full av aktiviteter, men inte då. Att jag sov länge var kanske inte så konstigt eftersom jag somnade vid halv ett igår. Jag var tydligen inte alls särskilt trött, trots att jag varit ute i obygden och spelat spel samt lekt med två små busiga pojkar (snart 2 respektive snart 4 år gamla). Dagen till ära ville båda två ha min uppmärksamhet samtidigt. Klart man blir smickrad!

Jag hade tänkt påbörja arbetet med uppsatsen idag, men det blev inte av. Jag vill inte åka in till skolan alltför mycket just nu när jag inte har något SL-kort (inga pengar), så då är det bättre att ta det imorgon när jag ändå måste åka in för att träffa projektgruppen. Lite pluggat har det ändå blivit, jag har läst på inför morgondagen.

Annars har jag mest surfat och rivit lite tapet. Renoveringen har nu kommit till fas nummer två: sovrummet.Jag sover i vardagsrummet, vilket känns lite konstigt men det är inget att göra åt.

Jag har sovit lite i soffan också (såklart!). Vikarien för min gamla chef ringde och väckte mig för att fråga om jag kan jobba någonting i vår. Det är ju frestande att tacka ja eftersom jag (desperat!) behöver pengarna, men studierna är ändå viktigast. Ett sommarjobb tackar jag ju inte nej till, det ska jag åtminstone tala om. Annars tror jag att jag borde klara runt fyra timmar per vecka, med extra arbete när jag har lite i skolan. Det känns ju lite kymigt att älsklingen ska behöva spara ihop alla pengar till bröllopet själv (eller för den delen behöva stötta mig ekonomiskt).

Nackdelen med att gå upp sent, tillbringa tiden i soffan och sedan somna är att man inte får i sig tillräckligt med mat. Jag borde ha ätit middag när jag vaknade men jag var inte det minsta hungrig - snarare lätt illamående. Då är det svårt att få ner mat. Lite blodsockerhöjande juice gick dock ner och när jag väl fått upp blodsockret kan jag oftast få i mig mat också. Så jag behöver inte gå och lägga mig hungrig.

Imorgon ska jag till vårdcentralen igen. Jag ska träffa läkare nummer fyra i ordningen, och förhoppningsvis få en remiss till ett sömnlabb. Jag pratade med den välrenommerade sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt när han var hos oss på KTH och föreläste, och han sa att jag måste komma till ett sömnlabb för att få ordentlig hjälp. Nu är det bara att hålla tummarna för att läkaren förstår det och inte viftar bort det (som tidigare läkare har gjort). Jag ska be att få läsa min journal också, mest för att jag vill veta vad de olika läkarna egentligen skrivit om mig. Inte för att jag tror att det är speciellt spännande läsning, men man vet ju aldrig.

Nu är det dags för sängen. Jag har tagit upp läsningen av "Quicksilver" igen så vi får se om jag somnar så tidigt som jag borde.

Hejdå 2008!

2009-01-02T22:03:00.003+01:00

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ganska mycket faktiskt. Jag har till exempel aldrig rivit ned tapeter förut. Eller förlovat mig. Eller för den delen lagat en niorättersmiddag. Att krypa i grotta och spela in en skiva var också nya upplevelser.

Höll du några av dina nyårslöften?
Vilka nyårslöften? Senast jag avgav ett nyårslöfte lovade jag att jag skulle tänka mer på mig själv. Det var flera år sedan.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja. Typ de flesta ;) Skämt åsido, det var faktiskt en hel del. Över tio stycken om man räknar bekanta och kollegor också.

Dog någon som stod dig nära?
Nej. Däremot förlorade några av mina närmaste vänner någon som stod dem nära.

Vilka länder besökte du?
Norge, Finland och Tyskland.

Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Ja, jag vill ha älsklingen hemma. Och så vill jag ha en äkta make. Och en sällskapskatt till Josefin. Och en massa, massa tur och god hälsa åt min moster.

Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Den 24 juli, då någon friade till mig. Och jag sa ja :)

Vad var din största framgång 2008?
Att jag lyckades kliva av spiken och äntligen vända min självbild.

Största misstaget?
Misstag... jag tycker inte att jag har gjort några misstag. När man gör något mot bättre vetande är det inte ett misstag, det är bara dumt. Men fick jag ändra på något skulle jag nog pluggat lite mer.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nej, inte om man inte räknar med den gången då jag stukade tån. Jag har dock fått ortopediska skoinlägg!

Vad spenderade du mest pengar på?
Mat och resor till och från Östersund.

Bra låtar 2008?
"Watershed", Opeths senaste album
"Amanethes", Tiamats senaste album
Varför bara välja låtar när det kom två jättebra skivor?

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare.

Smalare eller tjockare?
Inne i mitt eget huvud: smalare. Rent objektivt: ingen större förändring.

Rikare eller fattigare?
Ha! Fattigare.

Hur tillbringade du julen?
Med familj, älskling och några vänner i en stuga i fjällen.

Blev du kär i år?
Nej, det kan man väl inte säga. Men jag har varit kär hela året!

Hur många one night stands?
Jag tänkte att det var dags att sluta med sådant nu när jag är förlovad ;P

Favoritprogram på TV?
Vilken TV?

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej, men jag har ändrat uppfattning om en del personer och kommit fram till att det kan vara onödigt att slösa energi på andra som finns i min bekantskapskrets.

Bästa boken du läste i år?
Det går inte att välja. Men "Cryptonomicon" av Neal Stephenson ligger bra till...

Något du önskade dig och fick?
En plats på KTH och ett underbart romantiskt frieri. Bättre självkänsla. En massa skator.

Något du önskade dig men inte fick?
Världsfred, typ. Jag önskar mig alltid en massa saker, men det är för det mesta ingenting viktigt.

Årets bästa film?
"Låt den rätte komma in"

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Lägre dödlighet bland mina vänners katter och framförallt hade det varit mycket bättre om en viss släkting hade fått ett bättre slut på året. Förutom det: mer tid med älsklingen.

Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
*skratt* Det mamma köpte åt mig på utförsäljningarna på jobbet. Annars ingenting särskilt.

Vad fick dig att må bra?
Långa mysstunder i soffan med katten och en bra bok. Att få träffa älsklingen. Resultatet i databaskursen. Böcker. God mat.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Jag är inte kannibal.

Vem saknade du?
Älsklingen och Smirre.

De bästa nya människorna du träffade?
Jag träffade många bra nya människor, jag tänker inte välja ut någon/några särskild/a.

Bästa sporthändelser 2008?
Rolf-Göran Bengtssons individuella silvermedalj i OS-hoppningen.

Det allra heligaste?

2008-12-16T22:17:00.004+01:00

Här får vi en titt in i världens bästa Essas badrumsskåp. Jag fastnade direkt för den här utmaningen - även om hon inte specifikt utmanade mig, utan folk i största allmänhet. Dock är jag rätt dålig på att få ändan ur vagnen... bilderna tog jag med en gång, men att sätta sig ned och skriva ett inlägg om saken tog tid! Det krävs egentligen att det finns något annat som jag egentligen borde göra för att jag ska kunna skriva. Just nu är detta borde intensiva studier inför tentan jag har på lördag (psykologi för ingenjörer).

Badrumsskåpet var det ja. Jag har faktiskt tre(!) badrumsskåp. Egentligen är det fyra, men det fjärde innehåller ingenting av intresse. Eftersom jag har tre stycken kan det ju vara svårt att hinna med att kika igenom alla om du skulle vara hemma hos mig och besöka toaletten. Därför ser jag det här som en tjänst till alla nyfikna! Dessutom är inte mina badrumsskåp särskilt hemliga...

Badrumsskåp nummer ett.

Den översta hyllan tillhör fästmannen så jag har inte riktigt koll på vad som finns där egentligen. Den undre hyllan är, som synes, vår medicinhylla. Från vänster till höger: hostmedicin, Underberg, Beska droppar, salubrin, smärtstillande och till sist preventivmedel i pillerform och psykofarmaka.

Badrumsskåp nummer två.

Här finns det som jag använder oftast. Bilden är tyvärr rätt sned eftersom jag (fortfarande) inte har lärt mig riktigt hur photoshop fungerar. Den är rätt så självförklarande tror jag. Det som står högst upp till vänster tillhör fästmannen. Det är lite linsprylar, ansiktskrämer, ansiktsvatten mm.

Nedre delen av badrumsskåp nummer tre.

Längst ner finns handdukar, på hyllan ovanför smink och hårpryttlar. Den silverfärgade lådan till vänster innehåller hårspännen, snoddar och dekorationer. Det svarta till höger är min sminkväska. Framför finns spraybalsam och linser.

Övre delen av badrumsskåp nummer tre.

Längst ner finns smycken, nagelfilar, reseburkar till schampo och sådant samt fler hårpryttlar. Oljan är till håret. Övre hyllan är så tydlig så den tänker jag inte beskriva.

Det var mitt badrumsskåp det. Nu är jag nyfiken på ditt!

Lustig lista

2008-12-05T20:06:00.003+01:00

En fantastisk Essa plitade ner sina svar på den här listan någon gång imorse. Jag följer henner exempel, mest för att jag sitter i republikens huvudstad och har tråkigt (någon är på julfest på jobbet).

1. När gick du upp idag?
Runt elva. Väckarklockan ringde vid tio, och jag drömde att jag gick upp, flera gånger...

2. Diamanter eller pärlor?
Jag får nog säga diamanter, eftersom det är bröllop i sommar och jag har börjat fundera på det där med vigselring.

3. Senaste filmen du såg på bio?
Låt den rätte komma in. Rekommenderas varmt!

4. Favoritteveprogram?
Vadå teve? Vad är det för något? Det jag sett flest gånger måste vara Stolthet och Fördom (BBC-versionen såklart, med Colin Firth!) eftersom jag har den på DVD. Fantastiskt bra att titta på när man syr för hand.

5. Vad åt du till frukost?
Mild ekologisk youghurt med en trist müsli (den hemgjorda är slut och jag orkade inte göra ny utan köpte - det får jag ångra nu).

6. Vad är ditt andra namn?
Hurdå andra? Jag har tre...dopnamn alltså. Förutom det har jag ju Forodrimnamn, Internetnamn, smeknamn...
Dopnamn nummer två råkar vara mitt tilltalsnamn, så vi säger namn nummer tre istället: Elisabeth.

7. Din favoritmat?
Det mesta som inte innehåller lever, lax, färsk koriander, spiskummin eller stjälkselleri. Fast pappa, Ar-Zimraphel, Bard II och Lux lagar den bästa maten. Förutom paj och pannkakor, mammas paj och pannkakor slår alla andras!

8. Vilken mat gillar du inte?
Hur mycket tid har du? Förut satt det en lista på kylskåpsdörren med mat jag inte tyckte om, så att Lux inte behövde komma ihåg det i huvudet. Numera är listan kortare. Se ovan för några exempel.

9. Favoritchips?
Chips? Om jag måste så tar jag de som bara är saltade (fast det kunde vara mer salt på!) eller gräddfil och dill (lantchips). Men helst vill jag ha salta pinnar!!!

10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
Svårt att säga. Amanethes med Tiamat ligger ruskigt bra till. Ska nog dra igång den till maten faktiskt.

11. Vilken bil kör du?
Moahahaha! Ingen, och det ska ni vara tacksamma för. Jag har nämligen inget körkort. På körskolan har de en trevlig liten silverfärgad Volvo C40, den kan jag tänka mig sedan när jag får köra bil själv.

12. Favoritmacka?
Nybakat bröd (hembakat, gärna med surdeg) med extrasaltat bregott och en vällagrad cheddarost. Eller med vanligt smör, rätt upp och ned. Men det måste vara hembakat bröd, som fortfarande är varmt. Det är viktigt.

13. Mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?
Här skulle jag vilja säga sådana som inte kan skriva grammatiskt korrekta meningar, men det är inget karaktärsdrag. Jag kopierar Essa här och säger folk som ljuger.

14. Vilka är dina favoritkläder?
Rymliga kostymbyxor, kjolar, top och kofta.

15. Om du fick åka vart du ville på semester?
Ojoj. Jag skulle nog, i nuläget, ta med mig Lux till Kina. Shanghai är inte så dumt. En sväng till HongKong ovanpå det som grädde på moset. Men vi väntar tills i vår, det är snorkallt i Shanghai på vintern. Det viktigaste är att Lux följer med, det var så trist att inte få dela det med honom förra gången. Maten, framför allt!

