tisdag, juni 27, 2006

Telefonkö

Snart ska jag bli sambo. Det ska bli väldigt trevligt, men det är mycket som måste fixas innan det ska flyttas. Därför beväpnade jag mig med adress och lägenhetsnummer och ringde till Telia för att flytta telefonnumret. Det här var igår, mitt på dagen ungefär.

Efter att ha knappat mig igenom alla instruktioner fick jag veta att man inte kunde ta emot mitt samtal. Med en djup suck bestämde jag mig för att vänta en stund och försökte sedan igen. Den här gången kom jag fram. Jag fick veta att väntetiden var tio minuter samt att jag hade plats nummer åttio i kön. Åttio!? Näpp, inte tänkte jag vänta så länge heller.

Alltså gjorde jag ett nytt försök idag, strax efter att kundtjänsten öppnat. Efter att ha knappat in mitt telefonnummer, inklusive riktnummer och avslutat med fyrkant, inte en utan TVÅ gånger kom jag fram till kundtjänst. Visst var det kö, men kortare än igår. Så kommer jag fram till någon oengagerad (säkert orakad) slyngel med släpig röst. Och vad är det första som händer? Jo, han ber om mitt telefonnummer! Som jag redan knappat in två gånger. Det visade sig dessutom att han inte kunde hjälpa mig eftersom jag inte hade namnet på lägenhetens nuvarande ägare. Lägenhetsnumret var jag alltså inte ett dugg hjälpt av. Det slutade med att jag fick lägga på luren med oförrättat ärende eftersom jag inte kan ringa den blivande sambon såhär dags.

Detta att jämföra med min tandläkare som skickar påminnelse via sms på morgonen den dag man ska dit. Det kallar jag service!

fredag, juni 09, 2006

Vårdguiden

Den här veckan har jag inte känt mig så frisk. Då denna sjukdomskänsla bland annat innebar svårigheter att andas ringde jag i onsdags till "vårdguiden" (f.d. sjukvårdsupplysningen). Nog för att jag brukar kunna bedöma mitt hälsotillstånd själv, men jag är inte den som vill åka till akuten i onödan. Hursomhelst fick jag prata med en sjuksköterska. Jag förklarade mitt problem:

Jag: Jo, det är såhär att jag har en förkylning som slagit sig på luftvägarna, så jag har svårt att andas...
Sjuksköterska: Nu är det såhär att du har svårt att andas för att du är täppt i näsan, så jag tycker att du ska prova att använda nässpray.
Jag: Eh...nej, jag är inte täppt i näsan, problemet sitter längre ner.
Sjuksköterskan: Men har du provat med nässpray? Det går ner i luftvägarna och det förebygger bihåleinflammation.
Jag: Men jag har svårt att andas även när jag andas genom munnen.
Sjuksköterskan: Jag tycker att du ska testa att använda nässpray i tio dagar och om det inte har blivit bättre får du gå till vårdcentralen.

Jag behöver väl knappas säga att jag inte var nöjd med det svaret? Ilsket (men långsamt) gick jag till Apoteket som ligger 100-200m från min port. Andfått talade jag om för personalen att jag fått rådet att använda nässpray. De stirrade förskräckt på mig en kort stund och sedan kom det: Du ska inte ha nässpray. Du ska åka till närakuten.

Så jag gick hem igen och ringde närakuten. Och vet ni vad? De tyckte att jag skulle komma dit. Så det gjorde jag. Och av dem fick jag både antibiotika och bricanyl.

Vad vill jag då säga med det här? Jo, att det hade varit en sak om jag hade ringt mitt internetbolag och klagat på uppkopplingen och fått rådet att dammsuga nätverksuttaget, för det rör ändå bara materiella ting (okej, känslomässiga också). Men att ha idioter som sitter och svarar på frågor om sjukvård!? Det är ju farligt!

Tur att man ändå har sunt förnuft och inte litar blint på "auktoriteter".