Telefonkö

Snart ska jag bli sambo. Det ska bli väldigt trevligt, men det är mycket som måste fixas innan det ska flyttas. Därför beväpnade jag mig med adress och lägenhetsnummer och ringde till Telia för att flytta telefonnumret. Det här var igår, mitt på dagen ungefär.

Efter att ha knappat mig igenom alla instruktioner fick jag veta att man inte kunde ta emot mitt samtal. Med en djup suck bestämde jag mig för att vänta en stund och försökte sedan igen. Den här gången kom jag fram. Jag fick veta att väntetiden var tio minuter samt att jag hade plats nummer åttio i kön. Åttio!? Näpp, inte tänkte jag vänta så länge heller.

Alltså gjorde jag ett nytt försök idag, strax efter att kundtjänsten öppnat. Efter att ha knappat in mitt telefonnummer, inklusive riktnummer och avslutat med fyrkant, inte en utan TVÅ gånger kom jag fram till kundtjänst. Visst var det kö, men kortare än igår. Så kommer jag fram till någon oengagerad (säkert orakad) slyngel med släpig röst. Och vad är det första som händer? Jo, han ber om mitt telefonnummer! Som jag redan knappat in två gånger. Det visade sig dessutom att han inte kunde hjälpa mig eftersom jag inte hade namnet på lägenhetens nuvarande ägare. Lägenhetsnumret var jag alltså inte ett dugg hjälpt av. Det slutade med att jag fick lägga på luren med oförrättat ärende eftersom jag inte kan ringa den blivande sambon såhär dags.

Detta att jämföra med min tandläkare som skickar påminnelse via sms på morgonen den dag man ska dit. Det kallar jag service!