Degdag

Jag trodde att den här dagen skulle bli full av aktiviteter, men inte då. Att jag sov länge var kanske inte så konstigt eftersom jag somnade vid halv ett igår. Jag var tydligen inte alls särskilt trött, trots att jag varit ute i obygden och spelat spel samt lekt med två små busiga pojkar (snart 2 respektive snart 4 år gamla). Dagen till ära ville båda två ha min uppmärksamhet samtidigt. Klart man blir smickrad!

Jag hade tänkt påbörja arbetet med uppsatsen idag, men det blev inte av. Jag vill inte åka in till skolan alltför mycket just nu när jag inte har något SL-kort (inga pengar), så då är det bättre att ta det imorgon när jag ändå måste åka in för att träffa projektgruppen. Lite pluggat har det ändå blivit, jag har läst på inför morgondagen.

Annars har jag mest surfat och rivit lite tapet. Renoveringen har nu kommit till fas nummer två: sovrummet.Jag sover i vardagsrummet, vilket känns lite konstigt men det är inget att göra åt.

Jag har sovit lite i soffan också (såklart!). Vikarien för min gamla chef ringde och väckte mig för att fråga om jag kan jobba någonting i vår. Det är ju frestande att tacka ja eftersom jag (desperat!) behöver pengarna, men studierna är ändå viktigast. Ett sommarjobb tackar jag ju inte nej till, det ska jag åtminstone tala om. Annars tror jag att jag borde klara runt fyra timmar per vecka, med extra arbete när jag har lite i skolan. Det känns ju lite kymigt att älsklingen ska behöva spara ihop alla pengar till bröllopet själv (eller för den delen behöva stötta mig ekonomiskt).

Nackdelen med att gå upp sent, tillbringa tiden i soffan och sedan somna är att man inte får i sig tillräckligt med mat. Jag borde ha ätit middag när jag vaknade men jag var inte det minsta hungrig - snarare lätt illamående. Då är det svårt att få ner mat. Lite blodsockerhöjande juice gick dock ner och när jag väl fått upp blodsockret kan jag oftast få i mig mat också. Så jag behöver inte gå och lägga mig hungrig.

Imorgon ska jag till vårdcentralen igen. Jag ska träffa läkare nummer fyra i ordningen, och förhoppningsvis få en remiss till ett sömnlabb. Jag pratade med den välrenommerade sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt när han var hos oss på KTH och föreläste, och han sa att jag måste komma till ett sömnlabb för att få ordentlig hjälp. Nu är det bara att hålla tummarna för att läkaren förstår det och inte viftar bort det (som tidigare läkare har gjort). Jag ska be att få läsa min journal också, mest för att jag vill veta vad de olika läkarna egentligen skrivit om mig. Inte för att jag tror att det är speciellt spännande läsning, men man vet ju aldrig.

Nu är det dags för sängen. Jag har tagit upp läsningen av "Quicksilver" igen så vi får se om jag somnar så tidigt som jag borde.