Dressingkvinnan

Det syns inte på min presentationsbild, men jag har långt hår. En del skulle väl till och med kalla det mycket långt. Själv har jag inte riktigt den uppfattningen, även om jag kan bli förvånad över hur långt det är när jag för en gångs skull har det utsläppt. Mitt hår började växa ordentligt för ungefär fem-sex år sedan, när jag färgade det för första gången. Innan dess ville det aldrig växa sig längre än några centimeter nedanför behåbandet.

När jag gör nya bekantskaper händer det att de kommenterar mitt hår. Säger att det är långt, vackert osv. Avundsjuka har jag också fått som reaktion. Men jag har sällan fått frågor om vad jag gjort för att få ett så långt hår. Det kanske är lika bra med tanke på att jag faktiskt skötte det skamligt illa fram tills för snart ett år sedan, då jag upptäckte LHC. LHC står i det här fallet inte för Linköping Hockey Club (det gör det sällan i min värld) men inte heller för Large Hydron Collider (som intresserar mig bra mycket mer än hockey!), utan för Long Hair Community. Det var LHC som gjorde mig till dressingkvinnan. Det var nämligen där jag lärde mig att använda äppelcidervinäger.

Utblandat med vatten är nämligen äppelcidervinäger ett utmärkt sköljmedel för håret. Håret har liksom huden ett pH-värde som ligger lite under neutralt (vilket borde betyda under 7,5 om jag inte helt glömt alla kemikunskaper från gymnasiet). Tvål, schampo och liknande produkter tenderar att vara lätt basiska (tvål kan man ju framställa genom att använda lut på något vänster, och det är ju basiskt så det räcker). Att skölja hår (och kropp!) med en äppelcidervinägerlösning återställer alltså pH-värdet. Glöm bara inte att skölja ur med rent vatten efteråt.

Äppelcidervinäger är också kanonbra om man har hårt vatten. Jag använde det på Gotland i somras och det gjorde att jag slapp åtminstone en del av den där stela, knastriga känslan man kan få av att tvätta håret i hårt vatten (Gotland är ju en enda stor kalksten, så vattnet blir därefter).

Det enda negativa med äppelcidervinäger är väl lukten. Personligen gillar jag den, men den försvinner inte riktigt förrän håret torkat, så mina medpassagerare på morgonbussen måste undra vem det är som luktar dressing...

Men dressing är ju inte bara vinäger, det är olja också. Och olja är också bra för håret. En droppe oliv- kokos- eller jojobaolja som gnuggas mellan handflatorna och sedan stryks över håret kan göra susen för ett torrt hår.

Snart börjar det väl växa sallad ur öronen på mig.


Nåja, det var ju ganska långt i somras i alla fall. Nu är det längre!