En blogg är en blogg är en blogg...

Det här är en blogg. En blogg som jag skriver, som andra eventuellt läser. Men vad är en blogg egentligen? Enligt Wikipedia är en blogg "en webplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg på en websida där inläggen är ordnade så att de senaste inläggen alltid är högst upp.". För en teoretiker (fysiker och matematiker) som jag är det trevligt med sådana klara och tydliga definitioner. Problemet är bara att de inte alltid räcker till. En blogg blir ju så mycket mer så fort den fylls med innehåll. Svaret på frågan om vad en blogg egentligen är kan alltså inte bli entydigt om innehållet skall tas med i beräkningen. Det finns nog, för att använda ett utslitet uttryck, lika många svar på den frågan som det finns bloggare. Eller är det kanske betydelsen bloggen har för läsarna som är det viktiga?

Jag kan, lika lite som någon annan, ge ett svar på vad en blogg är rent innehållsmässigt. Vad jag däremot kan, och kommer att göra, är att försöka förmedla vad jag lägger in i begreppet "blogg" (nu rör det sig alltså om min egen blogg här, den som du just nu läser). För mig är bloggen ett sätt att få ur mig tankar och funderingar. Men det finns även ett krav som jag ställer på mig själv, och det är att det ska vara intressant för en eventuell läsare. Min blogg är ingen dagbok, annat än i den meningen att jag skriver om det som rör sig i mitt huvud när jag skriver det - den ska inte handla om vad jag ätit till frukost, hur mycket ångest jag får av att gå upp på morgnarna eller vad jag tycker om mina vänner. Den är, som jag tidigare skrivit, något mer seriöst. Ett löfte som jag gett till mig själv. Kan jag hålla det? Det återstår att se.

Varför har jag då en vilja att skriva seriöst? Jag vet inte. På grund av läsintresset kanske. Vad jag däremot vet är att jag saknar, och letar efter, en egen röst. Ett språk, ett uttryckssätt, ett kännetecken. Jag vill att det ska gå att se att det är jag som skrivit texten - utan att mitt namn nämns. Och det tror jag att jag kan få genom att blogga? Ett eget språk, något som tar lång tid att utveckla? Återigen måste jag svara att jag inte vet. Det finns bara en vilja där, och den har funnits där så länge jag har skrivit. Inte skönlitterärt - jag har nästan gett upp hoppet om att kunna skriva på det sättet. Utan att ta för mycket av verkligheten. Utan att bygga allting blott och bart på min egen historia. På mig själv. Åsikter är lättare, det är meningen att de ska vara mina egna.

Så långt har jag bara beskrivit syftet med min blogg; det är en av mina svagheter. Att ge mig själv en fråga och besvara en helt annan, om än relaterad, sådan. Men vad är den? Med risk för att låta pretentiös: ett intellektuellt andningshål.