Skepp ohoj!

Jaha, så var man ute ur garderoben då. Jag har avslöjat vilket parti jag röstade på i valet till EU-parlamentet. Och inte lite snällt och försiktigt, för familjen, nej, jag kastade mig ut och massakrerade dörren!

Nej, riktigt så allvarligt var det väl inte. Men det är en ganska fin liten historia om jag får säga det själv. Jag hade som vanligt på radion i morse kring tjugo över nio och det var en sällsynt korkad gubbe som fick inleda "Ring P1". Han sa en hel massa struntsaker och flera av dem fick mig att alldeles gå i taket. Så jag kastade mig på telefonen, och efter några påringningar kom jag till slut fram. Lagom till det att jag skulle gå på bussen ringde producenten upp och jag fick komma ut i etern (tur för mig att det är Tomas Tengby som är programledare den här veckan - Täppas hade jag aldrig klarat av!). Efter att så här i efterhand ha lyssnat på programmet (går att göra via hemsidan) tycker jag nog att jag skötte mig rätt bra. Jag var åtminstone inte pinsam. Och på det sättet fick ett stort gäng pensionärer, föräldralediga och sådana som jag veta att Älvan, hon röstade minsann på Piratpartiet! Nu var det ju inte det som var syftet med samtalet, men det var ju en liten sidoeffekt. Och när jag lade på och adrenalinet lagt sig lite började jag fundera på om det kanske var någon som hört det och som inte borde ha fått veta (som de jag skulle på anställningsintervju hos eller så). Sedan gjorde jag som andra mycket kloka människor har gjort före mig, och konstaterade att om man känner så, då behövs det verkligen ett parti som kämpar för ens medborgerliga fri- och rättigheter!

Det finns många som anser att Piratpartiet inte hör hemma i Bryssel. Det har kallats enfrågeparti och missnöjesparti och det finns till och med de som blandar ihop det med The Pirate Bay. Själv röstade jag på dem för att det är just ett sådant parti som behövs därnere. En vakthund som börjar skälla så snart det kommer integritetskränkande förslag. Ett parti som är öppet med att de kommer att rösta med partigruppen i alla frågor där de inte har en egen linje, istället för att gå ut med en linje för varje fråga och sedan inte hålla sig till den.

Jag tror att det finns en hel del som slentrianröstar på sitt vanliga parti i EU-valet. De har nog inte riktigt greppat att Stockholm och Bryssel är olika saker. Att politiker man kanske inte vill ha på hemmaplan kan passa utmärkt i parlamentet. Själv skulle jag till exempel ogärna rösta på MP i riksdagsvalet, trots att jag faktiskt tycker att miljöfrågor är mycket viktiga (och faktiskt valde mellan dem och PP i det här valet), eftersom det även är en röst på vänstern och sossarna. Och jag skulle på samma sätt inte få för mig att rösta på moderaterna i parlamentsvalet eftersom det även är en röst på de mer högerextrema europeiska konservativa partierna. Nu skulle jag väl iofs inte rösta på moderaterna annars heller, men det är ett illustrativt exempel...

Om ni vill veta vad jag sa i radio så får ni ladda hem och lyssna.

Konstigt

Ju mindre pengar jag har, desto mer sugen är jag på att läsa om folk som shoppar. Gärna för extrema summor. Är inte det väldigt konstigt? Som student är det ju en ouppnåelig dröm att få gå ut på stan och låta bli att titta på prislappen. Faktum är att jag inte ens skulle behöva köpa "roliga" saker för att det skulle vara en dröm att få glömma prislapparna. Just nu skulle jag helst av allt vilja dra in på apoteket...

Om jag får jobb i sommar finns det en stor sak som jag ska spara till. Det är faktiskt inte bröllopet, även om jag gärna skulle vilja ha pengar att lägga i den kassan också, utan katten som jag tänker på just nu. Om jag fick sommarjobb skulle jag lägga undan pengar så att hon äntligen kan få gå till veterinären och bli av med all sin tandsten. Det vore en toppenbra present att ge henne nu när vi har haft sju år tillsammans. Dessutom gör det ju att vi kan får flera härliga år ihop hon och jag, med mindre risk för problem. Bara att söka på och hålla tummarna!

