fredag, februari 16, 2007

Sanning och konsekvens

I dagens Sverige är det många som har det lite svårt med grammatiken. Som inte förstår att det är skillnad på blåbär och blå bär, att en mörk hårig sjuk sköterska inte är detsamma som en mörkhårig sjuksköterska osv. Och så finns det de som inte vet när man ska använda de och när man ska använda dem. Och det, mina damer och herrar, är något som retar en älva något oerhört. Särskilt när det syns tydligt att personen ifråga verkligen försöker - och i många fall även tror att han eller hon gör rätt. Ofta har dessa personer konsekvent använt de när de borde använt dem och vice versa. Jag vill så gärna tala om för dessa personer att de faktiskt inte kan. Men så gör man inte, åtminstone inte om man är någorlunda väluppfostrad. Man skriver ett blogginlägg om det istället.

Visst. Jag är inte perfekt, jag gör också grammatiska fel och kan ibland blanda ihop både de och dem. Men det finns en liten fin regel att ta till om man är osäker. De är utbytbart mot jag, och dem är utbytbart mot mig. Sedan är det bara att testa. De flesta bör faktiskt tycka att "Mig har ett hus" skorrar riktigt illa och att det följaktligen ska vara "De har ett hus". Samma sak med meningen "Jag ska tvätta jag" - naturligtvis heter det "Jag ska tvätta mig" och alltså blir det "Jag ska tvätta dem".

Fast det finns en mycket säkrare väg att ta. Och det är att uteslutande använda sig av "dom" som ersättning för både de och dem. Men då måste man vara konsekvent och använda sig av "dom" genom hela texten, för annars blir det bara ännu värre.

1 Comments:

Anonymous Josh said...

Psst. Det heter "följaktligen". ;)

1:08 fm  

Skicka en kommentar

<< Home