Sjuk eller inte?

Jag blir sällan sjuk och när jag blir det är det sällan jag är ordentligt sjuk. Men att ligga hemma och vara sådär halvkrasslig i en vecka för att sedan hosta i tre suger verkligen. Då är jag hellre ordentligt sjuk i en vecka och frisk sedan.

Just nu är det hosta och halsont som gäller. Plus snuva som kan vara orsakad antingen av allergi eller förkylning. Oavsett har jag inte energi nog att göra någonting vettigt men inte samvete till att bädda ner mig i soffan med katter, sömnad och film. Fast jag tror inte att jag kommer långt i min engelska kurslitteratur just nu. Å andra sidan, hade jag varit frisk idag hade jag suttit på bussen upp till Rydbo med storstövlar på och korg på armen...

Jag kanske ska ta och bädda ner mig i soffan trots allt.

Saker jag inte förstår

1. Varför folk klär sig som de gör. Vad är det för fel på att se prydlig ut? Och varför går folk omkring endast iförda skjorta och strumpbyxor? Glömmer de konsekvent kjolen hemma? Själv är jag kanske inget modelejon, men vem passar egentligen i lårkorta klänningar fulla med volanger?

2. Varför alla hatar IKEA. Jag älskar visserligen inte att vara där, men jag tycker att de har en hel del grejer som är smarta, en hel del som är snygga, och en del som faktiskt är både och. Sedan kanske jag är helt perverterad, men jag gillar faktiskt att sätta ihop IKEA-möbler.

3. Hur jag ska kunna borsta tänderna på katten. Varje dag.

4. Varför det går att köpa klänningar och kjolar som slutar precis nedanför knät. De slutar antingen precis över knät, eller så är de lårkorta. Lårkort är inte min grej.

5. Uggs. Fulare skor får man leta efter. I somras såg jag en tjej med uggs på sig. I augusti!? Jag kan åtminstone förstå att man vill vara varm om fötterna på vintern, men ullfodrade fula skor på sommaren?

6. Fejkblondiner av typen som egentligen är brunetter men som vill vara blonda och som kombinerar det sönderblonderade håret med att spackla ansiktet fullt med brunkräm och förvandlar sina ögonfransar till en enda stor klump av mascara.

Skepp ohoj!

Jaha, så var man ute ur garderoben då. Jag har avslöjat vilket parti jag röstade på i valet till EU-parlamentet. Och inte lite snällt och försiktigt, för familjen, nej, jag kastade mig ut och massakrerade dörren!

Nej, riktigt så allvarligt var det väl inte. Men det är en ganska fin liten historia om jag får säga det själv. Jag hade som vanligt på radion i morse kring tjugo över nio och det var en sällsynt korkad gubbe som fick inleda "Ring P1". Han sa en hel massa struntsaker och flera av dem fick mig att alldeles gå i taket. Så jag kastade mig på telefonen, och efter några påringningar kom jag till slut fram. Lagom till det att jag skulle gå på bussen ringde producenten upp och jag fick komma ut i etern (tur för mig att det är Tomas Tengby som är programledare den här veckan - Täppas hade jag aldrig klarat av!). Efter att så här i efterhand ha lyssnat på programmet (går att göra via hemsidan) tycker jag nog att jag skötte mig rätt bra. Jag var åtminstone inte pinsam. Och på det sättet fick ett stort gäng pensionärer, föräldralediga och sådana som jag veta att Älvan, hon röstade minsann på Piratpartiet! Nu var det ju inte det som var syftet med samtalet, men det var ju en liten sidoeffekt. Och när jag lade på och adrenalinet lagt sig lite började jag fundera på om det kanske var någon som hört det och som inte borde ha fått veta (som de jag skulle på anställningsintervju hos eller så). Sedan gjorde jag som andra mycket kloka människor har gjort före mig, och konstaterade att om man känner så, då behövs det verkligen ett parti som kämpar för ens medborgerliga fri- och rättigheter!