Nästa längre semester kommer med stor sannolikhet att bli en resa till Island. Det har jag inte heller något emot.

16. Favoritklädmärke?
Polarn O. Pyret kommer alltid att finnas där i bakhuvudet, men de gör inte damkläder längre... Ränderna går dock aldrig ur och jag är mer eller mindre född i deras kläder.

17. Försvann?
Ja, det var väl Felicia som försvann? Eller?

18. Favorittid på dagen?
Eftermiddag/kväll, när man kan sitta i soffan med katten i knät och läsa en bra bok. Men jag gillar väl de flesta tider utom just den då jag måste gå upp.

19. Var är du född?
Karolinska, har jag för mig. Men jag är faktiskt inte helt säker.

20. Vilken är din favoritsport att se på?
Hästhoppning. Fast jag blir alltid grymt avundsjuk. Jag vill också!

21. Coca Cola eller Pepsi?
Å fytirackarn! Inget av dem tack. Ska det nödvändigtvis vara läsk av den färgen ska det vara julmust!

22. Fotboll eller ishockey?
Nej. Men jag säger fotboll eftersom Lux inte hejar på något särskilt lag och därför inte slår sönder saker när det går dåligt.

23. Är du en morronmänniska eller nattuggla?
Nattuggla!

24. Pedikyr eller manikyr?
Vem betalar? Om det inte är jag tar jag båda, tack. Annars målar jag naglarna själv.

25. Några spännande nyheter att berätta för oss?
Lux har en granne som ylar?

26. Vad ville du bli när du var liten?
Kaninskötare. Ambitionerna har ändrats med tiden.

27. Bästa barndomsminnet?
Hur ska jag kunna veta det? Men Forsvik har betytt mycket för mig under hela min uppväxt. Gör det fortfarande faktiskt.

28. Varit i Afrika?
Ja, i Marocko. När jag var fem.

29. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Ja...fast det var på hennes initiativ (hon skulle klä ut sig till mumie).

30. Varit med om en bilolycka?
Nej. *knackar sig i huvudet*

31. Favoritdag i veckan?
Inte söndag i alla fall. Jag får ofta söndagsångest.

32. Favoritrestaurant?
Jag har inte testat alla än. Får jag återkomma?
Grill gillar jag iofs. Och den där restaurangen i Prenzlauer Berg som vi ätit på de två gånger jag varit i Berlin.

33. Favoritblommor?
Måste man välja? Det beror lite på vad jag ska göra med dem... Jag är väldigt förtjust i Stargazerliljor, Adremtulpaner och prärieklockor. Rosor går alltid hem. Syren och Jasmin. Nej, det går inte, jag kan faktiskt inte välja. Den före detta blomsterflickan vill ha alla blommor!

34. Är du kär?
Ja.

35. Favorit-snabbmatsrestaurant?
Libanesen i Hötorgshallen som säljer stora baguetter med godsaker i.

36. Äger du en cykel?
Nej. Jag hade en grön cykel som var för liten för mig och som hade den dåliga smaken att alltid få punktering på bakdäcket. Den lämnade jag i Linköping.

37. Vem fick du senaste mailet från?
Ingen aning. Måste ha varit Forodrimlistan.

38. Vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
Kredit är ett fult ord. Nästan liak fult som konsumtionslån. *ryser*

39. Läggdags?
Om jag ska få den sömn jag behöver så ska jag ligga i sängen före tio (särskilt om jag måste gå upp före åtta morgonen därpå). Om jag kan sova hur länge jag vill dagen efter kan jag lätt stanna uppe till klockan två. Gärna med ett syprojekt eller en bulldeg.

40. Senaste personen du delade en middag med?
Pappa. Igår, när jag lämnade av katten för passning.

41. Vad lyssnar du till just nu?
Processorfläkten.

42. Favoritfärg?
Grön. Tror jag.

43. Hur många tatueringar har du?
Inga.

44. Vad jobbar du med?
Jag studerar. Arbetsuppgifterna är helt okej, kollegorna är ganska nördiga och lönen är usel. Men det blir väl bättre. I alla fall det där med lönen...

45. Favoritträning?
Pilates, klassisk balett, promenader och hästar. Har man häst behöver man inget gym.

46. Har du några djur?
En liten spattekatt.

47. Vad önskar du dig?
Ett bra jobb. Annars har jag faktiskt allt jag behöver (och mer därtill).

48. Ringsignal på mobilen?
Någonting psykedeliskt som ingen annan har.

Advent och jul

2008-12-03T21:28:00.003+01:00

I söndags var det första advent. Det blev extra tydligt för en älva som snart kommer att uppleva sin första jul som uttalat icke-kristen. Här hemma finns bara en enda dekoration som kan avslöja att det snart är dags för den stora frossarhelgen (gratis julkalender från ICA). Visst har det gjorts små justeringar för årstiden, men de inbegriper inte några stjärnor i fönstren, röda blommor eller ljusstakar med fyra ljus. Naturligtvis kommer jag att kasta paket på min närmaste familj, äta julskinka och pepparkakor, göra chokladkola och dricka julmust (jag älskar julmust). Men egentligen tycker jag, innerst inne, att det känns fel.

Julen är dessutom placerad på ett mycket konstigt datum. Lamm brukar, mig veterligen, födas på våren och inte mitt i vintern.

Förra året firade vi min födelsedag ute på landet. Innan middagen badade vi som vanligt bastu. En mycket passande sysselsättning på årets kortaste dag. I marschallernas sken gick vi ut på bryggan, med kroppen ångande i den kalla luften, för att doppa oss i det svarta vattnet. Så vill jag fira midvintern! Med bastubad, god mat, något att smutta på framför den sprakande brasan och med min familj omkring mig.

Stillhet, eftertanke, kärlek.

Men det kan vara svårt att bryta vanor. Mamma önskade mig glad advent i söndags, och det fick mig att studsa till mentalt. Det var bra. Det fick mig att börja fundera igen. På vad den här årstiden innebär för mig. På hur jag ska förhålla mig till den...

I våras kommenterade en vän att jag vet väldigt mycket om kristendomen, och antydde att det inte gick ihop med att jag inte är kristen. Religion har alltid fascinerat mig. Jag läser ofta och gärna om olika religioner, om olika sätt att se på världen. Dessutom vill jag gärna veta vad det är jag tar ställning till.

Och jag är inte förvånad...

2008-11-14T12:08:00.001+01:00

Meme

2008-11-13T10:58:00.003+01:00

Eftersom jag inte har så många läsare på LJ lägger jag det här istället:

"Om du fick syn på mig i en polisbil, vad är anledningen till att jag blev arresterad?"

Alla förslag är välkomna :)

Allvarligt talat...

2008-10-21T19:48:00.001+02:00

Nu har jag sett allt. Här kan man köpa toalettpapper med brudpar på. Det är nog en av de mest onödiga saker som jag sett! (möjligen med undantag för hjärtformat ris)

De borde varna för obehagliga associationer om man även köper de matchande servetterna...

Om att kliva av spiken

2008-10-18T19:14:00.006+02:00

Jag har i veckan läst om "The Body Sacred" av Dianne Sylvan. De som känner mig vet att jag har en rätt skev kroppsuppfattning, och jag försöker komma tillrätta med den. Faktum är att det går bra. Nuförtiden kan jag visserligen tänka onämnbara saker när jag ser mig själv i spegeln, men det är mer på rutin än någonting annat.

Vid ett flertal tillfällen under den senaste veckan har jag plockat upp boken och läst "Scared" istället för "Sacred". Och plötsligt slog det mig hur rätt det är. Det sista som hindrar mig från att faktiskt släppa taget om min tröttsamma kroppsuppfattning är rädsla. Jag har haft den här bilden av mig själv så länge att jag är rädd för vem jag kommer att bli om jag släpper den.

Vad är det värsta som kan hända? Min mardröm är att förvandlas till ett självgott monster. En manipulerande, intrigerande best som spelar på sitt utseende för att få det hon vill ha. En kvinna med näsan i vädret som förväntar sig att bli upphöjd och dyrkad, uppassad och omsvärmad. En helt och hållet egocentrisk person som inte intresserar sig för någon annan än sig själv. Jag skulle kunna göra listan ännu längre, men det här räcker mer än väl.

Hur troligt är det att jag blir sådan? Det automatiska svaret från min inre kritiker är att "Det är vansinnigt troligt, det är bäst att du fortsätter som tidigare". Det helt uppriktiga, ärliga svaret? Det är inte ett dugg troligt. Visst är vi alla mer eller mindre egocentriska, men det är naturligt. Jag är betydligt snällare mot andra och deras kroppar än jag är mot min egen, och det lär ju knappast upphöra för att jag tillåter mig att tycka om mig själv. Och när det gäller det där med att spela på sitt utseende så måste jag erkänna att jag kommer på mig själv med att göra det redan nu. Det är inte särskilt bra, särskilt som det oftast inte är helt medvetet. Jag jobbar med det, och jag blir bättre på att upptäcka när jag gör det, även om jag fortfarande blir lika chockad varje gång!

Vad är det bästa som kan hända? Att jag börjar tycka om min kropp (och mig själv) på ett sätt som den (jag!) förtjänar. Att jag slutar be om ursäkt för mig själv. Att jag kan se mig själv i spegeln utan att kritisera. Att jag kan sluta jämföra min kropp med andras.

Men det allra, allra bästa som kan hända är att jag slutar såra andra genom att kritisera mig själv. Att jag visar andra uppskattning och kärlek genom att ärligt ta emot komplimanger. Att jag blir fri.

Det är verkligen dags att kliva av spiken!

Humörsvängningar

2008-10-17T16:57:00.002+02:00

Det var bestämt bara min inre femåring som var tjurig. Efter lite Tiamat är hon på bra humör igen. Och jag förvånas som alltid av att man kan bli så mycket gladare av deppig gothmusik!?

Så fungerar tydligen jag i alla fall. Nu har jag bytt till Covenant och ikväll är det dags för källare. Dumt att sitta hemma en fredagskväll när man redan visat tendenser att bli uttråkad.

Typiskt

2008-10-17T15:32:00.002+02:00

Jag var på extremt gott humör i morse. Nu är jag tjurig och har ett litet ångesttroll i bröstet. Det lilla ångesttrollet har bara en sak att säga: Jag vill inte!

Frågan är bara vad det inte vill.

Kan jag få tillbaka mitt goda humör nu, tack?

Uppmuntran

2008-10-01T21:43:00.001+02:00

Jag blir alldeles varm i hjärtat!

Ironi

2008-10-01T20:22:00.002+02:00

Igår skrev jag om stress och stressymptom.

Idag fick jag uppleva symptomen.

Jag gick och lade mig tidigt igår men somnade inte förrän runt halv tolv, tolv eftersom jag bara hade några kapitel kvar i "Cryptonomicon" och därför ville läsa färdigt innan jag skulle sova. Väckarklockan ringde som vanligt ett antal gånger innan jag gick upp, och lagom till att jag klev ur duschen insåg jag att jag skulle komma för sent till morgonens första föreläsning. Eftersom dagens föreläsning nummer två avhandlade ämnet språkteknologi bestämde jag mig för att sitta hemma och läsa i kursboken istället för att åka in till KTH. Jag brukar nämligen ägna föreläsningarna åt att försöka låta bli att somna, så i teorin var det en bra idé.

I praktiken var det en katastrof.

08:10 - Älvan sätter sig i soffan med en hög studielitteratur och börjar läsa i kurshäftet.

08:30 - Katten överger Älvan eftersom hon slutat klappa katt (svårt att göra när man sover). Katastrofen är ett faktum.

13:48 - Älvan vaknar.

13:49 - Älvan förbannar den (hittills okända) medicinska orsaken till att hon somnar jämt och ständigt.

Senare googlar Älvan på sömnproblem och får många, många träffar. Alla handlar om hur man ska sova mer. Älvan har haft det såhär i sex år och har, av någon underlig anledning, tröttnat på det.

Älvan är desperat. Vi får se vad Älvans nya läkare säger i nästa vecka. Älvan tänker inte gå därifrån innan hon fått något slags remiss någonstans.

Sådetså.

