Monsterdegen anfaller

Jag är en flitig läsare av Monsieur Martins blog. Han skriver om sina brödexperiment med en sådan glädje att man blir väldigt inspirerad. Eftersom jag är som jag är (nämligen ett enda stort "kan själv!") var jag bara tvungen att prova. Först gjorde jag mig en vildjäst, fast på russin (Kung Markattas ekologiska sultanrussin) istället för på aprikoser. Det tog en stund innan jag fick tid att sätta en deg, men så småningom blev det en enligt det här receptet. Och vilken deg det blev! Småporig visserligen, men seg och spänstig som ett tuggummi när det precis är lagom att blåsa bubblor med. Eftersom jag skulle bort över dagen genomförde jag "jäsa-och-vika"-momentet innan jag ställde in degen i kylen för att den inte skulle explodera. Det var nog en bra idé, för när jag kom hem väntade följande skönhet på mig:


Är den inte alldeles fantastiskt fin?


Så här såg brödet ut under jäsning. Det lilla brödet blev bäst, det stora blev (trots termometer!) inte helt genombakat.


Här syns det färdiga resultatet. Smaskens med bara lite bregott/smör på (eller bregott och honung!). Tyvärr håller det bara två, tre dagar. Sedan blir det tråkigt.

När man bakar levain (brödsorten heter så) använder man inte hela den fördeg man satt. Vad gör man då av den deg som blir över? Jo, den lägger man i en burk som man förvarar i kylen, och sedan är allt frid och fröjd och man kan använda den som startdeg i upp till en vecka.

Frid och fröjd, trodde jag, ja!


Så här såg det ut dagen efter. Snacka om sprängdeg!



Den räckte ut tungan åt mig!



Den ser nästan lite Cthuluid ut.

Som tur var lyckades jag betvinga degen och få den att finna sig tillrätta i en ny, och större, burk. Puh. Ett tag trodde jag att den skulle ta över hela lägenheten.