lördag, december 05, 2009

Ensamhet

En av mina små laster är att köpa tidningen ToppHälsa. Inte för att jag tränar eller för att jag vill ha tips på hur man går ner i vikt, utan för att jag gillar att läsa den (helst uppkrupen i soffan under en filt med godis inom räckhåll...). I det senaste numret jag köpte fanns en artikel om hur man vänjer sig vid att vara ensam. Inte ensam som i helt utan familj, vänner och partner, utan ensam som i utan sällskap för tillfället. Jag förstod till en början inte varför, men tydligen finns det människor som inte klarar av det. Som reagerar med att till exempel bli nedstämda.

Själv behöver jag rätt mycket ensamhet. Visst blev det en aning överdrivet när maken (då fästmannen) bodde i Östersund och det kunde gå två veckor utan att vi sågs, men jag hade ändå dagar då jag kände att det var skönt att få vara hemma själv. Det värsta jag vet är varken att vara ensam eller att ha sällskap, utan att inte kunna välja vilket av dessa två tillstånd jag vill befinna mig i. Det är jobbigt att vara omgiven av människor när man vill vara ensam och vara ensam när man vill ha sällskap.

För mig kan det bli för mycket socialt liv. Då gäller det att stänga in sig och inte kommunicera överhuvudtaget.

Jag funderade en hel del över det här igår kväll, när jag var gräsänka. Efter mat och godis i soffan framför datorn (streamad tv) och mys med katterna piggnade jag till vid nio-tiotiden. Jag kom in i någon sorts andra andning, vilket resulterade i en pappersstjärna att ge bort när jag ska på glöggfest och ett rent kök. Hade jag inte varit ensam hade det varit svårt att följa dessa impulser och bara köra på. Jag är en utpräglad kvällsmänniska men maken är en utpräglad morgonmänniska, så han brukar ofta vilja gå och lägga sig tidigare än jag. Att, som igår, få pyssla på ända till klockan tolv, det var lyxigt för mig! Att få genomföra hela badrumsrutinen utan att känna mig stressad (när jag kliver in i badrummet ligger maken ofta redan i sängen och då måste jag skynda mig om jag ska hinna läsa något innan han vill släcka). Att få läsa tills jag inte orkade mer. Att få gå och lägga mig i min egen takt.

Sedan fick han en morgonlyx idag: vi vaknade samtidigt och kunde därmed äta frukost tillsammans. Det händer inte ofta!

Så, även om jag älskar att somna bredvid maken med sängen full av katter så är det mysigt att få rå om sig själv ibland också. Till och med nödvändigt.

Etiketter: , , ,