Stress

2008-09-30T19:56:00.003+02:00

En del av mina kurskamrater verkar plugga konstant. De pratar alltid om att sitta på studentpalatset, på något bibliotek eller i KTH:s lokaler för att studera. Jag förstår dem. Jag läser samma kurser och behöver plugga precis lika mycket som alla andra, men jag kan inte.

Kan inte?!?!?!

Just det. En vän till mig har beskrivit vägen mot den famösa väggen på följande sätt:
1. Trötthet. Man är trött precis hela tiden och kan inte sova tillräckligt, hur mycket man än sover.
2. Minnesförlust. Man tappar närminnet.
3. Hela världen är emot en.

De senaste sex åren har jag befunnit mig på denna väg. Tröttheten är numera konstant, men kan vara bättre och sämre beroende på hur stressad jag är. Stressar jag då lite mer så försvinner närminnet. Jag har tidvis befunnit mig i fasen då hela världen är emot en, och det är ingenting jag saknar. Det är faktiskt rätt jobbigt, minsta lilla grej får enorma proportioner. Tänk att bryta ihop över att man tappar korken till tandkrämstuben!

Som det är nu befinner jag mig i fas 1 och har då och då känningar av fas 2. Tack, det räcker. Det är en balansgång mellan studier och mental hälsa. Än så länge är studierna roliga och den mentala hälsan i bra skick. Men att öka på stressen genom att göra mer, åstadkomma mer, trycka i sig mer kunskap? Det går bort.

Omotiverad? Oengagerad? Nej. Men jag försöker lyssna på kroppens signaler. Och efter en åtta timmars skoldag kan man behöva lite vila.

Nu måste jag bara försöka komma bort från den här känslan av att jag måste försvara mig...

Konstigt

2008-09-27T20:49:00.002+02:00

I morse, när jag borde ha skuttat ur sängen, promenerat, städat, tvättat, bakat, pluggat och planerat, var det jätteskönt att sitta framför datorn och slösurfa. Nu när jag åtminstone har tvättat, städat, handlat och lagat mat och därför förtjänar en paus är det inte alls lika roligt. Är inte det konstigt?

För övrigt så dök ett av mina drömhus upp i DN Bostad igår. Det rör sig om det här huset. Först när jag såg exteriörbilden förstod jag att det är det fantastiska gula huset i Duvbo som jag och Besökaren suktat efter varje gång vi promenerat där. Och det är minst lika fint inuti som utanpå! Nej, nej, jag är inte alls avundsjuk. Inte alls!

Apropå drömmar så sprang vi på en ljust pistagegrön femtiotalsdröm i organza igår på vintagemässan Bakåt:Framåt. Den satt perfekt upp till bysten, där den var för stor. Alldeles för fluffig och flickig för att duga som brudklänning, men hade jag haft pengarna hade jag nog köpt den ändå. För det vore ju så praktiskt att ha ännu en långklänning, eller hur? Synd att man inte är bjuden till Nobelfesten...

Hår!

2008-08-26T21:55:00.003+02:00

En vän till mig efterlyste en uppdatering av min hårlängd. Varsågod Morc!

I början av augusti 2007.

Någon gång i våras.

Tjugofemte juli i år.

Kväll

2008-08-26T21:45:00.003+02:00

Efter en vända på stan med en massa trevligt sällskap släpade jag mig hem genom regnet. Förkylningen låg tung i huvudet och illamåendet lurade i magen. Tvingade i mig lite pasta trots att jag var så trött att jag knappt kunde skilja mellan upp och ner.

Nu, sådär en tjugo minuter efteråt, mår jag mycket bättre. Att jag aldrig lär mig.

En Älva behöver mat och sömn på regelbundna tider.

Brev till mig själv

2008-08-13T11:03:00.000+02:00

Lothiriel sa någonting klokt till mig i midsomras. Vi satt ute på verandan och pratade under en filt med varsitt glas Cornelia framför oss och Besökaren i soffan bredvid. De var rörande överens om att jag måste varva ned, göra mindre och ta hand om mig själv bättre. Lothiriel sa att jag skulle göra det jag måste först, sedan det jag ville göra (verkligen ville), och till sist sådant som jag vill men som inte är lika viktigt som det andra (läs: hjälpa till på banketter mm).

Kanske är det det som är receptet på framgång. Att inte göra hundra saker samtidigt, att inte ha tusen järn i elden, utan att fokusera på att klara mina (eventuella) studier, samt att ta det lugnt. Hellre glad och pigg i ett småskitigt hem än ledsen och trött i ett strålande rent. Om jag nu kan stå ut med att ha lite skit i hörnen.

Den enda

2008-08-08T16:36:00.002+02:00

Den enda jag saknar när jag är i Jämtland.

En liten historia

2008-08-07T11:35:00.003+02:00

(x-posted to SS and FB)

Förförra måndagen åkte vi upp till Jämtland med mamma och pappa. De fick tillträde till lägenheten i Tegefjäll och vi tyckte att det var helt okej att få åka med dem mot att vi bjöd dem på en (hemlagad) middag. Lägenheten i Tege är jättefin och mamma och pappa kommer att fixa med den tills den är precis som de vill ha den (de har redan målat bort en hemsk rosettbård).

Vi tillbringade ett dygn i Tege innan vi var tvungna att åka hem för att förbereda oss för resan till Jorm. Besökaren hade nämligen bokat en heldagstur på fjället (till häst) och en heldagstur under fjället (på händer och knän), med mellanliggande övernattning på Korpens Öga.

Tidigt, tidigt fick vi gå upp och jag sov större delen av vägen upp till Jorm. Vädret såg inte så värst lovande ut, så regnkläderna fick åka på redan innan vi var framme vid hästarna. Efter en mycket kortfattad instruktion och lite fixande av sadelväskor, stigläder och annat var vi äntligen iväg. Jag fick den allra minsta hästen, ett litet sto vid namn Sunna, som visade sig ha både turbomotor och attityd. Vi kom dock bra överens när jag väl förstått att hon tyckte att vatten var obehagligt och att man behövde visa henne vem som bestämde ;)

Det blev en härlig tur. Jag var den enda deltagaren som hade "färsk" ridvana men det märktes inte då vi skrittade större delen av tiden. Det regnade på oss till en början, men lagom till lunch slutade det och vi hade uppehåll och till och med lite sol resten av dagen.

Besökaren på hästen Ljettir. Visst är de tjusiga?

Lunchstället. Besökaren väntar på mat.

Utsikt under första rasten efter lunch.

Jag och Sunna. Här ser man hur liten hon är!

Besökaren skötte sig alldeles utmärkt, han hade fått en änglasnäll häst som fick göra lite som den ville. Jag skötte mig väl lite sämre, eftersom jag var den enda som lyckades trilla av. Jupp. Vattenrädd häst + djupt dike var ingen bra kombination, eftersom hästen flyttade sig åt höger i tron att det inte fanns något dike där (mycket blåbärsris som dolde det smala diket). Resultat: stackars Sunna gled ner med alla fyra benen i diket och när hon tog sats och ryckte uppåt för att komma loss föll jag snyggt och prydligt av och landade mjukt i mossan. Ingen skada skedd, jag var uppe på hästen igen inom tio sekunder, men lite pinsamt var det.

När vi väl kommit ner från fjället igen bar det av på skogsvägarna. Lilla Sunna var ivrig men töltade snällt så länge man kontrollerade farten och såg till att hon inte började trava. Och jisses vilken fart det var på henne! Vi drog iväg från de andra i full galopp vid ett tillfälle, och jag tror att det var det lyckligaste tillfället på dagen för både mig och hästen. Underbart! Eller, ja, det var det när jag fick fatt i min ena stigbygel igen och återfick kontrollen...

Väl hemma var både jag och Besökaren ömma lite här och där men lyckades byta om för en mycket god middag (renfilé med trattkantarellsås och potatis) innan vi stapplade in i bastun. Vi hade lyckats få det finaste rummet på hela stället, vi hade dubbelsäng, stort kopparbadkar och fantastisk utsikt över Jormvattnet, hästhagar och fjäll.

Härinne åt vi middag.

Vilket badrum!

Utsikten från hotellrummet (och badrummet).

På torsdagen var det dags för "Besökarens del" av utflykten. Med bil och till fots tog vi oss till Korallgrottan, Sveriges största grotta. Klädda i varma kläder fick vi krångla på oss knäskydd, galonbyxor, overaller, hjälmar, innerhandskar och vattentäta ytterhandskar. Smidiga som kassaskåp! Besökaren tog bilder av mig och jag såg väldigt skeptisk ut.

Jag var mycket skeptisk!

Besökaren var däremot rätt exalterad.

Ingången till grottan var i princip bara ett hål i marken, med stege ner och ett litet hus runt (för att hindra folk från att krypa ner i grottan på egen hand). Jag måste erkänna att det var väldigt läskigt de första tjugo minuterna och jag var bra nära att ge upp och klättra tillbaka, men efter att ha kravlat runt därnere ett tag glömde jag bort rädslan och gav efter för fascinationen. Som tur var kunde man välja om man ville ta de smalaste, trängsta gångarna eller om man ville krypa lite mer bekvämt. Besökaren valde förstås det förra alternativet, och var även inne i "språkröret", den smalaste gången vi träffade på.

Ingången till underjorden.

Besökaren i språkröret. Det är ju inte så ljust i grottor, så det är en något suddig bild...

På vissa ställen kunde man faktiskt gå upprätt långa sträckor och det var mycket sällan vi behövde åla oss fram på mage. Vägen ut var rätt trång, men man kunde åtminstone krypa på alla fyra, vilket kanske var tur med tanke på att det var vatten i botten av gången.

Det var en fantastiskt häftig upplevelse att krypa i grottan, men det var ändå skönt att efter två timmar få komma upp i dagsljuset igen. Vid utgången finns dessutom ett vackert litet vattenfall där vi uppmanades att spola av oss det värsta. Jag gjorde inte det (jag hatar att vara klädd i blöta kläder), men Besökaren testade.

Äntligen kan vi se dagsljus igen!

Vattenfallet.

Det var skönt att få slippa ut ur grottkläderna också. Medan de andra gjorde i ordning lunchen promenerade Besökaren och jag tillbaka till vattenfallet. Vi kysstes en stund och sedan sa besökaren någonting om att vi nog var skitigare än någonsin (lera, otvättad hår, brasrök, svett, hästhår...) och att jag klarat av det sista testet. Sedan föll han på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom!

Ja, det är väl klart! sa jag.

Ringarna hade han fixat, och de hade varit med i hans ficka genom hela grotturen. Så med leenden strålande som solen och glittrande ringar gick vi tillbaka för att äta. De andra hade knappt noterat att vi var borta...

Ungefär här friade han.

Kvällen avslutades med ett rejält bad i det fina badkaret (hårtvätt!!!) och god mat. Behöver jag säga att vi somnade fort?

Dagen efter ägnades åt hemfärd via alla forsar och vattenfall som vi kunde hitta längs vägen, och åt att fotografera.

Fästmannen badar i nedre Brakkåfallet.

För de som är extra nyfikna...

(www.ridijorm.com)

Helgerån!

2008-08-07T10:35:00.003+02:00

Igår när vi var och handlade parkerade vi kundvagnen bredvid pocketböckerna för att herrn i huset skulle kunna gå och leta efter ättika. Eftersom jag är en sådan bokmal som jag är tittade jag igenom titlarna och hoppar till lite när jag ser att de har "Övertalning" av Jane Austen. Jane Austen är en av mina favoritförfattare och jag hann bli en liten smula glad över att hon fanns på ICA innan jag såg det hemska. Det är Harlequin som gett ut den! I "förkortad och lättläst version"!

Allvarligt talat, hade jag varit en sådan där man kan läsa om i sexpressen eller aftonblodet hade jag sagt att jag blev kränkt. Nu är jag inte sådan, så jag får nöja mig med att det är ett helgerån. Man gör helt enkelt inte så! Det är mycket, mycket upprörande.

Tur att jag kunde åka hem och trösta mig med "The Tenant of Wildfell Hall" av Anne Brontë. Självfallet på originalspråket!