Det finns många som anser att Piratpartiet inte hör hemma i Bryssel. Det har kallats enfrågeparti och missnöjesparti och det finns till och med de som blandar ihop det med The Pirate Bay. Själv röstade jag på dem för att det är just ett sådant parti som behövs därnere. En vakthund som börjar skälla så snart det kommer integritetskränkande förslag. Ett parti som är öppet med att de kommer att rösta med partigruppen i alla frågor där de inte har en egen linje, istället för att gå ut med en linje för varje fråga och sedan inte hålla sig till den.

Jag tror att det finns en hel del som slentrianröstar på sitt vanliga parti i EU-valet. De har nog inte riktigt greppat att Stockholm och Bryssel är olika saker. Att politiker man kanske inte vill ha på hemmaplan kan passa utmärkt i parlamentet. Själv skulle jag till exempel ogärna rösta på MP i riksdagsvalet, trots att jag faktiskt tycker att miljöfrågor är mycket viktiga (och faktiskt valde mellan dem och PP i det här valet), eftersom det även är en röst på vänstern och sossarna. Och jag skulle på samma sätt inte få för mig att rösta på moderaterna i parlamentsvalet eftersom det även är en röst på de mer högerextrema europeiska konservativa partierna. Nu skulle jag väl iofs inte rösta på moderaterna annars heller, men det är ett illustrativt exempel...

Om ni vill veta vad jag sa i radio så får ni ladda hem och lyssna.

Konstigt

Ju mindre pengar jag har, desto mer sugen är jag på att läsa om folk som shoppar. Gärna för extrema summor. Är inte det väldigt konstigt? Som student är det ju en ouppnåelig dröm att få gå ut på stan och låta bli att titta på prislappen. Faktum är att jag inte ens skulle behöva köpa "roliga" saker för att det skulle vara en dröm att få glömma prislapparna. Just nu skulle jag helst av allt vilja dra in på apoteket...

Om jag får jobb i sommar finns det en stor sak som jag ska spara till. Det är faktiskt inte bröllopet, även om jag gärna skulle vilja ha pengar att lägga i den kassan också, utan katten som jag tänker på just nu. Om jag fick sommarjobb skulle jag lägga undan pengar så att hon äntligen kan få gå till veterinären och bli av med all sin tandsten. Det vore en toppenbra present att ge henne nu när vi har haft sju år tillsammans. Dessutom gör det ju att vi kan får flera härliga år ihop hon och jag, med mindre risk för problem. Bara att söka på och hålla tummarna!

Stress

När närminnet försvinner för en liten älva, världen börjar kännas grå och meningslös trots sommarväder och grönska och sömnen kommer ännu oftare än vanligt, ja, då är det dags att vila upp sig. Efter bankett och tentor uppvisade jag samtliga symptom och därför har jag tagit det lugnt den här veckan. Eller åtminstone försökt. Efter två kvällar med bok i soffan känns det mycket bättre. Jobb- och framtidsångesten är inte lika påträngande och tålamodet är bra mycket bättre. Dock är saker och ting inte riktigt så bra att jag känner att fästmannen får tillräckligt stöd och hjälp med sina skuggor och spöken. Det känns viktigt att åtminstone försöka, för han är ju ett sådant fantastiskt stöd för mig och jag kan inte tänka mig hur jag skulle ha klarat mig utan honom. Jag hoppas verkligen att jag kan ge något tillbaka.

För övrigt har jag precis läst ut "Den femte systern" av Mårten Sandén. Jag ryckte åt mig den på biblioteket igår efter en anställningsintervju (inte som bibliotekspersonal dock). Den skulle förmodligen stå under barn/ungdom om den inte hade legat på ett bord för att locka till läsning. Tämligen simpel historia och rubricerad som skräck, men inte ett dugg läskig. "En skräckhistoria som inte liknar något annat du tidigare läst" står det på baksidan. En ren och skär lögn i mitt fall, för den liknar väldigt mycket som jag tidigare läst. En tämligen enkel, men rätt söt, historia. Och som vanligt undrar jag varför inte ondskan för en gångs skull kunde fått vinna.