Stress

När närminnet försvinner för en liten älva, världen börjar kännas grå och meningslös trots sommarväder och grönska och sömnen kommer ännu oftare än vanligt, ja, då är det dags att vila upp sig. Efter bankett och tentor uppvisade jag samtliga symptom och därför har jag tagit det lugnt den här veckan. Eller åtminstone försökt. Efter två kvällar med bok i soffan känns det mycket bättre. Jobb- och framtidsångesten är inte lika påträngande och tålamodet är bra mycket bättre. Dock är saker och ting inte riktigt så bra att jag känner att fästmannen får tillräckligt stöd och hjälp med sina skuggor och spöken. Det känns viktigt att åtminstone försöka, för han är ju ett sådant fantastiskt stöd för mig och jag kan inte tänka mig hur jag skulle ha klarat mig utan honom. Jag hoppas verkligen att jag kan ge något tillbaka.

För övrigt har jag precis läst ut "Den femte systern" av Mårten Sandén. Jag ryckte åt mig den på biblioteket igår efter en anställningsintervju (inte som bibliotekspersonal dock). Den skulle förmodligen stå under barn/ungdom om den inte hade legat på ett bord för att locka till läsning. Tämligen simpel historia och rubricerad som skräck, men inte ett dugg läskig. "En skräckhistoria som inte liknar något annat du tidigare läst" står det på baksidan. En ren och skär lögn i mitt fall, för den liknar väldigt mycket som jag tidigare läst. En tämligen enkel, men rätt söt, historia. Och som vanligt undrar jag varför inte ondskan för en gångs skull kunde fått vinna.

Koncentrationssvårigheter

I dräktvärlden talas det ofta om CADD - costuming ADD, vilket innebär att man inte kan koncentrera sig på en dräkt i taget, utan hela tiden startar nya projekt. Detta tillstånd kan vara både långvarigt och tillfälligt. Att jag råkar ut för detta titt som tätt är kanske inte så konstigt. Inspiration är en flyktig råvara och mycket är roligare att fantisera om än att faktiskt genomföra i verkligheten. Däremot känns det en smula oroande att jag även drabbas av det när det gäller pyssel i största allmänhet. Ena dagen vill jag sy, nästa vill jag sticka, dagen därpå vill jag bara virka/baka/rita eller göra något annat. Nu håller jag mig ganska strikt till textila tidsfördriv - mest för att det är där jag är duktigast och för att det är för den sortens aktiviteter jag har material hemma - och det ska jag nog vara tacksam för. En av de tristaste sakerna med att inte kunna hålla sig till en hobby är att man inte blir duktig på något särskilt. Bara lite sådär halvbra på mycket.

För närvarande har jag pågående projekt inom (bland annat) följande områden:

- Sömnad, förstås. Empirklänning med tillhörande underkläder, bliaut, jubelklänningen (som fortfarande inte är färdig!), fästmannens bröllopsväst...
- Stickning. Något jag tror kan bli en tröja någon gång. Eventuellt. Fast mest är det en ursäkt för att få sticka lite.
- Broderi. Det finns ett antal olika påbörjade projekt i olika lådor.
- Brickbandsvävning. Ett fint band, faktiskt. I växtfärgat garn.
- Heminredning. Tapeterna i sovrummet är rivna, nu ska det målas.

Och plötsligt är ingetdera lockande. Nu gäller det att se upp!

Hur tänkte ni nu?

Jag har tagit mig igenom alla inläggen på Aftonbladets Fattigblogg (är sjuk och har inget bättre för mig). Den har fått utstå en hel del kritik men jag gillar den. Att testa att leva på socialbidrag en månad och att skriva om det har visat sig vara ett sätt att få folk att börja prata om saken och även att få de som tvingas leva på socialbidrag att berätta om hur det är. För även om det finns folk som "fuskar" och lever på socialbidrag en kortare tid för att de inte orkar annat, så är det ändå så att de flesta tvingas ta till det som en sista utväg för att överleva.

Det intressantaste med Fattigbloggen är dock inte inläggen i sig, utan kommentarerna. Jag har inte läst alla kommentarer, bara ett hundratal, men trots detta har jag stött på något som gör mig en smula förvånad. Det finns nämligen de som anser att socialbidragstagare inte ska klaga, utan tänka på de som verkligen har det svårt: studenterna!

