torsdag, oktober 19, 2006

Om att jobba

Jag arbetar på ett bemanningsföretag, och för tillfället har jag inget fast uppdrag. Detta gör att jag får rycka in om någon är sjuk eller tar ledigt. Jag har ingenting emot att byta arbetslats så ofta som jag gör.Det är stimulerande med nya platser och nytt folk. Däremot är det jobbigt att inte kunna planera sin tid. Telefonen kan ringa närsomhelst efter klockan halv åtta på morgonen och då är det bara att kasta sig iväg.

Något jag också ogillar är att hamna på ett ställe där det är lite att göra. Jag riskerar alltid att somna då och blir dessutom uttråkad. Samtidigt kan jag förstå att de inte vill lägga ned tid på att lära mig någonting eftersom jag kanske aldrig kommer tillbaka dit igen. Men det måste ju ändå vara väldigt dyrt att ha pesonal som bara sitter där utan att prestera. Arbetskraft är ju inte billigt!

För att få tiden att gå skriver jag ofta. Det är en oskyldig sysselsättning som får mig att se lagom upptagen ut. Det är ju trevligare att mötas av någon som ser ut att ägna sig åt något viktigt än någon som ser ut att avlida av tristess.

Det allra värsta är nog ändå att tiden går så långsamt när man har tråkigt. Faktum är att så fort jag kommer ut på ett nytt ställe blir det plötsligt knäpptyst i telefonerna. Ingen ringer! Och den ordinarie personalen förundras och tycker att det är såååå konstigt. Jag borde väl egentligen inte bli förvånad längre med tanke på att konstiga saker brukar hända när jag är i närheten. Min närvaro har till exempel en mycket konstig effekt på laboratorieutrustning. På i princip varje laboration under högskoletiden hände något som gav oss ett resultat som enligt labassistenten inte skulle gå att få. "Det ska inte kunna bli såhär!" utbrast den förvånade labassistenten. Detta var särskilt jobbigt när jag läste kursen "Experimentell fysik" som helt och hållet utgjordes av laborationer...

Avancerad flykt från ämnet betyder att det förmodligen är uttömt. För den här gången.

onsdag, oktober 18, 2006

Tio bra saker

Jag blev utmanad av Josh att skriva tio bra saker om mig själv. En utomordentligt nyttig övning och jag har dessutom försökt skriva ned tre bra saker varje dag den senaste tiden. Nåja, utan inbördes ordning:

Jag är ordentlig. Och inte bara sådär vanligt ordentlig, utan så att folk häpnar. Jag kan till exempel få en stökig diskbänk att se ordentlig ut. Utan att diska. Jag tycker inte att det är så konstigt, det är bara att ställa allting snyggt och prydligt.

Jag är verbal. Kanske inte mycket mer än de flesta, men jag är glad över att jag kan vara riktigt rapp i käften emellanåt. Och att jag skriver korrekt, om än inte engagerande eller nyskapande.

Jag kan sy. Vilket kanske inte är en egenskap i sig, men jag har sytt så länge att jag inte riktigt vet när jag lärde mig. Och nu finns det vissa saker som sitter i min ryggmärg och är lika naturliga för mig som att andas.

Jag är bra på att baka. Jag brukar lyckas jättebra med svåra saker, så länge jag inte vet om att de är svåra. Har många gånger sagt att "nu ska jag baka det här" och så gör jag det, och folk blir förbluffade...

Jag är mångsidig. Jag fick höra av en vän en gång att hon inte kände någon som kunde göra lika många olika saker som jag. Med det menade hon att jag är verksam inom så många olika områden (teknik, sömnad, musik, matlagning, service osv). Och det är sant, jag har många strängar på min lyra. Jag kan lite inom många områden.

Jag har lätt för att lära. En fördel när man hoppar runt mellan olika arbetsplatser hela tiden.

Jag är stark. Jag brukar säga att jag är liten och svag, men faktum är att när jag tänker efter har jag klarat av rätt många saker. Jag har blivit mobbad, varit deprimerad, misslyckats kapitalt osv. för att nämna några. Min första depression tog jag mig dessutom ut ur utan hjälp.

Jag är social. Jag kan umgås med väldigt olika människor. Och bli god vän med dem dessutom.

Jag har öga för bilder. Många gånger har min sambo tittat på mina bilder och blivit putt över att somliga av dem är bättre än hans, trots att jag har en gammal skruttkamera.

Jag försöker gå min egen väg. Vilket är väldigt svårt när man hela tiden blir knuffad från olika håll. Det är även svårt känslomässigt, kraven känns även om man försöker bortse från dem.

Sådärja. Nu är det din tur.

fredag, oktober 06, 2006

Dagens insikt

Just nu borde man förmodligen skriva om den nya regeringen. Om ministrar, förklaringar och visioner. Men jag är inte kvalificerad att skriva en analys som någon annan än jag kan ha glädje av, därför blir det ingen sådan. Jag kan möjligen sträcka mig till att säga att jag inte är särskilt förvånad över att Carl Bildt utnämnts till utrikesminister samt att jag är glad över att Maud Olofsson fick en såpass framträdande post som hon fick.

Istället tänkte jag att jag skulle berätta om dagens insikt (vilket för övrigt är ett bra namn på en blog, kanske man skulle byta?). Idag har jag nämligen insett att jag blir ett monster när jag städar. När jag bodde ihop med X1 märktes det inte eftersom han skydde städning som pesten och stängde in sig när jag städade. När jag bodde själv märktes det av naturliga skäl inte heller. Nu, däremot, när jag har en sambo som gärna vill kramas lite apropå och komma och prata med mig när jag städar, blir det smärtsamt tydligt.

Jag tycker om att städa. Jag älskar känslan av att ligga i en nybäddad säng med rena lakan, i en ren lägenhet. En glänsande diskbänk är otroligt tillfredsställande. Så att jag blir ett monster har ingenting att göra med min inställning till städningen som sådan. Nej, det har att göra med att jag hatar att bli störd när jag utför den! Jag är helt enkelt så instängd och fokuserad att jag helst av allt vill bli färdig innan jag gör något annat. Kommer då sambon och ska kramas eller säga något känner jag hur ilskan fyller hela bröstet och jag formligen kokar över! Jag får ett farligt tonfall och riskerar att börja fräsa.

Sådana här insikter är mycket viktiga för att samlivet ska fungera. Jag satte mig ned (efter att jag städat färdigt förstås) med sambon och förklarade att det är det att jag avskyr att bli avbruten som gör att jag fräser. Så nu vet han att han ska undvika att prata med mig när jag städar. Jag antar att jag blir lite smått autistisk då.