Tjohej!

Nu flyttar jag! Följ med mig till Wordpress!

Boklista

Hur kan man motstå en lista om böcker? Jag hittade den här.

Som läsare är jag: nyfiken men fördomsfull. Tvekar ofta länge innan jag tar upp en bok. Har svårt för manliga författare som Göran Tunström och Håkan Nesser, helt utan anledning. Suger i mig det mesta utom deckare som en svamp.

Som bloggare är jag: värdelös. :D Bloggar sällan och ingen läser.

Senast lästa bok: "Guccikrigen" av Jenny Gucci och "Fornnordisk religion" av Gro Steinsland. Lättuggat och fiberrikt i kombination alltså.

Senast påbörjade bok: "Snow Crash" av Neal Stephenson. Verkar lovande.

Senast köpta bok/böcker: "Is och vatten, vatten och is" av Majgull Axelsson

Favoritdeckarförfattare: Stieg Larsson. Eftersom hans deckare är de enda jag tyckt om utan förbehåll.

Jag läser allt av: Majgull Axelsson, Maria Ernestam, Neil Gaiman. Läser mycket Neal Stephenson och Margaret Atwood också.

Jag läser helst inte (genre/författare): deckare. Joyce Carol Oates. Mirja Unge. Böcker i vilka katter dör.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: dräktböcker! Böcker om religion (företrädesvis icke-kristen sådan eller sekter). Häst- resp. kattböcker går också bra. Sömnadsböcker.

Förutom svenska läser jag gärna: på engelska. Kan inte franska tillräckligt bra för att läsa böcker på språket.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: "Java Network Programming".

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: "Period Costume for Stage & Screen: Patterns for Women's Dress 1500-1800" av Jean Hunnisett

När jag går på antikvariat letar jag alltid: klassiker.

Ensamhet

En av mina små laster är att köpa tidningen ToppHälsa. Inte för att jag tränar eller för att jag vill ha tips på hur man går ner i vikt, utan för att jag gillar att läsa den (helst uppkrupen i soffan under en filt med godis inom räckhåll...). I det senaste numret jag köpte fanns en artikel om hur man vänjer sig vid att vara ensam. Inte ensam som i helt utan familj, vänner och partner, utan ensam som i utan sällskap för tillfället. Jag förstod till en början inte varför, men tydligen finns det människor som inte klarar av det. Som reagerar med att till exempel bli nedstämda.

Själv behöver jag rätt mycket ensamhet. Visst blev det en aning överdrivet när maken (då fästmannen) bodde i Östersund och det kunde gå två veckor utan att vi sågs, men jag hade ändå dagar då jag kände att det var skönt att få vara hemma själv. Det värsta jag vet är varken att vara ensam eller att ha sällskap, utan att inte kunna välja vilket av dessa två tillstånd jag vill befinna mig i. Det är jobbigt att vara omgiven av människor när man vill vara ensam och vara ensam när man vill ha sällskap.

För mig kan det bli för mycket socialt liv. Då gäller det att stänga in sig och inte kommunicera överhuvudtaget.

Jag funderade en hel del över det här igår kväll, när jag var gräsänka. Efter mat och godis i soffan framför datorn (streamad tv) och mys med katterna piggnade jag till vid nio-tiotiden. Jag kom in i någon sorts andra andning, vilket resulterade i en pappersstjärna att ge bort när jag ska på glöggfest och ett rent kök. Hade jag inte varit ensam hade det varit svårt att följa dessa impulser och bara köra på. Jag är en utpräglad kvällsmänniska men maken är en utpräglad morgonmänniska, så han brukar ofta vilja gå och lägga sig tidigare än jag. Att, som igår, få pyssla på ända till klockan tolv, det var lyxigt för mig! Att få genomföra hela badrumsrutinen utan att känna mig stressad (när jag kliver in i badrummet ligger maken ofta redan i sängen och då måste jag skynda mig om jag ska hinna läsa något innan han vill släcka). Att få läsa tills jag inte orkade mer. Att få gå och lägga mig i min egen takt.

Sedan fick han en morgonlyx idag: vi vaknade samtidigt och kunde därmed äta frukost tillsammans. Det händer inte ofta!

Så, även om jag älskar att somna bredvid maken med sängen full av katter så är det mysigt att få rå om sig själv ibland också. Till och med nödvändigt.

Baconsprutan

Jag besökte min vårdcentral i onsdags för att diskutera nedtrappningen av min medicin. Det gick alldeles utmärkt och när jag ändå var där passade jag på att fråga om vaccinering mot baconfeber. Jodå, nu fanns vaccinet tillgängligt för alla, och ville jag ha en spruta nu med en gång kanske?

Glad över att slippa köa och krångla på kvällstid svarade jag naturligtvis ja. Men oj vad jag har hunnit ångra mig! Inte för att jag inte vill vara vaccinerad, utan för att det gett biverkningar. Själva sprutan kändes knappt (särskilt för någon som regelbundet får transfusionsnålar i armvecket) men under onsdagen började armen göra ont och jag sov extremt dåligt natten till torsdag. Jag var rätt utslagen under hela torsdagen, med ont i huvudet och ont i kroppen. Dock kunde jag sova gott inatt (så länge ingen av katterna la sig på armen) så idag gör det bara ont i armen.

Nu bör jag i alla fall slippa oroa mig för fläskflunsan...