Promenad

2008-07-03T22:14:00.001+02:00

Med trötta men vana fötter tar jag vägen från busshållplatsen vid kyrkan. Går med långsamma men stadiga steg vägen fram. Andas in doften från kanalen, betraktar skogen till vänster och vattnet till höger. Vid den höga elektriska grinden kliver jag ner i det skira gröna på den torra åkern, tar mig förbi och upp på vägen bakom. Jag har bestämt att den här promenaden är helig, den får ta tid.

Vägen är belagd med oljegrus. Knögglig och dan är den, med gropar överallt och barr i en sträng i mitten. Jag går längs med den vänstra kanten, i den mjuka barrmatta som bildats där. Andas djupt. Fokuserar på skogen. Låter ena handen kittlas av grässtrån och blicken löpa över skogskanten. Nästan omedvetet tar jag in de olika växterna och sorterar in dem i kategorier. Sätter namn på dem och njuter av deras skönhet. Naturen är så vacker omkring mig att jag blir överväldigad - huvudet snurrar och jag kan inte riktigt se klart.

Det glänser till i gräset. Någonting rött skymtar. Där finns en hel skatt, redo att plockas. Med försiktiga, nästan ömsinta, fingrar vänder jag upp smultronkinden för att se om den är mogen. De allra mognaste lossnar villigt och blir till en liten hög i min handflata. Stegen blir än långsammare. Ljuvligt exploderar smultronsmaken i munnen när tungan mosar bären, ett och ett, mot gommen. Tankarna flyger som svalor genom huvudet, omöjliga att fånga och helt oviktiga.

I svängen upp mot Trädgårdsmästar'n står en gammal ek bredvid vägen. Jag böjer mitt huvud i vördnad och hälsar sommarens verkliga konung i hjärtat. Tar vägen som går tätt, tätt intill det gamla korsvirkeshuset och sedan brant uppför. Långsamt arbetar jag mig uppåt. Vägens kurva når ett lokalt minimum just vid den stora ängen, på andra sidan vilken man kan skymta ett vitt hus. Jag har stigit in i barndomens förlovade land. Det där huset var en dröm för mig, jag ville bo i det. Våra kvällspromenader sträckte sig ofta just hit.

Ackompanjerad av vindens sus i trädkronorna och en och annan fågel fortsätter jag i något slags halvdvala. Stannar upp när jag plötsligt hör göken gala. Sneglar upp mot solen som står mellan träden och tänker "Västergök är bästergök".

Till sist når jag "kanten". Vid grinden och vändkorset börjar jag färden nedåt, mot bebyggelsen. Väl ute på bilvägen dröjer det inte länge innan jag ser havet framför mig. En vacker syn. Jag är nästan hemma.

Midsommar mm.

2008-06-23T21:03:00.002+02:00

Vårt midsommarfirande var traditionsenligt. En gång ingen gång, två gånger en vana, tre gånger en tradition? I vilket fall var det tredje gången i rad som vi njöt av midsommar vid liten sjö, med massor av god mat, goda vänner och spel. Barnen blir fler för varje år, så kvällarna (och morgnarna) blir med nödvändighet tidigare, precis som att alkoholintaget blir mindre. Det var som vanligt fantastiskt trevligt (och ja, jag sov bort en del av tiden, men det var väl bara väntat?).

Tyvärr vaknade jag med en dunderförkylning igår morse. Halsont, huvudvärk och ont i kroppen gjorde att jag inte kunde njuta av det fina vädret. Tur i oturen var att min älskling skulle köra upp till Östersund, så vi var ändå tvungna att bryta upp tidigt. Väl hemma drack vi lite te och sedan var det ryggläge på soffan som gällde för min del. Jag sov gott i två omgångar men fick trycka i mig lite alvedon eftersom jag fick feber. Idag känns det mycket bättre, men jag är hemskt sugen på att få träffa en nyss hemkommen skorv och hans mamma, och det är lite dumt att utsätta så små barn (och deras nyopererade mödrar) för baciller och virus.

Hur lång tid tar det innan man är smittfri?

Postjubileiskt stressyndrom

2008-06-15T01:00:00.003+02:00

Jag tror att jag äntligen har landat. Eller åtminstone mellanlandat. Forodrims makalösa 36-årsjubileum är avklarat. Avklarat förresten, vi gjorde stor succé! Såväl utländska som inhemska gäster verkar vara nöjda och glada. Själv är jag mest stolt över min insats i bankettköket. Tillsammans med serveringen fick vi hela kalaset att fungera helt problemfritt och sista rätten dukades ut hela fyra(!) minuter före utsatt tid. För mig var det inga större problem att hinna med när jag väl befann mig nere i upplägningsköket, eftersom jag som mest hade runt 15 portioner att servera samtidigt samt en alldeles egen serveringsmorgoth som sprang ut med tallrikarna.

Det gick alltså bra. Jag hade mycket att göra precis hela tiden (utom på söndagen) och hann bara nästan klart med min klänning till modevisningen. Sömn var en bristvara överlag under jublet, och jag fick inte ens hälften av den sömn jag skulle ha behövt. Men på något konstigt sätt klarade jag det ändå. Jag var visserligen på gränsen till att skära ihop i hjärnan på lördagkvällen, men efter en drink kunde jag slappna av och sov mycket gott, trots ryggvärken. Jag har ägnat veckan åt att sova ikapp.

Inatt sov jag elva timmar. Vid ett var jag uppe och åt frukost, bara för att somna i soffan vid halv tre när jag egentligen tänkt läsa tidningen och dricka te. Tur att älsklingen ringde och väckte mig vid fem... det gjorde nämligen att jag hann med att städa och tvätta. Jag får alltså njuta av en favoritlyx om en stund, när jag nyduschad med rent hår kryper ner mellan rena lakan i en säng som står i en ren lägenhet. Aaahhh, det är lycka!

Godnatt.

Bokenkät

2008-05-08T22:50:00.005+02:00

Här har det varit tyst ett tag. Jag har roat mig med att jonglera med fyra bollar samtidigt - jobb, skola, dräktsömnad och förhållande - och sådant tar tid. Dessutom har jag mått ovanligt bra, och då minskar behovet av att skriva. Nedanstående lista var dock lite för frestande för att stå över, så jag norpade den. Josh, Drottningen och Fröken Garbo är några av mina vänner som har gjort den före mig.

1. Vilken bok läste du senast?
Jag läste precis ut "JPod" av Douglas Coupland. Den var jättebra.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
I eftermiddags började jag på "Hej Nostradamus!", också den av Douglas Coupland. Jag har även två andra böcker på gång samtidigt, "Täcknamn Shakespeare" av Gösta Friberg och Helena Brodin Friberg, samt "Drawing Down the Moon" av Margot Adler. De är långkörare båda två som kräver lite andningspaus emellanåt.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Jag har inga författare i min bokhylla. Däremot har jag deras böcker. Jag gjorde en snabb okulärbesiktning av de två närmaste bokhyllorna och kan konstatera att de innehåller fler böcker av kvinnliga än manliga författare. Men då tittade jag inte på bokhyllan med kurslitteratur.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Nej! Absolut inte! Det är mer tvärtom faktiskt. "Åh nej, nu har jag redan läst hälften". Jag läser fort och ju bättre bok, desto fortare läser jag, samtidigt som jag önskar att den inte ska ta slut.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Jag har en del favoritförfattare. Annars går jag en hel del på tips från vänner och recensioner. Jag gillar att gå i bokaffärer på jakt efter nya fynd, men köper helst böckerna via nätet (billigare). Jag kan hugga en bok på biblioteket bara för att den ser spännande ut också.

6. När blir en bok för lång?
När jag inte gillar den.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Ja, det gör jag. Tyvärr är böcker på engelska ofta dyrare än de svenska översättningarna. Annars skulle jag läsa fler böcker på originalspråket.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Så har jag nog aldrig känt. Jag har en rätt bra känsla för vilka böcker mina vänner gillar. Jag har i och för sig försökt få folk att läsa John Ajvide Lindqvists böcker, men jag har inte försökt få alla att göra det.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Ja. Fast det gör jag inte så ofta. Jag brukar ge upp när jag inser att jag undviker den, eller när jag hittar något som är mer intressant.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Oj, det var en svår fråga. Jag har en hel del av både fantasy och chick-lit, men även en hel del klassiker. Jag har inte så mycket deckare. Den delen står herrn i huset för. Jag läser nästan uteslutande litteratur från den anglosaxiska kultursfären (jag räknar nog faktiskt Sverige och övriga norden hit). Inte av medvetet val, det har bara blivit så. Tydligen har det att göra med vad man hade för inställning till Karlsson på taket när man var liten...

Monsterdegen anfaller

2008-04-10T19:55:00.004+02:00

Jag är en flitig läsare av Monsieur Martins blog. Han skriver om sina brödexperiment med en sådan glädje att man blir väldigt inspirerad. Eftersom jag är som jag är (nämligen ett enda stort "kan själv!") var jag bara tvungen att prova. Först gjorde jag mig en vildjäst, fast på russin (Kung Markattas ekologiska sultanrussin) istället för på aprikoser. Det tog en stund innan jag fick tid att sätta en deg, men så småningom blev det en enligt det här receptet. Och vilken deg det blev! Småporig visserligen, men seg och spänstig som ett tuggummi när det precis är lagom att blåsa bubblor med. Eftersom jag skulle bort över dagen genomförde jag "jäsa-och-vika"-momentet innan jag ställde in degen i kylen för att den inte skulle explodera. Det var nog en bra idé, för när jag kom hem väntade följande skönhet på mig:

Är den inte alldeles fantastiskt fin?

Så här såg brödet ut under jäsning. Det lilla brödet blev bäst, det stora blev (trots termometer!) inte helt genombakat.

Här syns det färdiga resultatet. Smaskens med bara lite bregott/smör på (eller bregott och honung!). Tyvärr håller det bara två, tre dagar. Sedan blir det tråkigt.

När man bakar levain (brödsorten heter så) använder man inte hela den fördeg man satt. Vad gör man då av den deg som blir över? Jo, den lägger man i en burk som man förvarar i kylen, och sedan är allt frid och fröjd och man kan använda den som startdeg i upp till en vecka.

Frid och fröjd, trodde jag, ja!

Så här såg det ut dagen efter. Snacka om sprängdeg!

Den räckte ut tungan åt mig!

Den ser nästan lite Cthuluid ut.

Som tur var lyckades jag betvinga degen och få den att finna sig tillrätta i en ny, och större, burk. Puh. Ett tag trodde jag att den skulle ta över hela lägenheten.

En jämförande studie

2008-03-27T19:54:00.002+01:00

Augusti 2007.

Mars 2008.

Långfredagen 2008.

Ska det vara såhär?!

2008-03-26T08:50:00.003+01:00

Imorse bestämde jag mig för att stanna hemma nu på förmiddagen och beta av några sidor text inför tentan på fredag. Jag är inte det minsta engagerad, vilket är synd, för förra kursen var rolig och därför lyckades jag rätt bra på tentan utan att ha pluggat särskilt mycket. Som det är nu har jag inte pluggat mer, så vi får väl se hur det går.

Tror någon att jag lyckats komma igång med pluggandet? Nej, naturligtvis inte. Orsaken är min elräkning. Den damp ned i brevlådan i torsdags och den var skyhög, som vanligt. Eftersom jag dagligen ser och hanterar fler elräkningar än vad som är nyttigt för någon (och då jobbar jag ändå bara halvtid) kastade jag ett snabbt öga på den och konstaterade att den beräknade förbrukningen var såpass hög att det fanns hopp om att det skulle gå att göra någonting åt saken.

Efter att ha letat och letat hittade jag till slut instruktioner om var elmätaren skulle befinna sig, och gick ut för att läsa av den. Då visade det sig att nyckeln till tvättstugan inte alls passade i låset till elmätarskåpet, trots att det var sagt att den skulle göra det. Suck. Efter ett samtal till förvaltningen fick jag veta att jag skulle prata med fastighetsskötaren. Men jag är lat (och dessutom fortfarande klädd i pyjamas och morgonrock) och ringde till Fortum istället. Enligt deras hemsida borde min årsförbrukning ligga på 2000 kWh, och på den senaste kvartalsfakturan debiterade de mig för en förbrukning på 1575 kWh. Mycket, mycket mystiskt.

