Stress

När närminnet försvinner för en liten älva, världen börjar kännas grå och meningslös trots sommarväder och grönska och sömnen kommer ännu oftare än vanligt, ja, då är det dags att vila upp sig. Efter bankett och tentor uppvisade jag samtliga symptom och därför har jag tagit det lugnt den här veckan. Eller åtminstone försökt. Efter två kvällar med bok i soffan känns det mycket bättre. Jobb- och framtidsångesten är inte lika påträngande och tålamodet är bra mycket bättre. Dock är saker och ting inte riktigt så bra att jag känner att fästmannen får tillräckligt stöd och hjälp med sina skuggor och spöken. Det känns viktigt att åtminstone försöka, för han är ju ett sådant fantastiskt stöd för mig och jag kan inte tänka mig hur jag skulle ha klarat mig utan honom. Jag hoppas verkligen att jag kan ge något tillbaka.

För övrigt har jag precis läst ut "Den femte systern" av Mårten Sandén. Jag ryckte åt mig den på biblioteket igår efter en anställningsintervju (inte som bibliotekspersonal dock). Den skulle förmodligen stå under barn/ungdom om den inte hade legat på ett bord för att locka till läsning. Tämligen simpel historia och rubricerad som skräck, men inte ett dugg läskig. "En skräckhistoria som inte liknar något annat du tidigare läst" står det på baksidan. En ren och skär lögn i mitt fall, för den liknar väldigt mycket som jag tidigare läst. En tämligen enkel, men rätt söt, historia. Och som vanligt undrar jag varför inte ondskan för en gångs skull kunde fått vinna.