Om att jobba

Jag arbetar på ett bemanningsföretag, och för tillfället har jag inget fast uppdrag. Detta gör att jag får rycka in om någon är sjuk eller tar ledigt. Jag har ingenting emot att byta arbetslats så ofta som jag gör.Det är stimulerande med nya platser och nytt folk. Däremot är det jobbigt att inte kunna planera sin tid. Telefonen kan ringa närsomhelst efter klockan halv åtta på morgonen och då är det bara att kasta sig iväg.

Något jag också ogillar är att hamna på ett ställe där det är lite att göra. Jag riskerar alltid att somna då och blir dessutom uttråkad. Samtidigt kan jag förstå att de inte vill lägga ned tid på att lära mig någonting eftersom jag kanske aldrig kommer tillbaka dit igen. Men det måste ju ändå vara väldigt dyrt att ha pesonal som bara sitter där utan att prestera. Arbetskraft är ju inte billigt!

För att få tiden att gå skriver jag ofta. Det är en oskyldig sysselsättning som får mig att se lagom upptagen ut. Det är ju trevligare att mötas av någon som ser ut att ägna sig åt något viktigt än någon som ser ut att avlida av tristess.

Det allra värsta är nog ändå att tiden går så långsamt när man har tråkigt. Faktum är att så fort jag kommer ut på ett nytt ställe blir det plötsligt knäpptyst i telefonerna. Ingen ringer! Och den ordinarie personalen förundras och tycker att det är såååå konstigt. Jag borde väl egentligen inte bli förvånad längre med tanke på att konstiga saker brukar hända när jag är i närheten. Min närvaro har till exempel en mycket konstig effekt på laboratorieutrustning. På i princip varje laboration under högskoletiden hände något som gav oss ett resultat som enligt labassistenten inte skulle gå att få. "Det ska inte kunna bli såhär!" utbrast den förvånade labassistenten. Detta var särskilt jobbigt när jag läste kursen "Experimentell fysik" som helt och hållet utgjordes av laborationer...

Avancerad flykt från ämnet betyder att det förmodligen är uttömt. För den här gången.