Konstigt

Ju mindre pengar jag har, desto mer sugen är jag på att läsa om folk som shoppar. Gärna för extrema summor. Är inte det väldigt konstigt? Som student är det ju en ouppnåelig dröm att få gå ut på stan och låta bli att titta på prislappen. Faktum är att jag inte ens skulle behöva köpa "roliga" saker för att det skulle vara en dröm att få glömma prislapparna. Just nu skulle jag helst av allt vilja dra in på apoteket...

Om jag får jobb i sommar finns det en stor sak som jag ska spara till. Det är faktiskt inte bröllopet, även om jag gärna skulle vilja ha pengar att lägga i den kassan också, utan katten som jag tänker på just nu. Om jag fick sommarjobb skulle jag lägga undan pengar så att hon äntligen kan få gå till veterinären och bli av med all sin tandsten. Det vore en toppenbra present att ge henne nu när vi har haft sju år tillsammans. Dessutom gör det ju att vi kan får flera härliga år ihop hon och jag, med mindre risk för problem. Bara att söka på och hålla tummarna!

Ska det vara såhär?!

Imorse bestämde jag mig för att stanna hemma nu på förmiddagen och beta av några sidor text inför tentan på fredag. Jag är inte det minsta engagerad, vilket är synd, för förra kursen var rolig och därför lyckades jag rätt bra på tentan utan att ha pluggat särskilt mycket. Som det är nu har jag inte pluggat mer, så vi får väl se hur det går.

Tror någon att jag lyckats komma igång med pluggandet? Nej, naturligtvis inte. Orsaken är min elräkning. Den damp ned i brevlådan i torsdags och den var skyhög, som vanligt. Eftersom jag dagligen ser och hanterar fler elräkningar än vad som är nyttigt för någon (och då jobbar jag ändå bara halvtid) kastade jag ett snabbt öga på den och konstaterade att den beräknade förbrukningen var såpass hög att det fanns hopp om att det skulle gå att göra någonting åt saken.

Efter att ha letat och letat hittade jag till slut instruktioner om var elmätaren skulle befinna sig, och gick ut för att läsa av den. Då visade det sig att nyckeln till tvättstugan inte alls passade i låset till elmätarskåpet, trots att det var sagt att den skulle göra det. Suck. Efter ett samtal till förvaltningen fick jag veta att jag skulle prata med fastighetsskötaren. Men jag är lat (och dessutom fortfarande klädd i pyjamas och morgonrock) och ringde till Fortum istället. Enligt deras hemsida borde min årsförbrukning ligga på 2000 kWh, och på den senaste kvartalsfakturan debiterade de mig för en förbrukning på 1575 kWh. Mycket, mycket mystiskt.

Jag har alltså tillbringat morgonen i telefonkö. Till sist kom jag fram och då fick jag faktiskt ett trevligt och kunnigt bemötande (kors i taket!). Det visade sig att den beräknade förbrukningen baserades på föregående boendes förbrukning (undrar vad han gjorde, sålde han el vidare till ett mindre U-land?) och att en avläsning gjorts den sjuttonde mars. Ett enkelt jakande svar på frågan om jag vill ha månadsfaktura istället för kvartalsfaktura och problemet var löst. En rejäl kreditfaktura bör landa i min brevlåda i början av april.

Nu är min enda fråga: på vilket sätt skiljer sig denna timme från en timme tillbringad på jobbet? Förutom klädseln då förstås...