Om barn

Innan jag träffade Besökaren var jag helt övertygad om att jag absolut inte ville ha barn. Någonsin. Alla hävdade att jag skulle ändra mig och min mamma ställde ultimatum: "Jag syr inte din brudklänning om du inte lovar att försöka skaffa barn!". Sedan träffade jag som sagt Besökaren, och allting förändrades.

Nåja, inte riktigt allting. Men jag har övergått till att vara mindre tvärsäker i alla fall. Äggstockarna har börjat skicka små meddelanden till min hjärna för att skrämmas. Fast äggstockarna säger inte "Bu!" de säger "Barn!", vilket är bra mycket läskigare. Och hjärnan vacklar. Jag säger fortfarande att här är nu, där är sen och dääärborta är de eventuella barnen. Det är bara det att dääärborta hade ännu flera ä:n förut.

Mamma och pappa är inte glada över utvecklingen. Åtminstone mamma har fått för sig att mina försiktiga "Någon gång vill jag nog ha barn" innebär att jag kommer bli gravid imorgon. Och pappa blev blek och spänd när jag höll i ett nykläck kusinbarn strax innan jul. Som om det skulle smitta! I sådana fall är det nog redan kört, för den del av bekantskapskretsen som inte redan har barn försöker skaffa barn, eller väntar sitt första. De som redan har barn väntar sitt andra. Faktum är att man lätt blir stressad av det. Men mamma och pappa, ni kan vara lugna. Hjärnan blir fortfarande skräckslagen vid blotta tanken på barn. Och traditionell som jag är vill jag ha en vigselring på fingret först. Och till dess dröjer det!

En av anledningarna till att jag började fundera kring ämnet barn just idag var att SvD:s Näringslivsdel handlade om just barn, och den konsumtion som är förknippad med barn. Med allt större förvåning läste jag om designerkläder, häftiga skor och barnvagnar med en prislapp på 9000:-. För en barnvagn?! Det är ju helt hysteriskt! OM jag nu någon gång skulle få barn (det är ju inte säkert att man kan, även om man nu skulle vilja) så får de banne mig nöja sig med en vanlig hederlig barnvagn, med fyra vanliga hjul och ett klassiskt utseende. Inte sjutton lägger jag ner så mycket pengar på något som barnet växer ur på ett år!

Kläder från Polarn O. Pyret är däremot en annan sak. Det är inte förhandlingsbart, ska det vara barn ska det vara kläder därifrån. Ränderna går aldrig ur sägs det ju, och mamma skulle väl aldrig låta mig köpa något annat...