Jubel över Grindtorp - en valbetraktelse

Just nu är valresultatet den hetaste nyheten. Bloggosfären kommer att fyllas med inlägg om valet. Mitt gör väl varken till eller från, men eftersom jag skriver för min egen snarare än andras skull spelar det ingen större roll.

Jag har röstat, jag har gjort mitt. Nu är det upp till politikerna att få rätsida på det här landet. Jag har hjälpt till att ge dem chansen. Jag tror, precis som många andra, att många röstade mot Persson, snarare än med Alliansen. Oavsett vilket vaknade vi till ett borgerligt Sverige imorse.

Vänsterblockets svar på frågan om varför det gick så illa för dem förbryllar. De har inte lyckats få fram hur dåligt det borgerliga alternativet kommre att vara för landet. Jag har helt enkelt svårt att känna förtroende för folk som anser att de förlorat eftersom de inte kunnat skrämmas ordentligt. Är det inte meningen att man ska satsa på att vinna på sin egen politik, inte på försöka övertyga väljarna om att motståndarnas är sämre?

Jag har svårt att känna förtroende för folk som förnekar arbetslösheten bland akademiker. Som förnekar arbetslösheten i stort. Jag vet inte om jag känner något större förtroende för Alliansen heller, men nu får de visa vad de går för.

Jag och sambon följde valvakan igårkväll. I samma stund som Persson erkände sig slagen och meddelade att han tänkte avgå steg ett jubel upp från en lägenhet i närheten. Vår bostadsrättsförening utgör en egen valgrupp, med egen vallokal, och moderatledarens pappa råkar vara ordförande i denna förening. Med tanke på det är det inte konstigt att moderaterna fick över 40% av rösterna hos oss.

Hur det nu blir får tiden utvisa.