Helg

Nu blir det ett sånt där sentimentalt inlägg om vänner igen, men jag kan inte låta bli den här gången heller. Det är nämligen så att jag har en samling sällsynt trevliga, förstående och kloka människor i min närhet. Visst finns det några som inte är fullt lika förstående, kloka och trevliga också, men dem föredrar jag att kalla bekanta.

I fredags var jag på bio med flera av de där kloka, trevliga och förstående människorna. Vi såg den senaste Harry Potter-filmen, och den var bra. Även om det är den, bildligt talat, tunnaste boken som nu har blivit film. Tyvärr stördes vi en del av två stycken individer som inte förstod bättre än att skrika, kommentera och klappa i händerna vid fel tillfällen. De blev så småningom utkastade ur lokalen.

Efteråt tog vi oss till Gamla stan längs Drottninggatan och mötte upp med ännu fler av de där trevliga, kloka och förstående människorna. Själv var jag trött, förvirrad och mycket korkad just då, och det blev inte mycket bättre efter ett glas cider. Jag är inte alltid så glad på somrarna och efter att ha haft så tråkigt på jobbet att jag i ren desperation börjat lyssna på P1 (vilket jag för övrigt upptäckte är en mycket bra radiokanal!) är inte humöret på topp. Men jag jobbar på det, samtidigt som jag försöker övertyga Besökaren om att det inte har ett dugg med honom att göra.

Igår träffade vi återigen sådana där trevliga, kloka och förstående människor. Och så fick jag stifta bekantskap med några nya. Och en massa god mat blev det.

Idag är det städdags igen. Besökaren är i Uppsala för att köra taxi och själv ska jag rensa lägenheten, handla och laga mat. Ett dagsverke så gott som något annat.

Fast helst av allt vill jag lägga mig i sängen igen och läsa ut min bok.