Ironi
Igår skrev jag om stress och stressymptom.
Idag fick jag uppleva symptomen.
Jag gick och lade mig tidigt igår men somnade inte förrän runt halv tolv, tolv eftersom jag bara hade några kapitel kvar i "Cryptonomicon" och därför ville läsa färdigt innan jag skulle sova. Väckarklockan ringde som vanligt ett antal gånger innan jag gick upp, och lagom till att jag klev ur duschen insåg jag att jag skulle komma för sent till morgonens första föreläsning. Eftersom dagens föreläsning nummer två avhandlade ämnet språkteknologi bestämde jag mig för att sitta hemma och läsa i kursboken istället för att åka in till KTH. Jag brukar nämligen ägna föreläsningarna åt att försöka låta bli att somna, så i teorin var det en bra idé.
I praktiken var det en katastrof.
08:10 - Älvan sätter sig i soffan med en hög studielitteratur och börjar läsa i kurshäftet.
08:30 - Katten överger Älvan eftersom hon slutat klappa katt (svårt att göra när man sover). Katastrofen är ett faktum.
13:48 - Älvan vaknar.
13:49 - Älvan förbannar den (hittills okända) medicinska orsaken till att hon somnar jämt och ständigt.
Senare googlar Älvan på sömnproblem och får många, många träffar. Alla handlar om hur man ska sova mer. Älvan har haft det såhär i sex år och har, av någon underlig anledning, tröttnat på det.
Älvan är desperat. Vi får se vad Älvans nya läkare säger i nästa vecka. Älvan tänker inte gå därifrån innan hon fått något slags remiss någonstans.
Sådetså.
Idag fick jag uppleva symptomen.
Jag gick och lade mig tidigt igår men somnade inte förrän runt halv tolv, tolv eftersom jag bara hade några kapitel kvar i "Cryptonomicon" och därför ville läsa färdigt innan jag skulle sova. Väckarklockan ringde som vanligt ett antal gånger innan jag gick upp, och lagom till att jag klev ur duschen insåg jag att jag skulle komma för sent till morgonens första föreläsning. Eftersom dagens föreläsning nummer två avhandlade ämnet språkteknologi bestämde jag mig för att sitta hemma och läsa i kursboken istället för att åka in till KTH. Jag brukar nämligen ägna föreläsningarna åt att försöka låta bli att somna, så i teorin var det en bra idé.
I praktiken var det en katastrof.
08:10 - Älvan sätter sig i soffan med en hög studielitteratur och börjar läsa i kurshäftet.
08:30 - Katten överger Älvan eftersom hon slutat klappa katt (svårt att göra när man sover). Katastrofen är ett faktum.
13:48 - Älvan vaknar.
13:49 - Älvan förbannar den (hittills okända) medicinska orsaken till att hon somnar jämt och ständigt.
Senare googlar Älvan på sömnproblem och får många, många träffar. Alla handlar om hur man ska sova mer. Älvan har haft det såhär i sex år och har, av någon underlig anledning, tröttnat på det.
Älvan är desperat. Vi får se vad Älvans nya läkare säger i nästa vecka. Älvan tänker inte gå därifrån innan hon fått något slags remiss någonstans.
Sådetså.
Etiketter: sömnproblem
posted by älvan at 8:22 em
5 Comments:
Eller så kan vi dela på våra sömnproblem. Jag sover för lite och du för mycket. Tillsammans kanske vi kan sova precis lagom? ;-)
Ja, det vore ju något. Svårt att implementera, bara.
Ja, jag vet. Dumt! ;-) Men helt allvrligt, det är väl bra om de t ex kollar upp din sköldskörtelfunktion så att det inte är den som spökar och gör dig så sömnig.
Jag har för mig att de gjorde det sist jag var hos läkaren, för ungefär ett år sedan, och jag vet att de kollade både den och ämnesomsättningen när jag bodde i Hässelby - utan att hitta något. Jag får väl helt enkelt försöka ta till mig att det är psykologiskt.
Jag sover som en stock, och gärna uppemot 16 timmar om dygnet. Har heller inga problem med att somna igen efter 3 timmar vaken eller så. Jag känner mig aldrig utsövd. Dvs, det har hänt 4 eller 5 gånger de senaste tio åren att jag vaknar och skuttar ur sängen.
I mitt fall reagerar jag ofta så för att fly. Från smärta, jobbiga situationer, stress, sjukdom. Det jobbigaste är när det förstärks av medicinering och jag vaknar - utsövd - 25 timmar efter jag somnade.
Skicka en kommentar
<< Home