Dagens insikt

Just nu borde man förmodligen skriva om den nya regeringen. Om ministrar, förklaringar och visioner. Men jag är inte kvalificerad att skriva en analys som någon annan än jag kan ha glädje av, därför blir det ingen sådan. Jag kan möjligen sträcka mig till att säga att jag inte är särskilt förvånad över att Carl Bildt utnämnts till utrikesminister samt att jag är glad över att Maud Olofsson fick en såpass framträdande post som hon fick.

Istället tänkte jag att jag skulle berätta om dagens insikt (vilket för övrigt är ett bra namn på en blog, kanske man skulle byta?). Idag har jag nämligen insett att jag blir ett monster när jag städar. När jag bodde ihop med X1 märktes det inte eftersom han skydde städning som pesten och stängde in sig när jag städade. När jag bodde själv märktes det av naturliga skäl inte heller. Nu, däremot, när jag har en sambo som gärna vill kramas lite apropå och komma och prata med mig när jag städar, blir det smärtsamt tydligt.

Jag tycker om att städa. Jag älskar känslan av att ligga i en nybäddad säng med rena lakan, i en ren lägenhet. En glänsande diskbänk är otroligt tillfredsställande. Så att jag blir ett monster har ingenting att göra med min inställning till städningen som sådan. Nej, det har att göra med att jag hatar att bli störd när jag utför den! Jag är helt enkelt så instängd och fokuserad att jag helst av allt vill bli färdig innan jag gör något annat. Kommer då sambon och ska kramas eller säga något känner jag hur ilskan fyller hela bröstet och jag formligen kokar över! Jag får ett farligt tonfall och riskerar att börja fräsa.

Sådana här insikter är mycket viktiga för att samlivet ska fungera. Jag satte mig ned (efter att jag städat färdigt förstås) med sambon och förklarade att det är det att jag avskyr att bli avbruten som gör att jag fräser. Så nu vet han att han ska undvika att prata med mig när jag städar. Jag antar att jag blir lite smått autistisk då.