Jag har alltså tillbringat morgonen i telefonkö. Till sist kom jag fram och då fick jag faktiskt ett trevligt och kunnigt bemötande (kors i taket!). Det visade sig att den beräknade förbrukningen baserades på föregående boendes förbrukning (undrar vad han gjorde, sålde han el vidare till ett mindre U-land?) och att en avläsning gjorts den sjuttonde mars. Ett enkelt jakande svar på frågan om jag vill ha månadsfaktura istället för kvartalsfaktura och problemet var löst. En rejäl kreditfaktura bör landa i min brevlåda i början av april.

Nu är min enda fråga: på vilket sätt skiljer sig denna timme från en timme tillbringad på jobbet? Förutom klädseln då förstås...

Dressingkvinnan

2008-03-18T22:47:00.004+01:00

Det syns inte på min presentationsbild, men jag har långt hår. En del skulle väl till och med kalla det mycket långt. Själv har jag inte riktigt den uppfattningen, även om jag kan bli förvånad över hur långt det är när jag för en gångs skull har det utsläppt. Mitt hår började växa ordentligt för ungefär fem-sex år sedan, när jag färgade det för första gången. Innan dess ville det aldrig växa sig längre än några centimeter nedanför behåbandet.

När jag gör nya bekantskaper händer det att de kommenterar mitt hår. Säger att det är långt, vackert osv. Avundsjuka har jag också fått som reaktion. Men jag har sällan fått frågor om vad jag gjort för att få ett så långt hår. Det kanske är lika bra med tanke på att jag faktiskt skötte det skamligt illa fram tills för snart ett år sedan, då jag upptäckte LHC. LHC står i det här fallet inte för Linköping Hockey Club (det gör det sällan i min värld) men inte heller för Large Hydron Collider (som intresserar mig bra mycket mer än hockey!), utan för Long Hair Community. Det var LHC som gjorde mig till dressingkvinnan. Det var nämligen där jag lärde mig att använda äppelcidervinäger.

Utblandat med vatten är nämligen äppelcidervinäger ett utmärkt sköljmedel för håret. Håret har liksom huden ett pH-värde som ligger lite under neutralt (vilket borde betyda under 7,5 om jag inte helt glömt alla kemikunskaper från gymnasiet). Tvål, schampo och liknande produkter tenderar att vara lätt basiska (tvål kan man ju framställa genom att använda lut på något vänster, och det är ju basiskt så det räcker). Att skölja hår (och kropp!) med en äppelcidervinägerlösning återställer alltså pH-värdet. Glöm bara inte att skölja ur med rent vatten efteråt.

Äppelcidervinäger är också kanonbra om man har hårt vatten. Jag använde det på Gotland i somras och det gjorde att jag slapp åtminstone en del av den där stela, knastriga känslan man kan få av att tvätta håret i hårt vatten (Gotland är ju en enda stor kalksten, så vattnet blir därefter).

Det enda negativa med äppelcidervinäger är väl lukten. Personligen gillar jag den, men den försvinner inte riktigt förrän håret torkat, så mina medpassagerare på morgonbussen måste undra vem det är som luktar dressing...

Men dressing är ju inte bara vinäger, det är olja också. Och olja är också bra för håret. En droppe oliv- kokos- eller jojobaolja som gnuggas mellan handflatorna och sedan stryks över håret kan göra susen för ett torrt hår.

Snart börjar det väl växa sallad ur öronen på mig.

Nåja, det var ju ganska långt i somras i alla fall. Nu är det längre!

I rörelse

2008-03-18T21:39:00.004+01:00

Det rör på sig i bloggosfären. Besökaren har satt igång en bloggstafett om demokrati. Han har dessutom bytt adress, så se till att uppdatera bokmärken och RSS-flöden.

Besökarens eget inlägg om demokrati, Bigmacdemokratins problem, fick mig att tänka på EMU-valet. Det var andra gången i mitt liv som jag fick rösta i ett allmänt val. Jag visste precis vad jag skulle rösta på. Utan att tveka stegade jag iväg till Björnkärrsskolan i Linköping. Men när jag stod där bakom skärmen slog det mig: "Herregud, de låter sådana som mig rösta! Sådana som har en åsikt baserad på känsla snarare än kunskap! Jag kan ju ingenting! Jag borde inte få rösta!" (ja, precis så många utropstecken var det i mitt huvud).

Som tur var varade förvirringen inte så länge. Jag röstade på det jag bestämt mig för och sedan gick jag hem. Men till det senaste valet såg jag till att ha lärt mig mer och tänkte efter ordentligt innan jag röstade.

Lista

2008-03-18T21:35:00.001+01:00

Det verkar vara populärt med listor nuförtiden. Här har ni min.

UTE:
- snöblask
- träd
- månsken
- främlingar

INNE:
- värme
- säng
- stearinljus
- katten

Oinspirerad

2008-03-15T21:58:00.003+01:00

Jag har gått runt i flera dagar och försökt hitta tid till att blogga. Och så när tiden infinner sig är inspirationen som bortblåst. Jag känner mig bara...tom.

Annars har jag haft en bra, om än hektisk, vecka. Gleowine som vanligt, besök på Tom Bombadills öppna förskola, kungligt besök med middag och ett levainbak. Det är Monsieur Martin som inspirerat, och resultatet blev kanonbra. Degen jäste bättre än någon annan deg jag gjort och den var dessutom oslagbart smidig och spänstig (som ett tuggummi, perfekt att blåsa bubblor med). Trots att jag ställde in degen i kylen för att gå på afternoon tea hos Pleione fyllde den hela jäslådan när jag kom hem. Jag är imponerad.

Eftermiddagsteet var mycket lyckat. Vi fick bubbel till att börja med och sedan serverades te, scones, smörgåsar, kakor mm. Pleione är min idol, hon hade till och med bakat brödet till smörgåsarna själv! Klassiska gurksandwichar (vitt bröd) och grövre bröd med parmaskinka. Sconesen var precis lagom stora och serverades med clotted cream, hallonsylt och lemon curd. På detta följde små havrekakor som smakade kola och till sist små chokladbakelser/praliner med kaffesmak. Underbart! Att jag dessutom fick klämma lite på Mayas bebismage gjorde inte saken sämre.

Jag börjar tröttna på vitt bröd nu. Jag har haft krångel med matsmältningen de senaste dagarna och därför inte vågat äta något mer substantiellt (förutom till teet då). Vitt bröd till middag är ingen höjdare, även om levainbrödet inte ens bör nämnas i samma mening som det där andra som man måste stoppa i brödrosten för att det ska bli någorlunda ätligt. Synd att min älskade Besökare inte är här och kan smaka på det! Eller för den delen, fröken Garbo eller någon annan valfri brödälskare.

Dagens ord

2008-03-05T21:54:00.002+01:00

plebecitäracklamativ

Om någon skulle råka veta vad det betyder så får denna någon hemskt gärna lämna en kommentar om detta.

Ordet är för övrigt hämtat ur förordet till boken "Borgerlig offentlighet" av Jürgen Habermas (i översättning av Joachim Retzlaff.

(utan titel)

2008-03-04T21:04:00.005+01:00

Avsaknaden av inlägg har ingenting att göra med avsaknad av händelser i bloggarens liv. Tvärtom. Först var jag fullt upptagen med att renovera, sedan blev jag fullt upptagen med uppsats och därpå följande seminarium och sedan gick luften ur mig. Vardagsrummet är färdigt (R har till och med invigningsfotograferat mig i det, med blixtar och allt). Sovrummet får vänta en stund, orken vill inte infinna sig (och så kan det vara bra att plugga lite någon gång emellanåt). Jag önskar att jag hade några studieresultat att rapportera, men de är så oerhört sega på den (ytterst analoga) institution jag tillhör att de nog kommer att dröja åtminstone en vecka till.

Den kurs jag läser nu heter "Teorier om medier" och verkar inte vara särskilt upplyftande, även om den är informativ och håller ett lägre tempo än den förra. Det är jag tacksam för, eftersom det avsevärt ökar mina chanser att hinna äta lunch.

I övrigt försöker jag äta upp det som finns i frysen, kylen och skafferiet. Synd bara att det finns ett par matlådor i frysen som jag absolut inte vill äta upp. Någon som vill ha lite saffransgrönsaker? Eller indisk lammgryta?

Upptagen

2008-01-11T10:12:00.001+01:00

Året har knappt börjat och jag känner mig redan stressad. Om en halvtimme tar jag bussen till jobbet och kommer hem först på söndag eftermiddag. Vi har kick-off i Bergen på schemat. Vädret verkar bli underbart; regn, regn och snöblandat regn.

I början av veckan fick jag ett ryck och bestämde mig för att kolla upp möjligheten att äntligen göra om väggarna i sovrummet och vardagsrummet. Så jag har sprungit på Måleributiken nästan varenda dag den här veckan. Igår skaffade jag mig äntligen en tumstock, så nu är rummen ordentligt uppmätta (och min priskalkylering reviderad). Dessutom "råkade" jag börja riva loss tapeten på ett ställe (det var fantastiskt, som att pilla på en sårskorpa ungefär), så nu måste vi renovera! Eller, vi och vi, det är jag som ska göra jobbet. Såvida inte någon annan anmäler sig frivilligt. Jag kan nog behöva lite mer hjälp om jag ska riva ut de där hemska valvbågarna *ryser*.

Som tur är har jag ingenting annat för mig den här våren. Jag ska bara sy två dräkter till jublet i juni, sjunga två gånger i veckan, klara av två stycken skivinspelningar, jobba halvtid och plugga heltid på JMK. En baggis!

Dagens get

2007-12-03T20:47:00.000+01:00

Baphomet

Förbjuden frukt

2007-10-10T21:49:00.000+02:00

Boklycka

2007-08-19T19:03:00.000+02:00

Imorse läste jag för ovanlighetens skull tidningen och såg att det skulle vara bokbord på Drottninggatan. "Världens längsta bokbord" stod det. Eftersom jag är en bibliofil/biblioholist var jag naturligtvis tvungen att gå dit. Och nog hittade jag böcker alltid! Många var lite dyra för min för tillfället mycket magra plånbok men det stora flertalet passade finfint in i budgeten! Det blev några böcker till mig och två till min sambo. Följande titlar fick följa med hem:

"Madame Bovary" av Gustave Flaubert (kartonnage, 20kr)
"Skärseld" av Linda Lovelace (pocket, 10kr)
"Mästaren och Margarita" av Bulgakov (pocket, 10kr)
"Kitchen Confidential" av Anthony Bourdain (pocket, 10kr)
"Samtal med en kakelvägg" av Lars Hesslind (pocket, 10kr)
Kokbok med recept från norra Afrika (mjuk pärm, 20kr)
Kokbok med judiska recept (mjuk pärm, 20kr)
En bok om svenska ortsnamn, med etymologiska analyser ur ett finskspråkigt perspektiv (present till sambon. Mjuk pärm, 20kr)
En guidebok från 1931: "8 Tyska städer" (present till sambon som gillar gamla kartor. Pocket, 20kr)

Allt som allt nio böcker för 140kr. Inte illa! Trots att det var proppfullt med folk överallt längs hela Drottninggatan blev jag alldeles lycklig över att få rota bland alla böcker och över att kunna handla utan att det sved så mycket i plånboken.

Hemma igen...

2007-08-10T20:27:00.000+02:00

...efter semestern. Det var en mycket angenäm sådan med stopp i Småland på vägen till Gotland, mycket god mat och en massa trevligt sällskap. Men som sambon mycket riktigt påpekade: man känner sig inte direkt utvilad. I vilket fall är det skönt att vara hemma igen, om så bara för att det här finns en säng som tar emot en med ett lagom motstånd och som man inte behöver driva fukten ur medelst kroppsvärme.

Storkatten verkar ha överlevt en veckas vistelse med två artfränder och tre hundar utan större men. Imorgon hämtar vi upp lillkisse från mina föräldrar.

På måndag börjar jag jobba igen. Någon som har ett förråd av talböcker jag kan tugga mig igenom, månne? P1 börjar gå mig på nerverna.

Idag har jag gjort av med alldeles för mycket pengar, hällt ett drygt kilo Kränkuteer i olika burkar samt tvättat en maskin tvätt och kokat en majskolv och en kronärtskocka. Inte särskilt produktivt.