Koncentrationssvårigheter

I dräktvärlden talas det ofta om CADD - costuming ADD, vilket innebär att man inte kan koncentrera sig på en dräkt i taget, utan hela tiden startar nya projekt. Detta tillstånd kan vara både långvarigt och tillfälligt. Att jag råkar ut för detta titt som tätt är kanske inte så konstigt. Inspiration är en flyktig råvara och mycket är roligare att fantisera om än att faktiskt genomföra i verkligheten. Däremot känns det en smula oroande att jag även drabbas av det när det gäller pyssel i största allmänhet. Ena dagen vill jag sy, nästa vill jag sticka, dagen därpå vill jag bara virka/baka/rita eller göra något annat. Nu håller jag mig ganska strikt till textila tidsfördriv - mest för att det är där jag är duktigast och för att det är för den sortens aktiviteter jag har material hemma - och det ska jag nog vara tacksam för. En av de tristaste sakerna med att inte kunna hålla sig till en hobby är att man inte blir duktig på något särskilt. Bara lite sådär halvbra på mycket.

För närvarande har jag pågående projekt inom (bland annat) följande områden:

- Sömnad, förstås. Empirklänning med tillhörande underkläder, bliaut, jubelklänningen (som fortfarande inte är färdig!), fästmannens bröllopsväst...
- Stickning. Något jag tror kan bli en tröja någon gång. Eventuellt. Fast mest är det en ursäkt för att få sticka lite.
- Broderi. Det finns ett antal olika påbörjade projekt i olika lådor.
- Brickbandsvävning. Ett fint band, faktiskt. I växtfärgat garn.
- Heminredning. Tapeterna i sovrummet är rivna, nu ska det målas.

Och plötsligt är ingetdera lockande. Nu gäller det att se upp!

Hur tänkte ni nu?

Jag har tagit mig igenom alla inläggen på Aftonbladets Fattigblogg (är sjuk och har inget bättre för mig). Den har fått utstå en hel del kritik men jag gillar den. Att testa att leva på socialbidrag en månad och att skriva om det har visat sig vara ett sätt att få folk att börja prata om saken och även att få de som tvingas leva på socialbidrag att berätta om hur det är. För även om det finns folk som "fuskar" och lever på socialbidrag en kortare tid för att de inte orkar annat, så är det ändå så att de flesta tvingas ta till det som en sista utväg för att överleva.

Det intressantaste med Fattigbloggen är dock inte inläggen i sig, utan kommentarerna. Jag har inte läst alla kommentarer, bara ett hundratal, men trots detta har jag stött på något som gör mig en smula förvånad. Det finns nämligen de som anser att socialbidragstagare inte ska klaga, utan tänka på de som verkligen har det svårt: studenterna!

Ursäkta, men hur tänkte ni nu? En student som tar fullt bidrag och fullt lån får i dagsläget 7820 kronor per månad. Har man dessutom haft en viss inkomst tidigare och har fyllt tjugofem finns möjligheten att ta ett tilläggslån. Studenter med barn får tillägg beräknat på antalet hemmaboende barn under en viss ålder. Dessutom finns möjligheten att arbeta extra. Som student på en teknisk utbildning vet jag att långt ifrån alla kan arbeta extra utan att det går ut över studierna men det finns åtminstone en teoretisk möjlighet att tjäna upp till drygt nittiotusen kronor om året utan att förlora studiemedel.

Ingenting av detta gäller för socialbidragstagare. Vad många också glömmer är att studielånet utbetalas med en bestämd summa varje månad, medan socialbidragets storlek beror på hyra, räkningar mm. Att byta till ett billigare boende gör alltså ingen större skillnad för den med socialbidrag, förutsatt att hyran för det dyrare boendet räknas som skälig (och därmed i sin helhet betalas av socialen). Som student däremot kan en sådan förändring göra stor skillnad.

Överlag tycker jag att det klagas alldeles för mycket på CSN och det studiemedelssystem vi har i Sverige. Visst skulle några hundralappar extra i månaden vara välkomna, men det är långt ifrån så illa som en del vill få det till om man betänker fribeloppets storlek och möjligheter till bl.a. bostadsbidrag. Som student kan du dessutom äga en bostadsrätt, ha pengar på banken och aktiekapital utan att det påverkar studielånet. Försök göra det om du måste leva på soc!