Ursäkta, men hur tänkte ni nu? En student som tar fullt bidrag och fullt lån får i dagsläget 7820 kronor per månad. Har man dessutom haft en viss inkomst tidigare och har fyllt tjugofem finns möjligheten att ta ett tilläggslån. Studenter med barn får tillägg beräknat på antalet hemmaboende barn under en viss ålder. Dessutom finns möjligheten att arbeta extra. Som student på en teknisk utbildning vet jag att långt ifrån alla kan arbeta extra utan att det går ut över studierna men det finns åtminstone en teoretisk möjlighet att tjäna upp till drygt nittiotusen kronor om året utan att förlora studiemedel.

Ingenting av detta gäller för socialbidragstagare. Vad många också glömmer är att studielånet utbetalas med en bestämd summa varje månad, medan socialbidragets storlek beror på hyra, räkningar mm. Att byta till ett billigare boende gör alltså ingen större skillnad för den med socialbidrag, förutsatt att hyran för det dyrare boendet räknas som skälig (och därmed i sin helhet betalas av socialen). Som student däremot kan en sådan förändring göra stor skillnad.

Överlag tycker jag att det klagas alldeles för mycket på CSN och det studiemedelssystem vi har i Sverige. Visst skulle några hundralappar extra i månaden vara välkomna, men det är långt ifrån så illa som en del vill få det till om man betänker fribeloppets storlek och möjligheter till bl.a. bostadsbidrag. Som student kan du dessutom äga en bostadsrätt, ha pengar på banken och aktiekapital utan att det påverkar studielånet. Försök göra det om du måste leva på soc!

Älvan och maten

En sak som blir väldigt konstig om man sover som jag är mathållningen. Om jag inte behöver vara i skolan förrän till lunch sover jag gärna länge på morgonen. Det innebär sen frukost och då hinner/orkar jag sällan äta lunch innan det är dags att gå hemifrån. Det blir lätt mystiska mellanmål eller ingen mat alls då.

När jag kommer hem från skolan är jag ofta trött och sätter mig gärna i soffan med katten, en bok och en kopp te. Sedan somnar jag och sover ofta runt tre timmar. Kommer jag hem vid sex lagar jag mat direkt, men kommer jag hem vid halv fyra-fyra, som idag, händer det ofta att det inte blir middag förrän vid åtta-nio. Det finns flera anledningar till att det inte är särskilt lyckat. Till exempel hävdar fästmannen att jag sover mindre när jag får ordentligt med mat på fasta tider. Snacka om ond cirkel!

Dessutom har jag svårt att gå och lägga mig precis efter middagen och därför sitter jag ofta uppe lite längre de kvällar då detta händer. Och då kommer jag ju i säng senare, blir ännu tröttare nästa dag och så är det kört igen!

Kan ingen ge mig en diagnos, så att jag vet vad jag ska kalla detta handikapp. Då skulle jag åtminstone kunna förbanna det ordentligt.

Sena funderingar

Klockan är strax efter tio och då slår plötsligt den stora verksamhetslusten in. Fötterna gnids rastlöst mot varandra under soffbordet, på det där sättet som min pappas, farbrors och brors fötter gör. Tankarna far runt i huvudet och det kliar i fingrarna.

Så här är det ofta. Mitt i natten kan jag få idéer och infall som sällan kommer under dagtid. Det är som om min hjärna egentligen inte riktigt vaknar förrän det är dags att gå och lägga sig - om man ska följa samhällets normer vill säga. Är jag ledig vänder jag på dygnet; sover till tolv, segar till fem, är effektiv fram till klockan två. I tystnaden får jag saker gjorda. Dräkter blir sydda, kakor bakade, texter skrivna. Korsord lösta.

Jag pratade med fästmannen om det där med kreativitet idag. Han sitter fast i musikskapandet och den stora tröstlösheten strömmade in i mitt öra från Jämtland via telefonen. Han har inte hittat "sin tid" då kreativiteten rinner till och man får saker ur händerna.

Varför är det så här? Är det så att jag får mina idéer sent på kvällarna för att det då är riskfritt, för att jag oftast inte har möjlighet att agera och göra något åt dem? Oftast gör jag ju ingenting utan går och lägger mig istället.