Med anledning av kommentarer till föregående inlägg: det finns ett photoshop som ligger och väntar på mig, men datorn behöver 1G ramminne för att klara av att köra det. Enligt min fotograferande datorexpert (och vän!) R kan man köpa ett minnekort och trycka in i datorn nånstans men på Giganten möttes jag av en sådan inkompetens att det inte har blivit av. Således är det fortfarande Paint som gäller, men det kommer inte att fortsätta länge till.

IKEA

2007-07-30T19:38:00.000+02:00

Besökaren och jag lyckades ta oss helskinnade genom IKEA idag. Min plånbok klarade sig något sämre men det får man räkna med! Nu har jag åtminstone ett sängbord (efter ett år i den här lägenheten tröttnade jag på att ha en gammal kartong bredvid sängen). Egentligen ville jag ha ett vitt, men när allting var på plats insåg jag att det antikbetsade trots allt är snyggare. Och det var billigare.

Förlåt för den kassa bildkvalitén förresten, jag fotograferar i RAW-format nu men har fortfarande inget Photoshop så jag krymper bilderna i Paint... *duckar för att inte få ruttna tomater i huvudet*

Helg

2007-07-15T11:37:00.000+02:00

Nu blir det ett sånt där sentimentalt inlägg om vänner igen, men jag kan inte låta bli den här gången heller. Det är nämligen så att jag har en samling sällsynt trevliga, förstående och kloka människor i min närhet. Visst finns det några som inte är fullt lika förstående, kloka och trevliga också, men dem föredrar jag att kalla bekanta.

I fredags var jag på bio med flera av de där kloka, trevliga och förstående människorna. Vi såg den senaste Harry Potter-filmen, och den var bra. Även om det är den, bildligt talat, tunnaste boken som nu har blivit film. Tyvärr stördes vi en del av två stycken individer som inte förstod bättre än att skrika, kommentera och klappa i händerna vid fel tillfällen. De blev så småningom utkastade ur lokalen.

Efteråt tog vi oss till Gamla stan längs Drottninggatan och mötte upp med ännu fler av de där trevliga, kloka och förstående människorna. Själv var jag trött, förvirrad och mycket korkad just då, och det blev inte mycket bättre efter ett glas cider. Jag är inte alltid så glad på somrarna och efter att ha haft så tråkigt på jobbet att jag i ren desperation börjat lyssna på P1 (vilket jag för övrigt upptäckte är en mycket bra radiokanal!) är inte humöret på topp. Men jag jobbar på det, samtidigt som jag försöker övertyga Besökaren om att det inte har ett dugg med honom att göra.

Igår träffade vi återigen sådana där trevliga, kloka och förstående människor. Och så fick jag stifta bekantskap med några nya. Och en massa god mat blev det.

Idag är det städdags igen. Besökaren är i Uppsala för att köra taxi och själv ska jag rensa lägenheten, handla och laga mat. Ett dagsverke så gott som något annat.

Fast helst av allt vill jag lägga mig i sängen igen och läsa ut min bok.

Den stängda boken

2007-07-04T19:53:00.000+02:00

Det här börjar likna en bokblogg! Men jag har sådan lust att dela med mig av mina läsupplevelser för tillfället, så ni får helt enkelt stå ut.

"Den stängda boken" är skriven av en dansk författarinna vid namn Jette A. Kaarsbol (fast med ett sånt där danskt ö förstås). Det är den bok jag läser för närvarande och trots att jag bara kommit till sidan 121 (av 490-nånting) verkar den riktigt lovande. Den utspelar sig i Köpenhamn och handlar om Frederikke, som är förlovad med en man hon inte tycker om. Mer än så vill jag inte säga om handlingen (även om baksidestexten avslöjar mer än så). Hittills har jag läst om den unga Frederikke (den delen uspelar sig från år 1875 och framåt) och den gamla Frederikke (1932). Den unga Frederikke är just det; ung. Den gamla är desillusionerad och rätt så bitter faktiskt.

Handlingen har hittills inte varit så värst orginell, men språket!
"Hon fryser hemskt, de våta kläderna skickar en stilla skälvning genom henne. På hennes haka kan man ana en karakteristisk sammandragning av huden; det valnötsliknande mönster som man, sekunderna innan gråten bryter ut, kan iaktta hos ett barn som har fallit men som tappert och förgäves kämpar mot den totala förödmjukelsen."

Det är trevligt med författare som inte räds vare sig långa meningar, semikolon eller utroppstecken (även om hon strösslar lite väl generöst med de sistnämnda).

Det här är en bok som jag vill läsa långsamt, så att den räcker länge! Smutta på den som på ett glas fin cider eller en skvätt Cornelia. Jag hoppas bara att den håller hela vägen och inte tappar smak och blir blaskig på slutet.

Fågelbovägen 32

2007-07-02T21:11:00.000+02:00

är titeln på Sara Kadefors senaste bok. Som kom ut för ganska längesedan, om sanningen ska fram. Men den fanns med i påsen jag tog hem från PocketShop häromsistens och nu har jag läst den. Drygt trehundrafemtio sidor obehag. Sånt där riktigt kryp-under-skinnet-obehag.

Boken handlar om Karin, en kvinna i 40-årsåldern som är framgångsrik läkare och något mindre framgångsrik förälder. En kvinna som behöver bekräftelse, och som hemskt gärna vill tro på bilden hon gör av sig själv som en god och räddande ängel. På den ideella mottagningen för illegala invandrare där hon arbetar träffar hon en ung kvinna från Moldavien. Denna kvinna tar hon hem för att göra henne till sitt lilla välgörenhetsprojekt, men det dröjer inte länge förrän hon har en illegal invandrare som svartarbetar som hushållerska i deras hem istället för en tacksam ny vän.

Karin är för mig genuint osympatisk. Historien berättas utifrån hennes perspektiv, och det dröjer inte särskilt länge innan man ser de första tecknen på att saker och ting inte står riktigt rätt till därinne.

Längst bak i boken finns det positiva citat ur recensioner. En av de journalister som citeras jämför Sara Kadefors med Kajsa Ingemarsson. Det är i mitt tycke att förolämpa Sara Kadefors. Nu har jag iofs bara läst "Den ryske vännen" av Ingemarsson, men det var i mitt tycke ungefär lika intressant som att tugga på papper, medan Kadefors anrättning smakar både mer och godare. Nej, för mig går de helt enkelt inte att jämföra. Varför inte? Ja, säg det. Det är något med språkbehandlingen...karaktärerna är dessutom både djupare och intresantare, och så är intrigen bra mycket mer spännande hos Kadefors.

För att avsluta i en positiv anda: läs "Fågelbovägen 32"! En heltigenom bra och intressant bok, som dessutom är tänkvärd. Det ni!

Missnöjd

2007-07-02T18:52:00.000+02:00

Det är en dryg vecka sedan de utlovade tentaresultaten skulle redovisas och jag har fortfarande inte fått något mail angående nämnda resultat. Att knalla upp till B-huset är uteslutet och jag har försökt ringa utan resultat. Jag försökte till och med kolla det bakvägen; om det kommit in nya poäng i ladok borde jag ju ha blivit godkänd. Men tji fick jag - de håller tydligen på med att anpassa ladok till bolognastandarden så studentportalen är oåtkomlig fram tills imorgon.

*tsk*

Det är allt jag har att säga.

*rycker lite i flätan också, för säkerhets skull*

Jag blev nog inte godkänd heller.

Mus -07

2007-06-28T12:47:00.000+02:00

Idag börjar Mus -07! Katten ska få komma ut till landet och jaga riktiga, livs levande gnagare efter att ha jagat glittriga plastbollar hela vintern. Mamma och pappa behöver verkligen hjälp eftersom musplågan tydligen är värre än vanligt i år. Kisse är antifästingpreparerad och klar, så nu återstår bara att packa hennes väska med lite mat och skålar och stoppa in henne i buren. Det nöjet blir dock husses eftersom jag ska in till stan och fika med en kompis. Sedan blir det ett par dagar i skärgården för min del så att jag får åtminstone lite sommarkänsla innan jag börjar jobba igen nästa vecka.

Härhemma kommer det att bli Gnäll -07 om några dagar eftersom Smirre kommer har urtråkigt när hans lekkamrat är borta. Bara att stålsätta sig!

Eldräv

2007-06-27T11:49:00.000+02:00

Igår lyckades jag, efter lite pillande, ladda hem Mozilla Firefox. Jag förstår inte hur jag har klarat mig utan det! Yay för webläsare som fungerar som man vill (och bonuspoäng för att man kan få söta katter att trycka på istället för tråkiga symboler). Vad som till sist fick mig att ta steget var att det där med feeds inte verkade fungera i Explorer. Och efter mindre än ett dygn har jag redan fyllt större delen av första raden med flöden jag prenumererar på.

Topplista

2007-06-26T13:13:00.000+02:00

Här finns en lista på det engelska folkets hundra mest älskade böcker. BBC har gjort undersökningen och jag måste säga att jag tycker att britterna har bra smak. Även om jag nog själv skulle ha gjort en annan lista. Nummer ett till fem tillhör dessutom helt klart mina favoritböcker. Jag har läst 33 av böckerna på listan och med tanke på att det av dessa 33 böcker endast är en jag inte tyckt om alls ("The Catcher in the Rye" av JD Salinger, nr 15 på listan) kan listan nog vara en bra inspiration om jag skulle råka sakna sådan. Två av böckerna (nr 87 "Brave New World" av Aldous Huxley och nr 11 "Catch 22" av Joseph Heller) finns faktiskt redan i den del av bokhyllan där jag förvarar olästa böcker, så snart kan jag bocka av några fler!

Listan hittade jag för övrigt hos en författare som återfinns på den, nämligen Neil Gaiman. Tyvärr var det en av hans sämre böcker, nämligen "Good Omens" som han skrivit tillsammans med Terry Pratchett. För mycket Pratchett och för lite Gaiman gör boken mindre intelligent och mer fånig (nej, jag är inte överdrivet förtjust i Pratchett, även om han har vissa poänger).

Just nu läser jag "Marie-Antoinette" av Antonia Fraser, som skriver mycket bra porträtt av kända historiska personer. Lite extra skjuts i läsningen fick jag också av "Amadeus" som jag såg med sambon igår. Bra film, där Marie-Antoinettes storebror, Joseph II, finns med. Själv nämns hon faktiskt ett par gånger, men det är lätt att missa om man inte är uppmärksam.

Böcker

2007-06-21T21:49:00.000+02:00

Ja, jag är en biblioholist. Jag skulle egentligen köpa mig ett reservbatteri till min älskade kamera (batteriet tenderar ju att ta slut så fort man ska fotografera något viktigt) men de två affärer jag var inne i hade slut på just det batteriet. Expert i Solna centrum har dessutom flyttat eller slagit igen och numera finns det en affär med sexleksaker i deras gamla lokaler. Fullständigt meningslöst!

I vilket fall kom jag hem med tre böcker istället. Fast om jag skall vara ärlig hade de kommit med hem iallafall. Pocket Shop har "rea", och jag har så förbaskat svårt att stå emot det där lila stället! Och nu har de ju dessutom fantastiskt snygga påsar också.

Med posten idag kom också ett "pocketogram" från min PA på Manpower. En bok till! Och jag som inte ens läst ut allt jag har bunkrat med ännu. Verkar som om det här blir en bra lässommar!

Dessutom kommer ju sista (sista! *snyft*) Harry Potter-boken den 21:a juli. Jag längtar!

Clematis

2007-06-21T20:12:00.000+02:00

Jag kan inte hjälpa det. Lite besviken är jag. Nog för att den är vacker, men så särdeles röd är den ju inte. Nåja, låt gå för en rosa då, men hade jag vetat att den skulle bli det hade jag nog valt en blå.

Vem kan segla?

2007-06-05T22:07:00.001+02:00

Igår när på väg hem från jobbet funderade över bilderna jag tog i söndags kom jag att tänka på min farfar. I år är det arton år sedan han dog. Min bror var så liten då att han inte har några minnen av farfar, och jag var sju år men kommer inte ihåg så mycket jag heller.

Ett minne är klart och tydligt. Jag ligger hopkurad i pinnsoffan på landet, den som hade stickiga yllekuddar i milda färger och som numera är klädd i randigt bomullstyg. Farfar som klappar på mig och kallar mig "sitt lilla påskägg".

