Brev till mig själv

Lothiriel sa någonting klokt till mig i midsomras. Vi satt ute på verandan och pratade under en filt med varsitt glas Cornelia framför oss och Besökaren i soffan bredvid. De var rörande överens om att jag måste varva ned, göra mindre och ta hand om mig själv bättre. Lothiriel sa att jag skulle göra det jag måste först, sedan det jag ville göra (verkligen ville), och till sist sådant som jag vill men som inte är lika viktigt som det andra (läs: hjälpa till på banketter mm).

Kanske är det det som är receptet på framgång. Att inte göra hundra saker samtidigt, att inte ha tusen järn i elden, utan att fokusera på att klara mina (eventuella) studier, samt att ta det lugnt. Hellre glad och pigg i ett småskitigt hem än ledsen och trött i ett strålande rent. Om jag nu kan stå ut med att ha lite skit i hörnen.