Sjuk eller inte?

Jag blir sällan sjuk och när jag blir det är det sällan jag är ordentligt sjuk. Men att ligga hemma och vara sådär halvkrasslig i en vecka för att sedan hosta i tre suger verkligen. Då är jag hellre ordentligt sjuk i en vecka och frisk sedan.

Just nu är det hosta och halsont som gäller. Plus snuva som kan vara orsakad antingen av allergi eller förkylning. Oavsett har jag inte energi nog att göra någonting vettigt men inte samvete till att bädda ner mig i soffan med katter, sömnad och film. Fast jag tror inte att jag kommer långt i min engelska kurslitteratur just nu. Å andra sidan, hade jag varit frisk idag hade jag suttit på bussen upp till Rydbo med storstövlar på och korg på armen...

Jag kanske ska ta och bädda ner mig i soffan trots allt.

Saker jag inte förstår

1. Varför folk klär sig som de gör. Vad är det för fel på att se prydlig ut? Och varför går folk omkring endast iförda skjorta och strumpbyxor? Glömmer de konsekvent kjolen hemma? Själv är jag kanske inget modelejon, men vem passar egentligen i lårkorta klänningar fulla med volanger?

2. Varför alla hatar IKEA. Jag älskar visserligen inte att vara där, men jag tycker att de har en hel del grejer som är smarta, en hel del som är snygga, och en del som faktiskt är både och. Sedan kanske jag är helt perverterad, men jag gillar faktiskt att sätta ihop IKEA-möbler.

3. Hur jag ska kunna borsta tänderna på katten. Varje dag.

4. Varför det går att köpa klänningar och kjolar som slutar precis nedanför knät. De slutar antingen precis över knät, eller så är de lårkorta. Lårkort är inte min grej.

5. Uggs. Fulare skor får man leta efter. I somras såg jag en tjej med uggs på sig. I augusti!? Jag kan åtminstone förstå att man vill vara varm om fötterna på vintern, men ullfodrade fula skor på sommaren?

6. Fejkblondiner av typen som egentligen är brunetter men som vill vara blonda och som kombinerar det sönderblonderade håret med att spackla ansiktet fullt med brunkräm och förvandlar sina ögonfransar till en enda stor klump av mascara.

Skepp ohoj!

Jaha, så var man ute ur garderoben då. Jag har avslöjat vilket parti jag röstade på i valet till EU-parlamentet. Och inte lite snällt och försiktigt, för familjen, nej, jag kastade mig ut och massakrerade dörren!

Nej, riktigt så allvarligt var det väl inte. Men det är en ganska fin liten historia om jag får säga det själv. Jag hade som vanligt på radion i morse kring tjugo över nio och det var en sällsynt korkad gubbe som fick inleda "Ring P1". Han sa en hel massa struntsaker och flera av dem fick mig att alldeles gå i taket. Så jag kastade mig på telefonen, och efter några påringningar kom jag till slut fram. Lagom till det att jag skulle gå på bussen ringde producenten upp och jag fick komma ut i etern (tur för mig att det är Tomas Tengby som är programledare den här veckan - Täppas hade jag aldrig klarat av!). Efter att så här i efterhand ha lyssnat på programmet (går att göra via hemsidan) tycker jag nog att jag skötte mig rätt bra. Jag var åtminstone inte pinsam. Och på det sättet fick ett stort gäng pensionärer, föräldralediga och sådana som jag veta att Älvan, hon röstade minsann på Piratpartiet! Nu var det ju inte det som var syftet med samtalet, men det var ju en liten sidoeffekt. Och när jag lade på och adrenalinet lagt sig lite började jag fundera på om det kanske var någon som hört det och som inte borde ha fått veta (som de jag skulle på anställningsintervju hos eller så). Sedan gjorde jag som andra mycket kloka människor har gjort före mig, och konstaterade att om man känner så, då behövs det verkligen ett parti som kämpar för ens medborgerliga fri- och rättigheter!

Det finns många som anser att Piratpartiet inte hör hemma i Bryssel. Det har kallats enfrågeparti och missnöjesparti och det finns till och med de som blandar ihop det med The Pirate Bay. Själv röstade jag på dem för att det är just ett sådant parti som behövs därnere. En vakthund som börjar skälla så snart det kommer integritetskränkande förslag. Ett parti som är öppet med att de kommer att rösta med partigruppen i alla frågor där de inte har en egen linje, istället för att gå ut med en linje för varje fråga och sedan inte hålla sig till den.

Jag tror att det finns en hel del som slentrianröstar på sitt vanliga parti i EU-valet. De har nog inte riktigt greppat att Stockholm och Bryssel är olika saker. Att politiker man kanske inte vill ha på hemmaplan kan passa utmärkt i parlamentet. Själv skulle jag till exempel ogärna rösta på MP i riksdagsvalet, trots att jag faktiskt tycker att miljöfrågor är mycket viktiga (och faktiskt valde mellan dem och PP i det här valet), eftersom det även är en röst på vänstern och sossarna. Och jag skulle på samma sätt inte få för mig att rösta på moderaterna i parlamentsvalet eftersom det även är en röst på de mer högerextrema europeiska konservativa partierna. Nu skulle jag väl iofs inte rösta på moderaterna annars heller, men det är ett illustrativt exempel...

Om ni vill veta vad jag sa i radio så får ni ladda hem och lyssna.