Annars är det mest känslor snarare än bilder. Jag vet att jag tyckte mycket om honom, trots att han älskade att retas. Så här i efterhand är det dock svårt att veta vad som är mina minnen av verkliga händelser, vad som är andras minnen som återberättats för mig och vad jag har konstruerat utifrån vad jag sett på fotografier.

Mitt starkaste minne är från begravningen. Jag satt där på kyrkbänken i min vita klänning med en bård med små rosenknoppar (och matchande strumpor) och tittade på den vita kistan. Och så slog det mig plötsligt: det är min farfar som ligger där i kistan. Min retstickefarfar! Och känslan av förlust var så stor att jag får tårar i ögonen när jag nu skriver om det. Salta stänk på skrivbordet.

Vi sjöng på begravningen. Länge, länge efteråt kunde jag varken höra eller sjunga sången utan att börja gråta.

"Vem kan segla förutan vind?
Vem kan ro utan åror?
Vem kan skiljas från vännen sin,
utan att fälla tårar?

Jag kan segla förutan vind,
jag kan ro utan åror!
Men ej skiljas från vännen min,
utan att fälla tårar."

Krusovice cats

2007-06-03T10:50:00.000+02:00

Namn: Josefin
Ras: Huskatt
Ålder: 5 år
Vikt: ca 2,5 kg

Namn: Smirnoff (S'Cat Royale's Coeur de Lion)
Ras: Maine Coon
Ålder: 4,5 år
Vikt: okänd, uppskattningsvis ca 8-9 kg

Mei wenti!

2007-05-31T20:46:00.000+02:00

Jag har just avslutat den första av de böcker jag köpte i söndags. Söndagen blev Den Stora Shoppingdagen eftersom det var löning i fredags. Enligt min amerikanska favorit Aunt Purl ska man ju dessutom alltid "för-shoppa" (pre-shop) innan man tar ett längre shoppinguppehåll. Och nog har jag anledning att skära ner på utgifterna det kommande året, så en shoppingdag var precis rätt (sedan köpte jag faktiskt nästan bara saker jag behövde).

Hursomhelst, boken jag läst heter Mei Wenti! Inga problem! och är skriven av Catarina Lilliehöök, en svensk journalist som sedan ett antal år är bosatt i Kina. Bokens titel anspelar på kinesernas vana att alltid besvara frågor positivt, med t ex just "Mei wenti". Att boken handlar om författarens upplevelser i Kina är väl tämligen uppenbart. Boken är rättfram och skriven med ett enkelt och funktionellt språk som lämpar sig bra för den sorts anekdoter som innehållet utgörs av. Det senaste året har det kommit många böcker om Kina och det här är visserligen ingen faktabok eller reseguide, men jag får ändå känslan av att den ger en rätt bra, om än fragmentarisk, inblick i den kinesiska kulturen.

Själv har jag ju bara varit i Kina en gång, men mamma och pappa ska definitivt få låna den (om de inte redan har den, förstås!).

Jag har även avslutat första boken i Prydain-serien av Lloyd Alexander. "The Book of Three" är en mycket söt historia om den assisterande grisvaktaren Taran och hans äventyr. Häxor, prinsar, orakelgrisar, pladdrande flickor med guldbollar och barder som ljuger kan aldrig bli fel!

Andas in, andas ut...

2007-05-27T19:26:00.000+02:00

Idag har jag pratat med Besökarens mor. Anledningen till det var att jag börjar få slut på Bricanyl. Just nu har jag både problem med andningen och hosta, och den bricanyl jag fick utskriven i samband med min astmatiska bronkit för ett år sedan börjar ta slut.

Blotta tanken på att vara utan bricanyl när jag har svårt att andas ger mig panik. Den är en trygghet. Hade jag ringt vårdcentralen hade de krävt av mig att jag kom dit för kontroll först, trots att jag haft bricanyl i ett år och bevisligen behöver det. Kruxet är att doktorn som skrev ut det till mig arbetar på närakuten i Bromma och att vårdcentralen här i Täby alltså inte har tillgång till den information som finns där.

Då är det tur med läkare i bekantskapskretsen. Synd bara att jag ändå måste ringa vårdcentralen för att få resultatet av min spirometri.

Är någon förvånad?

2007-05-24T20:22:00.000+02:00

You scored as Hermione Granger, You are Hermione. You are academic, intelligent, and reasonable. On top of this, you are highly concerned with justice, scorn the small-minded prejudices of others and work hard to defend the under dog. Many times you may find that your heart and mind are constantly at war with each other.

Luna Lovegood

78%

Hermione Granger

78%

Oliver Wood

66%

Draco Malfoy

56%

Harry Potter

56%

Bellatrix Lestrange

56%

Percy Weasley

53%

Severus Snape

50%

Albus Dumbledore

50%

Ron Weasley

50%

Remus Lupin

47%

Neville Longbottom

47%

Sirius Black

41%

Lord Voldemort

38%

Harry Potter Character Combatibility Test
created with QuizFarm.com

Den 13:e juli kommer "Harry Potter and the Order of the Phoenix" (film), och den 21:a juli kommer "Harr Potter and the Deathly Hollows"!

Buffel

2007-05-22T22:45:00.000+02:00

Tänk att det kan vara så härligt att träffa människor som är "normala"! Som har referensramar som liknar ens egna och som förstår. Som kan stava svåra ord rätt och faktiskt inser att det finns ett värde i att göra det också. Som läser, slukar med en takt som liknar min egen.

Nej, jag avskyr inte mitt arbete, men jag är så olik de andra som arbetar där. De är långtifrån så tomma som jag kanhända ger sken av, bara... annorlunda. Det är naturligtvis de som är normen. Självklart. Det är kanske det som gör att jag trivs så bra i Forodrim - att jag där kan känna någon sorts tillhörighet. Även om vi alla är olika även där.

Ja, jag pratar för mycket. Svär som en borstbindare gör jag också. Och jag som alltid trott att jag har ett tillräckligt rikt ordförråd för att kunna låta bli. Jo, tanken har slagit mig; att jag emellanåt sätter mig på alltför höga och bångstyriga hästar. Men hur gör man för att ändra på sig? Jag kan inte vara någon annan än mig själv, men vem den personen är varierar med sällskapet. Sällskapet är bra mycket viktigare än man tror. Och de vänner som får mig att känna mig barnslig är ofta de vänner som ger mest. För ur den känslan kommer insikter och framförallt reflektioner. Hur, varför, vad är jag?

Det finns människor i vars sällskap jag blir någon jag verkligen inte tycker om. Dem undviker jag, men de har ändå gett mig någonting; de har lärt mig något om hur jag inte vill vara. Det är en mycket värdefull insikt i jakten på ett uthärdligt jag.

Jag är min egen värsta kritiker, men jag är trots allt den enda som är tvungen att leva med mig själv dygnet runt.

Värdefulla tankar?

Eller så är det bara en sån där dag då jag har ovanligt svårt för mig själv.

Elefanter

2007-05-22T16:53:00.001+02:00

I vårt kök

2007-05-22T16:39:00.000+02:00

Bankett

2007-05-20T21:30:00.000+02:00

Den kom till slut. Majbanketten år 36. Visserligen bara min fjärde i ordningen men jag måste säga att det var den mest rörande hittills. Allt från temat (Rhosgobel) som var mycket konsekvent genomfört, till ceremonierna knep i hjärtat. Men så kröntes också Galadriel och var så fantastiskt vacker i en ljusblå sidenklänning med tre meter släp att jag nästan grät när hon skred fram mot Rådet.

Ändå fanns det en liten tagg där, något som skavde och sved lite därinne i bröstet. Kanske bara den vanliga (v)årliga nedstämdheten. Vi får hoppas det.

Bankettvecka

2007-05-18T10:38:00.000+02:00

Hittills har det varit en rätt så normal bankettvecka. I måndags var det genrep med Gleowine, i tisdags bakade jag kanelpaj till gottebordet tillsammans med Elemmire, i onsdags tog jag det lugnt och igår var det sommarens portar. Inget regn i år, och idag skiner ju solen, så sommaren har börjat precis som den ska. Idag är det dags för något nytt; utbygdsjägargillet arrangerar stadsorientering och den ska jag delta i efter bästa förmåga. Ikväll är det vinprovarkällare men den står jag över eftersom jag har en kanelpaj kvar att baka till imorgon. Dessutom måste ärmarna på dräkten fållas.

Besökaren har fått order om att börja fundera över sin jubeldräkt och vi hittade några mönster på Handelsgillet som kan fungera. Jag längtar efter att få tid att sätta igång!

Annars har dagen varit fullständigt ytlig - jag sitter här och spretar med mina nylackerade naglar och försöker låta bli att bli allergisk mot lösningsmedlet i nagellacket.

Jag?

2007-05-16T18:01:00.001+02:00

Read my VisualDNA™ Get your own VisualDNA™

Marie Antoinette

2007-05-15T21:10:00.000+02:00

Ibland behöver en flicka titta på en pastellfärgad film, gråta lite, sy snörhål i sin pastellfärgade klänning och blåsa pastellfärgade tuggummibubblor med en rätt så förbryllad och inte det minsta pastellfärgad katt i knät.

Stressad?

2007-05-09T19:46:00.000+02:00

Den här veckan har vi utbildning på jobbet. Vi ska gå över till ett nytt arbetssätt och det krävs att jag är närvarande på heltid under upplärningen. Inte så konstigt egentligen, men jag har upptäckt att jag blir så fruktansvärt trött av att lära mig nya saker. Särskilt nu när jag mentalt är inställd på att jobba halvtid (vilket jag hann göra i hela tre dagar innan det här satte igång).

Hur trött jag blir? Vid tre är jag på samma mentala nivå som en femåring. Igår skulle jag åka hem till en vän för en liten överläggning. Han upplyste mig om att det gick bra att ta tunnelbana från Alvik och sedan en buss vidare till Tensta, där han bor. Bra! tänkte jag och hoppade av tunnelbanan vid Brommaplan. Letade febrilt efter en buss med nummer 179 i säkert flera minuter innan jag tog fram telefonen och läste innantill. Den går från Vällingby.

På vägen hem från sagda vän (efter ett mycket produktivt och trevligt möte, tack till er båda!) läste jag i min nyinköpta bok om en amerikansk forskares jakt på marginalanteckningar i Copernicus livsverk ("De Revolutionibus"). Den är mycket fascinerande. Det gick utmärkt tills jag kom till Mörby. Tåget släppte ombord mig som enda passagerare och med näsan fortfarande i boken letade jag upp en lämplig plats. Allt var frid och fröjd ända tills lokföraren aviserade att nästa station var Vendevägen. Jag hade hoppat på fel tåg och hamnade följaktligen i Näsby Park, varifrån det (till all lycka) gick en buss. Vadå förvirrad?

Idag avböjde jag erbjudandet om att gå ut och ta en öl med arbetskamraterna till förmån för en stilla hemmakväll. Besökaren är och spelar spel så jag har lägenheten för mig själv. Jag har ägnat mig åt att njuta av de små tingen i vardagen - som att läsa sin mail i ett stort fönster så att man ser hela texten på en gång istället för att stjäla sig till en hastig glimt i förbifarten när chefen inte ser, till exempel.

Och så har jag njutit av Ms Garbos ackumulerade ord och även Fröken Underbars dito.

Nu är jag nog redo för en kopp te i soffan. Kanske för en liten chokladbit och en god bok också...

På friarstråt?

2007-05-06T20:41:00.000+02:00

Tittut!

2007-05-03T19:25:00.001+02:00

Binär fruktsallad

2007-05-02T21:51:00.000+02:00

Om man tar en banan och XOR:ar den med ett äpple så får man fruktsallad. Om man sedan XOR:ar med äpplet igen så får man tillbaka bananen.

Balkonglåda

2007-04-29T11:21:00.001+02:00

Förra lördagen ägnades åt att leta rätt på en balkonglåda. Det var lättare sagt än gjort eftersom jag var ute efter en låda som var stor nog att stå längs med ena kortsidan på balkongen (vår balkong mäter 1,8x7 m). Efter att ha tittat på Rusta, Coop Bygg och Trädgård, Plantagen och på brädgården hamnade vi till slut på Granngården. Där fanns det inte heller några stora lådor, men de hade någonting som kallas för pallkrage, som är en kant man kan sätta fast på en europapall. Efter en del klurande och krånglande kom vi ut därifrån med ett stycke europapall med tillhörande masonitbotten, två uppsättningar pallkragar, tjocka blå sopsäckar och en burk träolja med tillhörande pensel. Allt detta fraktades med möda och stort besvär uppför de fyra trapporna och ut på balkongen tillsammans med de små gröna plantor vi införskaffat på Plantagen.

