torsdag, september 28, 2006

Pippi Långstrump

Dagens frisyr (två långa flätor) föder nya tankar hos mig. Det rör längden på håret. De flesta verkar anse att det där med långt hår är en mognadsfråga. När en flicka växer upp klipper hon av sig håret. Faktum är att jag har fått höra det själv ett antal gånger "Men när du blir äldre klipper du väl ändå av dig det där håret?". Det är en fråga lika irriterande för en ung kvinna med långt hår som frågan "Ska du börja spela tvärflöjt sedan?" är för en blockflöjtist (ja, jag spelar blockflöjt).

Varför är det så? Uppenbarligen tycker inte alla att man bör klippa håret (min sambo får till exempel panik i blicken bara jag pratar om det) men tillräckligt många. Kanske förknippas det med prinsessdrömmar idag. Många är de små flickor som drömmer om ett Rapunzelhår att fiska riddare med. Samtidigt tror jag inte att det är hela orsaken.

Nuförtiden ska allting var så praktiskt. Och mycket kan man säga om ett långt hår, men det är knappast praktiskt och lättskött. Jag använder nu inte särskilt mycket stylingprodukter, men det går åt en väldig massa balsam och det tar en hel dag för håret att torka. Samtidigt är jag ju van, och något särskilt fixande ägnar jag mig inte åt på daglig basis. Och ska jag gå på fest finns det ett bra sätt att lösa hår"problemet" på, nämligen att ha det utsläppt. Ett midjelångt rött hår är såpass ovanligt idag att det blir spektakulärt i sig.

Många klipper sig när de får barn. Tiden och orken räcker inte till. Möjligen tröttnar de även på att få kladdiga småbarnshänder intrasslade i håret. Nu har ju jag inga barn, men jag har en alldeles bedårande favoritbebis på nio månader som råkar höra till två mycket goda vänner. Denna lilla pojke älskar hår. Han har varit fullt nöjd med att sitta i mitt knä och gnaga på en av mina flätor med sina två tänder. Och vet ni, det gör ingenting! Det är ju bara att tvätta det.

Det kan ju förstås vara så att många klipper sig när de tappar håret, vilket tydligen är vanligt när man ammar. Och det är klart, ett långt stripigt hår är det väl ingen som vill ha.

tisdag, september 19, 2006

Tomt

Det känns nästan lite konstigt att valrörelsen är över. Man slipper kryssa mellan valarbetarna på väg till och från jobbet. Man slipper sätta på sig sitt stora ignoreraansikte. Slipper skaka på huvudet i förbigående. Det blir mindre liv och rörelse.

Jag kan förstå att en del tycker att det blir påfrestande med alla valarbetare som ska dela ut saker. Greppar en lapp eller två av ren sympati. Men för en som har forcerat fakemarket i Shanghai är det inte svårt att passera oberörd.

"Information om vänsterpartiet?"
"En liten broschyr om Folkpartiet?"
"Watch-bag-dvd?"

Skillnaden är inte så stor.

måndag, september 18, 2006

Jubel över Grindtorp - en valbetraktelse

Just nu är valresultatet den hetaste nyheten. Bloggosfären kommer att fyllas med inlägg om valet. Mitt gör väl varken till eller från, men eftersom jag skriver för min egen snarare än andras skull spelar det ingen större roll.

Jag har röstat, jag har gjort mitt. Nu är det upp till politikerna att få rätsida på det här landet. Jag har hjälpt till att ge dem chansen. Jag tror, precis som många andra, att många röstade mot Persson, snarare än med Alliansen. Oavsett vilket vaknade vi till ett borgerligt Sverige imorse.

Vänsterblockets svar på frågan om varför det gick så illa för dem förbryllar. De har inte lyckats få fram hur dåligt det borgerliga alternativet kommre att vara för landet. Jag har helt enkelt svårt att känna förtroende för folk som anser att de förlorat eftersom de inte kunnat skrämmas ordentligt. Är det inte meningen att man ska satsa på att vinna på sin egen politik, inte på försöka övertyga väljarna om att motståndarnas är sämre?

Jag har svårt att känna förtroende för folk som förnekar arbetslösheten bland akademiker. Som förnekar arbetslösheten i stort. Jag vet inte om jag känner något större förtroende för Alliansen heller, men nu får de visa vad de går för.

Jag och sambon följde valvakan igårkväll. I samma stund som Persson erkände sig slagen och meddelade att han tänkte avgå steg ett jubel upp från en lägenhet i närheten. Vår bostadsrättsförening utgör en egen valgrupp, med egen vallokal, och moderatledarens pappa råkar vara ordförande i denna förening. Med tanke på det är det inte konstigt att moderaterna fick över 40% av rösterna hos oss.

Hur det nu blir får tiden utvisa.