Söndagen och torsdagskvällen ägnades åt att olja in alla träbitar som skulle bli balkonglåda.

Igår kom så den stora dagen. Att sätta ihop själva lådan var inget större problem. Att fodra den med sönderklippta blåa sopsäckar var lite krångligare. Och 250 liter jord var ungefär 50 liter för lite... samtidigt är det kanske bra med en liten kant kvar så att ingen jord trillar ut och det finns utrymme för täckmaterial inför vintern.

Det roligaste var förstås att få plantera. Förmodligen kommer jag att behöva stuva om i lådan så småningom - rabarbern kommer nog att ta över lite väl mycket och skugga de lägre växterna - men det är sådant man får räkna med. Här är en bild på "underverket":

Ni får ursäkta det konstiga ljuset, vid det laget var det eftermiddag och solen sken rakt på själva lådan. Medsols från övre vänstra hörnet har vi: Clematis (en röd sort, tror att den hette "Cardinal Rouge" eller ngt. liknande), malört (Besökarens val "Det kan man ju ha i sprit"), rabarber, citrontimjan, gulbladig oregano och pepparmynta. Jag pillade ned några dill- och persiljefrön också och när risken för nattfrost garanterat är över kommer jag att så indiankrasse i framkanten på lådan så att den kan välla fram över kanten.

När vi kom hem med lådan insåg jag förresten varför vi haft så stora problem med att hitta en prefabricerad låda. Den är nämligen nästan lika stor som en vanlig balkong.

Måndagsfilosoferande

2007-04-23T21:15:00.000+02:00

Jag är väldigt glad över mina nätvänner. Somliga av dem har jag pratat med i flera år. Det är en smula underligt egentligen, det där att läsa om någon annans liv utan att ens ha träffats. Samtidigt ger det en frihet i skrivandet som är helt fantastisk. Således var det en stor sak för mig när en av mina äldsta nätvänner för runt två år sedan bjöd in mig till ett alldeles särskilt ställe. Där återfann jag inte bara en hel del av de "vänner" jag tappat och saknat, vänner som kanske inte ens visste att jag fanns där, men vars funderingar hjälpt mig på ett eller annat sätt ändå. Där fann jag även min alldeles speciella Besökare, som numera är ett permanent inslag i mitt vardagliga liv. En vardagslux jag verkligen njuter av.

Detta alldeles speciella ställe, vår "hemliga trädgård", finns inte längre. En dag var porten borta och vi var ganska många som stirrade på den nu helt sprickfria muren och kände doften av alla blommor därinne. Ledsen, ja, det blev jag. Upprörd. Jag kan fortfarande sakna en del av det jag skrev där och som jag i min enfald inte säkerhetskopierade. Men samtidigt som jag kan sakna det har jag insett att jag inte längre behöver det. Jag har fortfarande ett behov av att uttrycka mig, av att bli sedd och hörd, men själva tryggheten i ett slutet sällskap behövs inte längre. Jag står på egna ben.

Jag har ingen aning om vilka som läser det som skrivs här, om det ens är någon. Men vet ni, det gör ingenting.

Det var det

2007-04-22T18:04:00.000+02:00

Idag har jag varit hos hästen för sista gången. Det kändes inte ens vemodigt, det var faktiskt bara skönt. Det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig, det där hästeriet, och jag har för längesedan beslutat mig för att såga bort alla de där grenarna som tar och tar och inte ger någonting tillbaka. Hästeriet var något jag började med för min egen skull, men som jag på slutet gjorde mest för att jag kände någon slags skyldighet gentemot hästägaren. Det är ju helt fel anledning att göra något (sett ur min synvinkel, vad hon tycker vet jag inte), alltså slutade jag. Jag håller nämligen på att forma mitt liv som jag vill ha det.

Nu har jag vilda planer på vad jag ska fylla all denna fritid med, men den trista verkligheten är att det mesta av tiden kommer att ätas upp av pluggande.

Potsdamer Platz

2007-04-06T18:30:00.001+02:00

ICQ

2007-04-06T18:22:00.000+02:00

Hur kommer det sig att jag alltid får minst ett konstigt meddelande från någon utländsk människa som vill att jag ska surfa porr/visa mig naken/chatta porr med honom(henne) så fort jag startar min ICQ? Det kanske inte räcker med att ta bort könstillhörigheten, jag kanske måste ta bort mitt mycket omanliga förnamn också. Besökaren har minsann aldrig det här problemet.

Henrik VIII

2007-03-20T20:59:00.000+01:00

Jag hittade en biografi över Henrik VIII:s fruar på bokrean häromdagen. Det var egentligen inte meningen att jag skulle köpa något annat än "Den nya Nordiska floran" men jag kunde helt enkelt inte låta bli (och vem trodde jag att jag skulle kunna lura egentligen?).

Låt mig gissa. Du sitter just nu och funderar över vem Henrik VIII var och kommer snart att konstatera (alternativt har redan konstaterat) att "det var ju han som hade ihjäl alla sina fruar!". FEL! Faktum är att han "bara" hade ihjäl två av dem (och egentligen inte ens det, han lät halshugga dem för högförräderi). Två av sex fruar fick alltså sätta livet till. Antalet halshuggna fruar är lika stort som antalet fruar han skilde sig från (av de två återstående var det en som dog en naturlig död och en som överevde honom). Alltså skulle man lika gärna kunna säga att "Henrik VIII var den som skilde sig från alla sina fruar". Att man inte gör det är nog ändå ganska naturligt. I dagens samhälle är en skilsmässa inte särskilt kontroversiell, medan det kan konstateras att mord är det. Frågan är dock om det inte var tvärtom då Henrik VIII levde.

Sex konstiga saker

2007-03-20T20:36:00.000+01:00

Idag sitter jag framför min egen dator för första gången på flera dagar (närapå en vecka faktiskt) och då jag startade explorer upptäckte jag att jag blivit utmanad av Guldängeln. Utmaningen består i att jag ska skriva sex stycken konstiga saker om mig själv. Frågan är om det är jag som ska tycka att de är konstiga eller om det är ni som ska göra det... sannolikheten är nämligen inte så stor att våra åsikter om saken stämmer överens.

- Varje gång min sambo säger "bnöp" får jag en i det närmaste obetvinglig lust att svara med "och ostronet var först igen!". Detta på grund av att Jan Berglin använt ordet "bnöp" i en av sina serierutor.

- Jag måste dra åt lakanet i sängen innan jag går och lägger mig. Men jag bäddar väldigt sällan.

- Jag mår fysiskt illa av jazz, viss r'n'b-musik samt av Sophie Zelmanis och Regina Lunds musik.

- Ibland måste jag ta fram en penna och rätta felen i morgontidningen för att överhuvudtaget stå ut med att fortsätta läsa den.

- Om jag var tvungen att välja mellan att aldrig mer få läsa eller att aldrig mer få ha sex skulle jag välja böckerna (men det är lugnt, för min sambo skulle välja musiken om han ställdes inför ett val mellan sex och musik).

- Jag har varit både scout och lajvare i flera år trots att jag hatar att sova i tält.

Gäsp!

2007-03-08T21:48:00.000+01:00

Sanning och konsekvens

2007-02-16T21:46:00.000+01:00

I dagens Sverige är det många som har det lite svårt med grammatiken. Som inte förstår att det är skillnad på blåbär och blå bär, att en mörk hårig sjuk sköterska inte är detsamma som en mörkhårig sjuksköterska osv. Och så finns det de som inte vet när man ska använda de och när man ska använda dem. Och det, mina damer och herrar, är något som retar en älva något oerhört. Särskilt när det syns tydligt att personen ifråga verkligen försöker - och i många fall även tror att han eller hon gör rätt. Ofta har dessa personer konsekvent använt de när de borde använt dem och vice versa. Jag vill så gärna tala om för dessa personer att de faktiskt inte kan. Men så gör man inte, åtminstone inte om man är någorlunda väluppfostrad. Man skriver ett blogginlägg om det istället.

Visst. Jag är inte perfekt, jag gör också grammatiska fel och kan ibland blanda ihop både de och dem. Men det finns en liten fin regel att ta till om man är osäker. De är utbytbart mot jag, och dem är utbytbart mot mig. Sedan är det bara att testa. De flesta bör faktiskt tycka att "Mig har ett hus" skorrar riktigt illa och att det följaktligen ska vara "De har ett hus". Samma sak med meningen "Jag ska tvätta jag" - naturligtvis heter det "Jag ska tvätta mig" och alltså blir det "Jag ska tvätta dem".

Fast det finns en mycket säkrare väg att ta. Och det är att uteslutande använda sig av "dom" som ersättning för både de och dem. Men då måste man vara konsekvent och använda sig av "dom" genom hela texten, för annars blir det bara ännu värre.

Om barn

2007-02-04T19:50:00.000+01:00

Innan jag träffade Besökaren var jag helt övertygad om att jag absolut inte ville ha barn. Någonsin. Alla hävdade att jag skulle ändra mig och min mamma ställde ultimatum: "Jag syr inte din brudklänning om du inte lovar att försöka skaffa barn!". Sedan träffade jag som sagt Besökaren, och allting förändrades.

Nåja, inte riktigt allting. Men jag har övergått till att vara mindre tvärsäker i alla fall. Äggstockarna har börjat skicka små meddelanden till min hjärna för att skrämmas. Fast äggstockarna säger inte "Bu!" de säger "Barn!", vilket är bra mycket läskigare. Och hjärnan vacklar. Jag säger fortfarande att här är nu, där är sen och dääärborta är de eventuella barnen. Det är bara det att dääärborta hade ännu flera ä:n förut.

Mamma och pappa är inte glada över utvecklingen. Åtminstone mamma har fått för sig att mina försiktiga "Någon gång vill jag nog ha barn" innebär att jag kommer bli gravid imorgon. Och pappa blev blek och spänd när jag höll i ett nykläck kusinbarn strax innan jul. Som om det skulle smitta! I sådana fall är det nog redan kört, för den del av bekantskapskretsen som inte redan har barn försöker skaffa barn, eller väntar sitt första. De som redan har barn väntar sitt andra. Faktum är att man lätt blir stressad av det. Men mamma och pappa, ni kan vara lugna. Hjärnan blir fortfarande skräckslagen vid blotta tanken på barn. Och traditionell som jag är vill jag ha en vigselring på fingret först. Och till dess dröjer det!

En av anledningarna till att jag började fundera kring ämnet barn just idag var att SvD:s Näringslivsdel handlade om just barn, och den konsumtion som är förknippad med barn. Med allt större förvåning läste jag om designerkläder, häftiga skor och barnvagnar med en prislapp på 9000:-. För en barnvagn?! Det är ju helt hysteriskt! OM jag nu någon gång skulle få barn (det är ju inte säkert att man kan, även om man nu skulle vilja) så får de banne mig nöja sig med en vanlig hederlig barnvagn, med fyra vanliga hjul och ett klassiskt utseende. Inte sjutton lägger jag ner så mycket pengar på något som barnet växer ur på ett år!

Kläder från Polarn O. Pyret är däremot en annan sak. Det är inte förhandlingsbart, ska det vara barn ska det vara kläder därifrån. Ränderna går aldrig ur sägs det ju, och mamma skulle väl aldrig låta mig köpa något annat...

Imse vimse spindel

2007-02-04T10:58:00.000+01:00

En ros är en ros, är en ros, är en ros...

2006-12-27T22:00:00.000+01:00

Hoppsan!

2006-12-27T21:54:00.000+01:00

Så gick jag och blev med heltidsuppdrag och halvtidshäst (medryttare kallas jag visst) och så sprang tiden iväg och det blev födelsedag och jul och snart är det nyår. Det knallar på i nya områden och det är riktigt spännande. Så länge jag får mat och sömn på regelbundna tider...annars blir jag dum i huvudet. På riktigt!

Nu är jag i alla fall tjugofem och det...känns bra! Tack vare min fantastiska familj och mina underbara vänner fick jag en mycket angenäm födelsedag. Mer seriöst än så blir det inte idag.